Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Redaktör: Lennart Hartler, tel: 08-790 34 63, e-post: lennart.hartler@lakartidningen.se De vanligaste orsakerna till att läkare anmäls till HSAN är försenad diagnos och misstag i samband med operativa ingrepp. Anmälan på grund av att läkaren förskrivit olämpligt läkemedel eller ordinerat medicinsk behandling på felaktig indikation utgör endast en mindre del av fallen. När det gäller behandling av hypotyreos finns uppenbarligen olika åsikter om när substitutionsterapi med tyreoideahormon är indicerad, eftersom denna typ av ärenden återkommer. Här presenteras två sådana anmälningar, en mot en distriktsläkare, en annan mot en specialist i invärtesmedicin, där HSAN ansett att patienter behandlats på ett felaktigt sätt med Levaxin. De två övriga anmälningarna i denna sammanställning orsakades av att läkarna ej uppmärksammat risk för biverkningar. De visar också att införande av nya journalsystem kan medföra att viktig information tappas bort. Fyra patienter felaktigt behandlade med Levaxin
Anmälare: Socialstyrelsen Anmäld: Distriktsläkare Orsak: Underlag för behandlingen saknades HSAN1857/99 yy Fyra kvinnor i åldrar 29-65 år hade behandlats av den anmälde läkaren och därvid ordinerats Levaxin. I en skrivelse till Socialstyrelsen från chefläkaren vid regionsjukhuset anmäldes handläggningen av de fyra patienterna. Av Socialstyrelsens utredning framgår bland annat: Fall nr 1. Det saknades i journalen medicinskt underlag för att behandla med Levaxin. Tyreoideaprov visade normalvärden (TSH 1,08; referensvärde 0,38-4,8 arb enh/l och T4 14,2; referensvärde 11-24 pmol/l). Efter drygt två veckors behandling med 0,05 mg Levaxin dagligen avbröt patienten behandlingen på grund av hjärtklappning, yrsel, humörsvängningar och magbesvär. Fall nr 2. Patienten hade en känd underfunktion av tyreoidea. Vid provtagning hos annan läkare hade TSHprov visat 2,84, dvs normalvärde. Den anmälde läkaren ansåg dock att värdet var högt och ordinerade höjd Levaxindos. Kvinnan drabbades då
av rastlöshet, skakighet och oro, och dosen sänktes av annan läkare. Fall nr 3. Patienten sökte för förstoppning. Tyreoideaprov visade normalvärden, men läkaren ordinerade Levaxin 0,05 ´ 1. Kontrollprov visade att TSH sjunkit till 1,22, men läkaren höjde ändå dosen till 0,15 mg dagligen. En annan läkare satte ut behandlingen då patienten mådde dåligt och hade sjukskrivit sig. Fall nr 4. Patienten hade två månader tidigare haft ett något förhöjt TSHvärde och ordinerats Levaxin 0,05 ´ 1. Trots att tyreoideaprov sedan blev normala, hade läkaren höjt levaxindosen successivt. Vid det aktuella besöket hade patienten andnöd och hjärtflimmer, men läkaren höjde trots detta dosen till 0,05 ´ 4. Han remitterade dessutom patienten till regionsjukhuset på grund av hjärtsvikt. Där rekommenderade man nedtrappning av Levaxinet. Läkaren hade i skrivelse till Socialstyrelsen anfört att hypotyreos är en vanlig och underdiagnostiserad sjukdom samt att »det är oklart var det normala TSH-värdet ligger«.
Hans kliniska erfarenhet talade för att patienter med hypotyreos mådde bäst med ett TSHvärde mellan 0,3 och 1,0. Socialstyrelsen hade bedömt att de besvär patienterna drabbats av utlösts genom översubstitution med tyreoideahormon. Vid överdosering av Levaxin kan symtom på giftstruma med hjärtsymtom förekomma. Insättning av behandlingen bör föregås av noggrann anamnes, klinisk och laboratorieundersökning med följande av fastställda referensvärden. Läkaren hade inte i något av de fyra fallen följt dessa referensvärden och granskning av journalerna hade inte visat på att det i de fyra fallen förelegat indikation för den av läkaren initierade behandlingen. Styrelsen ansåg att läkaren gjort sig skyldig till flera systematiska felhandlingar. Läkaren har till Ansvarsnämnden framfört synpunkter på Socialstyrelsens kritik. Han menade att behandlingen varit motiverad och att patienternas besvär inte berott på översubstitution. Han påpekade att normalvärden för TSH varierar i olika
delar av landet och att patienterna skulle ha betraktats som hypotyreotiska om de bott i Värmland. Han framhöll dessutom risken för hjärnskador hos patienter med subklinisk hypotyreos och sammanfattade sin inlaga med att Levaxin är en bra och billig medicin, som saknar biverkningar. y y Bedömning och beslut Nämnden ansåg att patienternas besvär kunde tillskrivas en överdosering av Levaxin. Läkaren hade i de fyra fallen inlett behandling med Levaxin eller ordinerat höjd dos utan att det funnits medicinska skäl för det. I åtminstone i ett fall (nr 4) hade detta inneburit fara för patienten. Felen borde medföra disciplinpåföljd. (Samtidigt handlades i nämnden ett ärende där läkaren felaktigt bedömt en patient, som sedan avlidit på grund av hjärtinfarkt. Vid bedömningen sammanvägdes de två ärendena.) Påföljd: varning Behandling med Levaxin och B12 utan ytterligare utredning Anmälare: Patienten Anmäld: Läkare vid specialistmottagning Orsak: Onödig medicinering HSAN 181/00 yy En 45-årig
kvinna hade sökt på läkarens mottagning. En utredning visade normala tyreoidea- och folsyranivåer men en något låg B12-nivå. Utredningen talade enligt läkaren för att patienten hade underfunktion av sköldkörteln samt B12-brist och ordinerade Levaxin, Folacin och Betolvex. Patienten återkom sedan under ett drygt år på regelbundna återbesök. Levaxindosen höjdes successivt och patienten fick efter hand besvär av hjärtklappning, kallsvettningar, hög puls och svimningskänsla. På grund av huvudvärk och yrsel sökte hon akut på länssjukhuset. En utredning visade att hon inte var i behov av den medicinering som läkaren ordinerat. Patienten anmälde läkaren för felbehandling. Den medicinering hon fått hade visat sig vara helt onödig. Läkaren fastslog i sitt yttrande att den dos Levaxin hon förskrivit inte kunde ge de uppgivna symtomen, om inte hennes egen T4-produktion kommit igång av sig själv. Vid besök på mottagningen hade patienten varit helt opåverkad. Möjligen kunde dosen ha blivit
för hög eftersom patienten gått ner i vikt (hon fick samtidigt Xenicalbehandling och hade gått ned många kilo i vikt). »Om hon över1940 Läkartidningen y Nr 16 y 2001 y Volym 98 Ansvarsärenden i korthet Anmälan på grund av felaktig läkemedelsbehandling
