Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Gerdt
Wretmark ser tillbaka på ett yrkesliv med samtalet i centrumVisby är Gerdt Wretmarks adress nu .I ett 1700-talshus skriver ban sin berättelse om livet som psykiater .Det finns ett läkande moment i mötet mellan läkare och patient .Att träna upp förmågan att lyssna är en ädel konst och en del av vår yrkesskicklighet – inte bortkastad tid .- Det är dock inte lätt att sitta tyst för oss läkare – som är vana att avbryta patienten efter i genomsnitt sju sekunder , konstaterar Gerdt Wretmark , professor emeritus i psykiatri , som själv är exempel på att » varje människa är en berättelse « .I hans fall lämpar det sig dock bättre med pluralis .Berättelser som gränsar till skrönor och som i vissa fall kan användas rakt av som filmmanus finns det gott om i hans myllrande minnesbok » Möten broar , berättelser ur minnet « ( Carlssons förlag ) , där del två är på väg .Att möta Gerdt Wretmark , född 1918 , är att dras in i en virvel av etiska , moraliska och medmänskliga spörsmål .Det blir spännande
, ungefär som att ge sig ut på okänt hav med en väderbiten sjöman vid rodret .Som pojke drömde han mycket riktigt om att bli sjökapten , inspirerad av en marin uppväxtmiljö med en farfar som var fyrmästare i Malmö och av de många sjöresorna som ung .- Min far och jag stod varandra nära , han hade varit till sjöss , utbildat sig till köpman i London och försörjt sig som violinist på en av Sohos stumfilmsbiografer .Han öppnade Malmös första fotoaffär 1917 , med filial i Karlskrona några år senare .Somrarna tillbringades i Ljunghusen på Falsterbonäset , där Gerdt Wretmark blev god vän med den storslagna familjen Nessims fyra barn , framför allt sönerna .Utan att gå in på detaljer här i Läkartidningen kan vi tipsa hugade filmproducenter att ta del även av dessa tallskogsdoftande och skimrande barndoms- och tonårsminnen från en tid som känns ohjälpligt förlorad .Som bänkkamrat i skolan i Malmö satt en sammetsögd och blyg pojke med namnet Sixten Ehrling , men som i likhet med Gerdt Wretmark
kunde bli blixtrande arg .Varken tjat eller hot hjälpte – Sixten tog hellre underkänt i biologi än att samla växter i ett dammigt herbarium .Vid 11 års ålder gjorde Gerdt Wretmark sin första utlandsresa med fadern -till Berlin .Två år senare reste de med lastbåten Gondul till London , världsstaden som gjorde ett oförglömligt intryck på 13-åringen och som senare i livet skulle bli något av en andra hemstad .Hans bok innehåller filmscener ur verkligheten .Dit hör skildringen av hur han som berest 37-årig underläkare försöker tillämpa moderna idéer om rörelseterapi , delaktighet och samtalsgrupper i ett traditionstyngt mentalsjukhus , S:t Lars i Lund .Han inser ganska snabbt att läkarrollen inte räcker till .Ord övertygar inte .Doktorn måste själv bokstavligen kavla upp ärmarna , greppa en skurborste och börja svabba sjukhusgolvet .- Det var ett av mitt livs mest spännande äventyr , säger han idag .En kort , men viktig period som blev inspirationskälla till allt han gjorde senare i sitt
yrkesliv .Hur vill du bli läst ?- Långsamt , svarar han .Först då kan man ta till sig de stora förändringarna som skett inom psykiatrin .Det är inga memoarer utan snarare berättelser ur mitt liv , jag blir själv förvånad när jag läser vad jag skrivit och ser detaljskärpan .Det är påfallande hur lite han ångrar i sitt liv .- Nej , jag känner mig lyckligt lottad .Och mitt yrkesliv har inte medfört några stora bakslag .Däremot finns det en del känslomässiga minnen som fortfarande bränner .Dit hör brytningen med den sex år äldre kvinna , med smeknamnet Raggen , som skulle bli en stor kärlek och som han träffade i början av sina medicinstudier .- Men jag gjorde slut i ett anfall av nedstämdhet .Det har jag ångrat i hela mitt liv .Att han och Raggen återsågs 30 år senare – när hon bara hade en vecka kvar att leva på grund av bröstcancer -skildras i boken som ett slags nåd , en gåva till några som älskat väldigt mycket och som hade sin kärlek kvar .Den smärta som separationen medförde hos
