Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
De
kallas för de osynliga barnen .Få vet hur svårt de har det .Oftast har de ingen att berätta för om sina absurda erfarenheter .Barn till psykiskt sjuka föräldrar är betydligt fler än man tror , visar en nyutkommen underlagsrapport från Socialstyrelsen om barn till psykiskt sjuka föräldrar [ 1 ] .Enligt professor Claes Sundelin vid Uppsala universitet kommer mellan 7 och 8 procent av de unga att åtminstone någon gång under sin uppväxt ha haft en förälder som vistats inneliggande på en psykiatrisk klinik .Det har rått ett hyschhysch kring denna problematik .Samarbetet mellan de vuxenpsykiatriska klinikerna och de barnpsykiatriska avdelningarna har ständigt knakat i fogarna vad gäller handhavandet av barn till psykiskt sjuka .Ofta har de vuxna varit i så dåligt skick att all vård centrerats kring deras problematik .Barnen har fått komma i andra hand .Socialtjänsten möter ofta familjer i misär , men har många gånger saknat kompetens att klara av bekymmersamma relationsstörningar .Barnens
utsatthet passerar alltför ofta anständighetens gränser .Orimliga erfarenheterDessa ungar riskerar att bli exponerade för de mest orimliga erfarenheter .Schizofrena föräldrar som befinner sig i en annan värld saknar inte sällan auktoritet att förmedla en lämplig uppfostran ; det händer att maniker slår sina barn besinningslöst eller utsätter dem för hot ; paranoiker söker understundom dra in sina telningar i de mest upprivande härvor och kan framkalla en livslång problematik hos sina barn ; djupt depressiva patienter orkar inte ens med sig själva och riskerar att lämna den övriga familjen i nedstämdhet .Familjedramatik som måste döljasDet finns en uppsjö av skam bland de utsatta barnen .De tvingas många gånger leva i en lojal tystnadsplikt med gränslösa katastrofkänslor hängande som hot över sig .Ingenting av den fördolda familjedramatiken får komma till främmande öron .Lidandet utgör en hemlig upplevelse som endast angår de närmast berörda .Det kan gå så långt att sociala aktiviteter
, lekar med jämnåriga eller skolarbete förbjuds .Eller att de unga redan i tidig ålder tar på sig en vuxenroll , vilken de sällan mäktar .Som att exempelvis ta hand om sina svårt stigmatiserade föräldrar , medan dessa lever mitt uppe i sina psykiatriska skov .Nätverk och friskhetsfaktorerSjälvklart faller inte alla som lever i sönderfallets närhet utanför de sociala sammanhangen .Det beror på diagnosen och graden av sjukdom , men också på hur det sociala nätverket är beskaffat och hur tidigt missförhållandena upptäckts .Försvårande situationer uppstår om barnen utsätts för de vuxnas fysiska och psykiska våld , och där psykisk sjukdom även är förenad med alkohol- och/eller drogmissbruk .Men inte sällan kan barn uppvisa en förvånande inre styrka av biologiska orsaker eller på grund av salutogena faktorer – de friskhetsfaktorer som i en så varierande och fascinerande omfattning kan läka den mänskliga sårbarheten .Prognostiskt gynnsamt är det när inte bägge föräldrarna lider av psykisk ohälsa
eller när hemmet inte är drabbat av familjekonflikter .Mångas ansvar att vara lyhördaDet vilar en viktig uppgift på myndigheter och professionella som i ett tidigt skede träffar familjerna att de kan upptäcka de rätta signalerna från de drabbade .Mödravårdscentraler bör till exempel vara vakna för missbruksproblematik , och barnavårdscentraler på en alltför famlande osäkerhet hos föräldrarna eller att barnens utveckling alltför mycket avviker från det normala .Bakom barns apati eller oroliga beteenden kan dölja sig en psykosocial härva , vilken kräver adekvata interventioner .När telningen kommer upp i småbarnsåldern är det barnomsorgens uppgift att vara lyhörd för avvikelser i beteendet .Oro , koncentrationssvårigheter , rastlöshet behöver inte nödvändigtvis bero på neuropsykiatriska handikapp utan kan i stor utsträckning tillskrivas psykosociala problemkomplex .Senare är det skolans uppgift att vara uppmärksam på att exempelvis mobbning och inlärningssvårigheter kan spegla en otillfredsställande
