Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Resultaten
av HERS-studien [ 1 ] visade att kontinuerlig terapi kombinerad med konjugerat östrogen-gestagen inte kunnat påvisa några positiva sekundärpreventiva effekter hos koronarsjuka postmenopausala kvinnor ( se medicinsk kommentar i Läkartidningen 1-2/99 .Detta resultat står i kontrast till de flertaliga epidemiologiska studier som visat att postmenopausal östrogensubstitutionsterapi ger 30-50 procent riskreduktion i kardiovaskulär mortalitet och morbiditet [ 2 ] och till de studier som visat att östrogen inducerar en direkt signifikant förbättring av endotelfunktionen [ 3 ] .En negativ gestageneffekt misstänktes vara en möjlig förklaring till det negativa studieresultet , men en subanalys av den amerikanska epidemiologiska observationsstudien Nurses Health Study visade att postmenopausal östrogensubstitutionsterapi med gestageniltillägg gav samma grad av kardiovaskulär riskreduktion som vid enbart östrogenterapi [ 4 ] .Dessutom har det nyligen påvisats att gestagentillägg inte alls
påverkar de positiva effekterna av östrogen på endotelfunktionen [ 5 ] .Observationsstudier som visade signifikant kardiovaskulär riskreduktion handlade mest om friska postmenopausala kvinnor med långtids östrogenbehandling .Angiografiska observationsstudier har gjorts som rapporterar om mindre grad av koronarförändringar hos de östrogenbehandlade postmenopausala kvinnorna , men uppgifter om övrig medicinering saknades och selektionsbias kunde inte uteslutas här heller , såsom i de övriga obervationsstudierna .HERS-studiens population bestod av sjuka hjärtpatienter där de flesta stått på modern effektiv kardiovaskulär medicinsk terapi ( nästan hälften av patienterna hade statiner ) .Det är möjligt att östrogenbehandlingen hade svårt att påvisa en ytterligare positiv kardiell effekt utöver den som en väl effektiv och väldokumenterad modern kardiovaskulär terapi kan åstadkomma , åtminstone under studiens observationstid ( 4,1 år ) .En signifikant ökad risk för tromboemboliska komplikationer
observerades i HERS-studien som väl stämde med tidigare publicerade observationsstudier ( Lancet , nr 9033 , 1996 ) och som visade att risken , som var mest uttalad under det första behandlingsåret , möjligen var dosberoende .Vad man kan dra för slutsatser från HERS-studien är att än så länge finns det inte någon plats för östrogen som sekundärprofylaxterapi hos koronarsjuka postmenopausala kvinnor .Studien talar inte heller för att utsätta en tidigare påbörjad östrogensubstitutionsterapi när koronarsjukdom senare upptäcks hos en kvinna som behöver sådan terapi mot exempelvis klimakteriebesvär eller osteoporos .Ett kvarstående problem är när en tidigare obehandlad kvinna behöver denna terapi efter en nyupptäckt kardiell händelse .En individuell bedömning bör man erbjuda dessa kvinnor som hamnat i den sistnämnda situationen och ska helst ske i samarbete melland den kardiologiska och gynekologiska expertisen där trombosrisken bör övervägas noga i detta fall .En ny generation av östrogenpreparat
som saknar trombosrisken och som är på väg att registreras i Sverige kan vara en lösning till detta problem .Faris Al-Khalili kardiologiska kliniken , Karolinska sjukhuset , Stockholm
