Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Hur
man ska få mer makt i sjukvården är närmast en filosofisk fråga om vem man är , vad man vill med sitt liv och hur man tar makten över sin egen vardag .Det menar Lena Munkhammar , verksamhetschef på geriatriska kliniken vid Länssjukhuset i Gävle-Sandviken , sedan länge fackligt aktiv och inne på sitt andra år som ledamot av Läkarförbundets centralstyrelse , förhandlingsdelegation och arbetslivsgrupp .Vid representantskapsmötet i februari talade hon bl a om de här frågorna inför ett intresserat auditorium .Gunilla Munkhammar går under smeknamnetBlixten .Något som kanske delvis förklaras av att hon sedan hon tog sin legitimation 1987 har hunnit skaffa sig specialistkompetens i tre discipliner :internmedicin , neurologi och geriatrik .Lena Munkhammar är född och delvis uppvuxen i Kiruna under relativt enkla förhållanden ekonomiskt sett .På mammans sida renskötande samer , pappans familj drev en liten färghandel .Hennes bakgrund har i mycket gjort henne till den sorts person hon är i dag
, menar hon .Hon valde egentligen inte ens själv att bli läkare , påstår hon .- Jag är den första akademikern i min familj .Blev väl något av » släktens hopp » , duktig i skolan .Och det finaste man kunde bli , det var provinsialläkare …Så som en snäll och duktig dotter började jag förstås läsa medicin – fast jag nog egentligen själv hellre skulle ha valt att gå på Handels eller läsa juridik .Men det var en känslomässigt rik miljö Lena Munkhammar växte upp i .- Det var verkligen inte något liv i sus och dus .Men vi pratade mycket med varandra i min familj , ja , i hela släkten , det var en närhet över generationsgränserna .Och det fanns en stillhet i den miljön .Vi var mycket på fjället , åkte skidor …Den enkla , lugna livsstilen bestod också sedan familjen flyttat till Stockholm när Lena var sju år , berättar hon .Andra värden än rent materiella betonades .T ex idrott .Lillebror spelade tennis , Lena friidrottade och åkte konståkning ( hon blev faktiskt Stockholmsmästarinna i konståkning
som 10-åring ) .- Jag tror det är nyttigt att tävla i individuella sporter , det ger en särskild sporre och kräver lite jävlar anamma , säger hon .Och det är hälsosamt att få stryk alltemellanåt , att lära sig att ta det och resa sig igen .Det är personlighetsdanande .Säga vad man kännerDetta har bäring också på hennes chefskap , nu senare i livet .- Jag brukar säga när jag är ny på en arbetsplats att jag är väldigt bra på att misslyckas , skrattar hon .Det handlar om ärlighet och att vara sig själv , att säga vad man känner .Och det är något som kanske inte stämmer alldeles in på den gängse läkarrollen .- Jag passade inte alls in i bilden av hur en doktor ska vara , säger Lena Munkhammar .Jag har alltid försökt vara mig själv .Jag måste t ex som läkare också få säga att jag inte orkar ibland , det är inget svaghetstecken !När frågan kommer upp om vem som ska ta jouren för den som just blivit sjuk , eller att journalanteckningar ska ligga klara nästa morgon – ja , då ligger det
kanske nära till hands att den som är yngst och sist anställd förväntas ställa upp .- Det gjorde inte alltid jag .Men jag sa inte att jag inte ville , jag sa att jag inte orkade .Man har t ex barn som ska hämtas på dagis innan man ska hem och laga middag .Familjen framför arbetetMan måste vara ärlig och visa respekt också för sådant som ligger utanför ens yrkesliv , menar hon .Och vad familjen beträffar så bestämde hon sig redan innan hon skaffade barn för att i en valsituation prioritera familjen framför arbetet .- Vi har valt att leva » ojämställt » , ler hon .Jag vill » stå vid spisen » .Inte så att jag älskar att sylta och safta – men jag har ägnat väldigt mycket tid åt mina barn , det är inget jag velat avstå ifrån .Jag har varit tydlig med det – och till slut lär sig folk !Lena Munkhammars tes är att arbete bör läggas upp på olika sätt för olika människor med utgångspunkt ifrån vem man är och vilka betingelser man lever under .- En ensamstående sjuksköterska med två barn på dagis
mår naturligtvis mycket bättre och gör ett bättre och mer effektivt jobb om hon kan börja sitt arbetspass klockan 9 på morgonen i stället för klockan 7 .I stället för griniga ungar och rena kriget hemma på morgonen , kan de hinna äta frukost och ha det mysigt tillsammans och få en fin start på dagen .Det här är någonting vi har missat i Sverige , och i synnerhet inom sjukvården , menar hon .Vi har en kultur och tradition som säger att privatlivet ska anpassas efter arbetslivet och inte tvärtom .- Hindret för bra arbetsvillkor är egentligen inte brist på kreativitet och idéer .Hindret är att det aldrig är någon som frågar vad vi tycker , säger hon .Hon berättar att hon nyligen skulle anställa en person hemma vid Länssjukhuset i Gävle-Sandviken .- Han började med att fråga : » Och hur jobbar ni hos er , då ? » Men en sådan fråga vill jag inte svara på .Jag hade valt honom för det här speciella jobbet , och jag berättade om ramarna för uppdraget . » Gå nu hem och fundera på hur du vill