situation i hemmet .Tidig diagnostikTidig diagnostik är A och O för att kunna förebygga och begränsa de framtida insatserna .Vilka barn är de mest sårbara ?Det finns naturligtvis inga tumregler som svar .Men att utvärdera den vuxnes problematik och omfattningen av psykisk sjukdom utgör naturligtvis grunden till all riskbedömning .Bara konstaterandet att det existerar barn i den sjukes omgivning är oftast ett första steg , som skrämmande sällan tas .De är lika osynliga som alkoholisters barn är glömda .När barnen identifieras ska man söka göra en familjediagnostisk bedömning där relationer kartläggs , riskfaktorer för predisponerande faktorer utvärderas och familjens biologiska hälsotillstånd detaljgranskas .Det sociala nätverket analyseras särskilt med hänsyn till den dynamiska potential som finns förborgad i nätet .Detta innan man går ned på individnivå och söker utreda på vilket sätt det enskilda barnet hemsöks , samtidigt som man söker efter de positiva färdigheterna
hos den drabbade .Arbetssätt i LundJag tror på ett sådant successivt strukturellt arbetssätt .På en barnpsykiatrisk avdelning på universitetssjukhuset i Lund arbetar man med problemungdomar utifrån ett dylikt totalperspektiv .Utredningens utformning har skapats av professor Marianne Cederblad som i sin tur varit inspirerad av den israeliske sociologen Aaron Antonovsky .Denne hade utvecklat sin metod genom sin framgångsrika verksamhet bland före detta koncentrationslägerfångar .Centralt för dessa två pionjärer är begreppet Kasam , en förkortning av Känsla av sammanhang .Syftet med konceptet är att uppleva tillvaron som meningsfull , att förstå sin egen roll på gott och ont , och att alla människor har kapacitet att med hjälp av andra som man litar på kunna hantera situationer som är avgörande för ens liv .Skräddarsydda programBarn som växer upp i familjer med brist på dessa faktorer , vilka konstituerar detta sammanhang , ofta med åtminstone en psykiskt sjuk förälder , kan med ovan beskrivna
arbetsmetod öka sitt Kasam .Då handlar det om att med utgångspunkt från biologiska , psykologiska och sociala kunskaper individualisera och skräddarsy ett program som stöder just den drabbade patienten .Det kan handla om att förebygga en genetiskt programmerad sårbarhet , identifiera prepsykotiska eller andra psykiatriska tillstånd , att vid behov erbjuda individualterapi , kanske komplettera med eller endast arbeta med en familjeterapeutisk modell eller utnyttja nätverkets hävstänger av oförbrukade resurspersoner .Parallellt skall de pedagogiska och sociala insatserna verka i positiv riktning samtidigt som man låter de psykoterapeutiska insatserna operera .Metodutvecklingen i sin lindaDet är först de senaste åren som denna grupp av barn till psykiskt sjuka rönt uppmärksamhet i bredare sammanhang , även om man varit medveten om problemen i flera årtionden .Den främsta orsaken till att resurser inte satsats till fullo på denna grupp av barn har varit situationens komplexicitet ;
den ställer höga krav på logistik och samarbete mellan institutioner och professioner , vilka traditionellt verkat parallellt med varandra men med endast få inblickar i varandras arbetssätt .Dessutom har den terapeutiska traditionen inom vuxenpsykiatrin varit nästan uteslutande individualinriktad , medan de barnpsykiatriska klinikerna arbetat utifrån familjeterapeutiska synsätt , och socialtjänsten utifrån en tredje mer socialt inriktad tradition .Att problemet med de drabbade barnen till psykiskt sjuka föräldrar identifierats innebär att fler resurser kommer att frigöras till arbetet med dessa .Tyvärr är metodutvecklingen ännu i sin linda .
