Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Kommentar
till en bokrecensionI sin recension av två böcker om dödshjälp i Läkartidningen 36/99 skriver Gunnar Hagberg bl a att det är svårt att hitta någon svag punkt i argumenten för läkarassisterad död .Detta och några andra punkter i recensionen känner sig artikelförfattarna föranledda att kommentera .I Läkartidningen 36/99 recenserar Gunnar Hagberg , överläkare i urologi , två nyutkomna böcker om dödshjälp .Det gäller dels en nederländsk bok : Thomasma et al » Asking to die .Inside the Dutch debate about euthanasia » , dels en amerikansk : McKhann » A time to die .The place for physician assistance » .Vi vill gärna på ett par punkter kommentera Hagbergs recension .Antalet eutanasifall har ökat i NederländernaHagberg skriver att utvecklingen i Nederländerna inte har följt det befarade » sluttande planet » med alltmer accelererad eutanasi .Ökningen av antalet eutanasifall framstår emellertid som kraftig ;1986 anmäldes till allmänna åklagaren i Nederländerna , som reglerna förelägger
, 84 fall och 1994 1 322 fall av eutanasi .1 322 eutanasifall motsvarar 1 procent av årets samtliga dödsfall .Stort mörkertalHagberg menar vidare att det är en » hög svarsprocent » av läkare i Nederländerna som , såsom föreskrivet , rapporterar sitt eutanasihandlande .Men enligt två undersökningar , den s k Remmelinkrapporten 1994 [ 1 ] och dess uppföljare 1996 [ 2 ] , rapporterade 1994 endast 18 procent och 1996 41 procent av läkarna om de utfört dödshjälp .Alltså : 59 procent av läkarna har inte följt reglerna , vilket innebär att vi i själva verket inte känner till hur omfattande eutanasiverksamheten är i Nederländerna .De regler för hur eutanasiförfarandet skall utföras , och som Hagberg återger , följs således inte av läkarna i tillräckligt stor utsträckning .Exempelvis kom konsultation av psykiater , vilket bör ingå som ett led i handläggningen , till stånd i endast 3 procent av alla psykiatriska eutanasifall [ 5 ] .Vidare uppgick det antal fall där en läkare avslutat sin patients
liv utan , som påbjudet , dennes uttalade begäran år 1990 till 1 000 och hade 1995 minskat till 900 .Denna minskning tar Hagberg till intäkt för att eutanasin i Nederländerna bedrivs under betryggande former .Emellertid , vilket Fenigsen påpekat [ 4 ] , är det viktigt att framhålla att denna frekvensskillnad ligger inom den statistiska felmarginalen .När det gäller en särskilt svag patientgrupp , som de mentalt handikappade , visade det sig i en studie publicerad 1997 [ 6 ] att av 222 dödsfall inom denna grupp hade 44 procent föregåtts av läkarens beslut om eutanasi , trots att endast 2 procent av patienterna hade begärt sådan .Andelen eutanasifall störst i åldrarna 25-54 årBeträffande vilka åldersgrupper som mest får eutanasi skriver Hagberg att medianåldern för patientgruppen är 67 år för män och 64 år för kvinnor .Hälften av patienterna fördelas alltså ovanför dessa åldrar .Ser man på siffrorna på ett annat sätt , nämligen i procent av totala antalet dödsfall under ett år i Nederländerna
, framgår att mellan åren 1984 och 1993 var andelen eutanasifall störst i grupperna 25-44 år och i den följande åldersgruppen 45-54 år , alltså människans mest aktiva åldrar .Antalet eutanasifall i dessa åldersgrupper motsvaras av diagnoserna aids och multipel skleros .Eutanasifallen ökade i alla åldersgrupper fram till gruppen 70-79 år och var minst frekventa i gruppen 80 år och äldre [ 7 ] .Utvidgade indikationer för dödshjälp i NederländernaNågot som Hagberg inte går in på i sin recension är hur de nederländska indikationerna för dödshjälp gradvis utvidgats .1994 fastslog nämligen nederländska Högsta domstolen i en prejudicerande dom att eutanasi också skall kunna tillämpas på patienter med » outhärdligt psykiskt lidande » men utan fysisk sjukdom .Det säger sig självt att härmed blir spelrummet mycket stort för när eutanasi kan tillämpas , liksom risken för godtycke .Vem kan bedöma graden av » psykiskt lidande » ?Risk med liberaliserad tillämpningEn av riskerna med liberaliserad
tillämpning av eutanasi utgörs av det utrymme andra än patienten kan tänkas få i det grannlaga beslutsfattandet .Av de 900 fall av eutanasi utan patientens begäran som inträffade 1995 utfördes inte mindre än 30 procent av skälet att » familjen inte stod ut längre » [ 4 ] .Hagberg skriver i sin recension : » … påfallande är den stora tacksamhet de anhöriga uttrycker visavi sin husläkare … » ( som alltså hjälpt till att avsluta en anhörigs liv ) .- Kommentar överflödig .Jämför inte eutanasidebatten med abortdebatten !Hagberg jämför dödshjälpsdebatten med abortdebatten .Här tycker vi det är viktigt att dra upp en klar skiljelinje : abortproblematiken inbegriper ( minst ) två individer , nämligen modern och det ofödda barnet .Eutanasifrågan gäller endast en person , och därmed går det inte att jämställa dessa två dilemman .Ett sakfelSå ett sakfel : numera framlidna Berit Hedeby , grundare till svenska eutanasi-organisationen » Rätten till vår död » , dömdes 1977 för dråp – inte till
» flera års » utan till ett års fängelse .Komplex frågaHagberg skriver avslutningsvis att det är svårt att hitta någon svag punkt i argumenten för läkarassisterad död .Här håller vi inte med .Vi hoppas att vi med ovanstående påpekanden något har kunnat belysa det komplexa i hela denna fråga .
