Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
2356
LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 97 ? NR 19 ? 2000 U nder första hälften av 1900talet användes vätecyanid som bekämpningsmedel mot vägglöss. Man tejpade för alla fönster och dörrar (utom en!), och ställde in hinkar med kaliumcyanid. Sedan hällde man syra i hinkarna och lämnade rummet – snabbt. När kaliumcyanid utsätts för syra bildas gasen cyanväte. Denna hindrar cellernas syreförbrukning; alla organismer, vare sig det är vägglöss eller annat, kvävs. Efter cyanväterökning var man tvungen att vädra ordentligt så att gasen försvann [1]. I Nordisk Hygienisk Tidskrift 1920 [2] beskriver Nils Malmberg ett fall av förgiftning av ett spädbarn ett dygn efter cyanväterökning i de provisoriska bostäderna i gamla skolhuset, Linnégatan 37 i Stockholm: I en lägenhet 2 tr upp bestående av 2 rum, av vilka det större, inre, genom tunna, något mer än manshöga väggar är indelat i två avdelningar och en gemensam tambur, bodde två familjer. I den ena avdelningen bodde fem personer, därav tre barn i åldern
7-13 år; i den andra bodde ifrågavarande 7 1 /2 mån gamla barn jämte modern. – – – Ungefär kl 4 (på natten) fick pat en ihållande kramp, som varade några sekunder. Det spände därvid ryggen i sprättbågeställning. Det var mycket blekt, medvetslöst, låg med glasartad blick och uppåtvända ögon, så att man mest såg bara vitögat. Ville ej äta. Barnet började inom kort få krampryckningar i armar och ben, som höllo i till framCyanväterökningen en fara för både löss och människor Medicinhistoriska ögonblicksbilder, i form av en kort text till en bra bild, välkomnas! »Medicinhistorisk paus» Läkartidningen Box 5603 114 86 Stockholm Redaktör: Kristina Räf Långt in på 1930-talet fanns det vägglöss i var tredje lägenhet i storstäderna. Här förbereder tekniker från Anticimex cyanväterökning. Efter andra världskriget blev metoden alltmer sällsynt, på 1960-talet användes den endast i undantagsfall [5]. FOTO: ANTICIMEXLÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 97 ? NR 19 ? 2000 2357 emot kl 6 f m, då tillkallad läkare
remitterade pat till Sabbatsbergs sjukhus under misstanke på cyanförgiftning. Enligt vad jag gjort mig underrättad om, skall jourhavanden därstädes utan föregående vetskap om fallets art, vid inkomsten i väntrummet genast känt stark blåsyrelukt och frågat, varifrån denna kom. Barnet skickades av honom till Allm Barnhuset. Den lukt som omnämns beskrivs ofta som bittermandel (även i många deckare, där mördaren har använt cyankalium). Bittermandel innehåller en glykosid som omvandlas till bl a cyanväte. Flera dödsfall inträffade Detta fall av förgiftning fick dock ett lyckligt slut; barnet repade sig. Flera dödsfall inträffade emellertid till följd av cyanväterökning. Diktaren Dan Andersson förgiftades till döds av cyanväte den 16 september 1920 på Hotell Hellman på Bryggaregatan i Stockholm. Nära ett halvsekel i barnsjukvårdens tjänst Nils Malmberg (1890-1987) var länge verksam vid Allmänna Barnhuset, som sedan 1880-talet låg vid Norrtullsgatan 14 i Stockholm. Barnhuset, med
anor från 1600-talet, mottog »till vård och uppfostran värnlösa barn, icke över sex år, mot en viss inlösningsavgift. Barnen utackorderas mot fosterlön, som utbetalas tills barnet fyllt 14 år» [3]. Omkring 1945 upphörde barnhemsverksamheten; barnhuset blev nu i stället Norrtulls sjukhus, där ungefär halva utrymmet togs i anspråk av vuxna sinnessjuka och andra hälften av sjuka barn [4]. Nils Malmberg skulle bli barnsjukvården och barnavården trogen under hela sitt yrkesliv. Han var medlem av Stockholms barnavårdsnämnd 1930-1938, och medicinsk konsult vid planeringen och uppförandet av Nybodahemmet, som öppnades i mars 1938 för att ta emot barn med behov av tillfälligt omhändertagande eller psykisk och fysisk observation. Han pensionerades år 1957 som överläkare vid Barnsjukhuset Samariten i Stockholm. Sin mottagning i en våning bredvid bostaden på Brahegatan 27 stängde han först 1964. Gunvor SvartzMalmberg leg läkare, medicinsk informatiker, Stockholm E-post: gusva@algonet.se Referenser
1. Thorsell W, Tunón H. Löss, loppor och annan ohyra – bekämpningsmedel i Sverige förr och nu. Fauna och flora. Under publ. Även i Linné OnLine: /www.linnaeus.uu.se/online/farmacy/cyanid.htm 2. Malmberg N. Fall av cyanförgiftning. Från Karolinska institutets pediatriska klinik å Allm Barnhuset, Stockholm. Nordisk Hygienisk Tidskrift 1920; 28: 4059. 3. Nordisk Familjebok, tredje omarbetade uppl. Malmö: Bokförlaget Norden, 1945; 5: 77984. 4. Wallgren A. Här hemma och där ute. Nordisk medicinhistorisk årsbok 1972 (suppl IV):133. 5. Kjellander B. I: Friberg L, Ronge HE, red. Lärobok i hygien. Andra upplagan. Köpenhamn, Stockholm, Oslo/Bergen: Munksgaard,1967: 364. Nils Malmberg brukade använda sitt fickur för att pröva spädbarns förmåga att följa med blicken. Här konkurrerar dock kameran ut uret! Till höger ses han 1925. BILDERNA UR SVARTZ-MALMBERGSKA ARKIVET