göra det » , sa jag .Det gjorde han , och han har nu lagt upp jobbet efter sina egna idéer .Det är definitivt inte på det sätt som jag skulle ha gjort det – men det fungerar jättebra !Att patienten ska sättas i fokus i sjukvården är självklart nummer ett , menar Lena Munkhammar .Men därutöver behövs också ett medarbetarfokus som ger individen optimala förutsättningar att utvecklas och trivas , säger hon .- För den som mår bra jobbar också effektivt .Det frigör tid för utbildning och kvalitetsarbete , reflexion och eftertanke – sådant som vi säger att vi ska ägna oss åt i sjukvården också men som vi sällan hinner .Unga och förälskadeMan ska inte glömma bort effekten av » kulighetsfaktorn » , säger hon . » Och tänk på när ni var unga och förälskade och ungarna sov på nätterna – inte vantrivdes ni på jobbet då ! » brukar hon påminna medarbetare och kolleger .Hur har hon då klarat av de här frågorna själv under karriären ?Har hon frågat sig själv vad hon vill och inte vill med jobbet och
sitt liv , ställt krav på sina arbetsgivare och chefer ?- Jag kanske har varit en ovanligt obstinat och besvärlig person i mina chefers ögon – men jag tror inte det , det är i varje fall ingen som har sagt det .Men jag har helt enkelt inte sett så mycket hinder i tillvaron , sådant som inte går och man inte kan eller får .Jag har helt enkelt inte frågat – det som inte är förbjudet är tillåtet !Och jag har fortfarande samma man och samma barn och jag mår väldigt bra ! » Synd att inte klaga » Hon tycker att det gnälls alldeles för mycket i läkarkåren ; hon kallar det obligatoriskt medlemskap i KLK , Kränkta Läkares Klubb , med valspråket » Det är synd att inte klaga » .Och läkarna tycks kunna indelas i tre kategorier :De som är utbrända , de som ännu inte har blivit utbrända och de som är på väg att bli utbrända .- Visst , det är berättigat att klaga när arbetsförhållandena är dåliga .Men vi måste komma vidare nu , ta eget ansvar för att ändra på det som är fel i stället för att bara skylla
på chefer , landstingspolitiker , regering och riksdag .Annars blir vi bara stående på ett ben . » Sluta rita diagram » Det vore en grov förenkling att påstå att sjukvårdens kris bara beror på att medarbetarna inte mår bra , anser hon .- Men det finns en oförmåga att tänka nytt som gör att vi inte kan ta oss ur gamla mönster utan fastnar i förlegade strukturer .Hon vill att man ska sluta » rita diagram och fyrkanter » över olika strukturella organisationslösningar .- Vi borde i stället diskutera innehållet i vården – vad vi förväntas uträtta och om vi kan göra det på ett smartare och billigare sätt .Man måste våga pröva nya lösningar , utifrån de individuella förutsättningar som gäller , menar hon .Alla dessa utredningar och konsekvensanalyser leder oftast bara fram till urvattnade kompromisslösningar som får eldsjälarna att ge upp , och endast » mötesproffsen » blir glada .Och det måste vara tillåtet att misslyckas , att göra fel , betonar hon .- Men det finns två saker som inte får
bli fel vid förändringar , säger hon .Patienterna måste bli vinnare vid förändringen .Och medarbetarna måste tycka att det är roligt .Får inte kosta …Och helst ska förändringarna förstås inte kosta alltför mycket pengar …- Det blir mycket , mycket billigare om sjukvården organiseras utifrån medarbetarnas individuella behov , säger Lena Munkhammar .Sjukfrånvaron minskar , och sjuknärvaron minskar , inte minst .Vi ska komma ihåg att medarbetarna är sjukvårdens dyraste och viktigaste resurs !Läkare är i dag ofta alldeles för upptagna av att producera sjukvårdstjänster , för att hinna visa förståelse för olika betingelser som styr livet för olika människor – för dem själva och för kamraterna .Vi är för dåliga på att ta hand om varandra , säger Lena Munkhammar .- Mycket lever kvar av bilden av den gamla auktoritära doktorn , som inte bara jobbar 40 timmar i veckan , utan kanske 50 , 60 timmar . » Jag jobbar mest och bäst . » Men det är en myt .Jag brukar i stället tänka på president
Eisenhower , som sägs ha skött sitt ämbete med en arbetsinsats på 30 timmar i veckan , för att få tid över för att segla och spela golf …Och här är då jag , en sketen verksamhetschef i Gävleborg , nog borde jag väl klara av mitt jobb på samma tid !· » Jag kanske har varit en ovanligt obstinat och besvärlig person i mina chefers ögon – men jag tror inte det , det är i varje fall ingen som har sagt det » , säger Lena Munkhammar om sig själv .
