Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Charlotte
Strandgaard , Lis Vibeke Kristensen .Gråhåriga barn .En bok för vuxna med gamla föräldrar .198 sidor .Stockholm : Natur och Kultur , 1998 .Pris ca 285 kr. ISBN 91-27-07057-3 .Recensent : Benny Fhager , överläkare , Äldrepsykiatri , Sahlgrenska Universitetssjukhuset , Mölndal .Iboken » Gråhåriga barn » beskrivs hur det är att som vuxen ha gamla föräldrar som fordrar hjälp , omvårdnad och stöttning .Båda författarna har enligt boken erfarenhet av att ta hand om sina gamla mödrar .DN-journalisten Kristina Zaar har översatt boken från danska och också skrivit en efterskrift om de äldres situation i Sverige .Man utgår i boken från brev från nitton kvinnor och två män , som beskriver sina egna erfarenheter .Den gamle radiodoktorn Peter-Paul Heineman har skrivit förordet till boken .Han har några kloka ord i början om skillnader mellan man och kvinna vad gäller anhörigrollen .Enligt honom stannar flickor i större utsträckning än pojkar hemma och blir inte lika lätt fria från sina mammor
.Flickorna har också lättare att hamna i en situation av skuld som aldrig släpper , även om man är vuxen .Rapport över tillståndet inom äldrevården i NordenPå senare år har äldrevården kommit att debatteras allt mer .Rapporter om sjunkande kvalitet m m har här spelat stor roll .Det torde var så att samhällets officiellt proklamerade portalparagrafer , som kommer till synes i Hälso- och sjukvårdslagen och Socialtjänstlagen , är mycket svåra att leva upp till .Samhället tvingas att på olika sätt försöka begränsa den vårdinsats som ges till äldre för att i någon mån få notan att gå ihop .I bästa fall är man någorlunda familjär med prioriteringsutredningens slutsatser och låter de svårast sjuka få mest av insatserna .Att en humanistisk människosyn , där man sätter patienten i högsätet och intresserar sig för själva personen och dess livshistoria , är satt på undantag i äldrevården , såväl inom äldreomsorgen som inom sjukvården .Detta är väl dokumenterat .Nämnda bok är ytterligare ett bidrag
därtill .De anhöriga som träder fram beskrivs som levande människor på ett mycket vitalt sätt boken igenom .Anhöriga tar upp självbestämmandeprincipen och kritiserar den på flera håll i boken .Det handlar om att den gamle själv till varje pris skall vara självbestämmande och att detta ofta är någon form av skendemokrati .Ett undvikande att tala direkt öppet med anhöriga med hänvisning till sekretesslagen beskrivs på flera håll .Dessutom beskrivs en form av underlåtenhetssynd från samhällets sida .Samhället har en tendens att avsäga sig ansvaret så långt som möjligt .Man försöker på olika sätt undvika att få patienten inlagd på någon form av äldreboende mot bakgrund av den resurs- och platsbrist som råder .Det har blivit något av en helig princip att till varje pris låta den sjuke bo hemma så länge som möjligt , oavsett lämpligheten därav .Har vi idag en äldrevård som verkligen är » värdig » i humanistisk mening ?De flesta av anhörigintervjuerna i ovan nämnda bok handlar om människor
som har olika psykiska handikapp , i vissa fall även fysiska handikapp .Många personer har också demenssjukdom .Som en rapportbok över hur tillståndet är inom äldrevården i Norden i dagsläget är det en bitvis ganska nedslående läsning .Författarna menar i sin efterskrift att man behöver höja äldrevårdens status och att det behövs en helhetssyn med humanistisk inriktning som måtte få genomsyra mycket av både planeringsprocessen och utformningen av själva äldrevården .Genom att boken innehåller så pass många intervjuer gör den delvis ett fragmentiserat innehåll , den hade vunnit på att ha ett färre antal fallbeskrivningar som i stället hade kunnat vara mer utförliga .Rekommenderas till läsningBoken kan dock rekommenderas som läsning såväl inom utbildningar för äldrevården som inom vårdhögskolan och läkarutbildningen .Anhörigproblematiken är universell och skär rakt över yrkesgränserna .Boken torde också kunna användas av den som har egen erfarenhet av att vara anhörig inom äldrevården
.*