den unge blivande läkaren ledde till ett livslångt intresse för sorgens mekanismer och sorg som bakomliggande faktor vid psykisk ohälsa .När han som 21-årig medicine kandidat arbetade vid Malmö Allmänna Sjukhus BB ställdes han inför en annan sorts sorg .Kvinnor vars barn dog vid förlossningen behandlades med överdriven hänsynsfullhet och tystnad .De förflyttades snabbt till en vanlig gynekologisk avdelning och när de skrevs ut uppmuntrades de att snabbt försöka bli gravida igen .- Det som hänt blev en » icke-händelse « , konstaterar han .Följden blev att sorgen kapslades in .Tjugo år senare kom Gerdt Wretmarks artikel » A study in grief reactions « , som satte fart på debatten , både i Sverige och utomlands .Men det var inte läkarna som gick i spetsen för en mer human behandling av sörjande föräldrar – utan sjukhusprästerna .Dit hörde Astrid Wretmark , som skulle bli hans samarbetspartner och hustru .År 1939 fick han uppleva ett annat slags uppvaknande när han följde med S/S Canadia ,
en av Svenska Lloyds trampfartyg runt Europeiska kuster och såg den militära upptrappningen och den framväxande fascismen på nära håll .Han tillhörde inte de svenskar som sov när nazistiska tendenser gjorde sig breda i akademiska kretsar , exempelvis i samband med avvisandet av judiska läkarkollegor .- Många av de ledande läkarna tyckte att det var bäst som skedde .Rädslan för konkurrens var också stark .Ibland hade argumenten för att avvisa utländska läkare tydliga rasistiska undertoner , inte minst i Lund , min studieort .13-årige Gerdt Wretmark har just hämtat sig från sjösjukan under orkanen och är på väg in i London via Tower Bridge med lastbåten Gondul .På Nordsjön 1939 .Gerdt Wretmark på trampfartyget S/S Canadia , omedveten om de förkrigsstämningar som han snart kommer att möta i bland annat i Italien .Som pojke drömde Gerdt om att bli sjökapten , inspirerad av en marin uppväxtmiljö med en farfar som var fyrmästare i Malmö och av de många sjöresorna .En ljuspunkt i tillvaron var
professor Sven Ingvars föreläsningar .Han kunde säga sådant som : » När ni ser ett EKG som bäst kan beskrivas som torftigt , är det bra att tänka på underfunktion av sköldkörteln . « En kontrast utgjordes av docent Erik Ask-Upmark , vars arroganta attityder mot framför allt kvinnliga medicinarstuderande och mot patienterna var legendarisk .Men han kunde också fängsla och fascinera på föreläsningarna .Det låg dock under hans värdighet att lägga bort titlarna med några andra än de medicinstuderande som var läkarsöner .Sedan kom 1940-talet med rejäla uppsving inom medicinen ;- Vi fick sulfa , vi fick effektiva antibiotika med penicillin i spetsen , vi fick elchockbehandling mot de svåra depressionerna och vi fick den konstgjorda njuren !Att han nämner just elbehandling är ingen slump .Han tycker att det är en metod som felaktigt hamnat i vanrykte .- Det kan räcka med fem till sex behandlingar på två veckor för att ge befrielse från en svår och tung depression hos 90 procent av patienterna
, utan komplikationer efteråt .Hur många läkemedel klarar det ?Då – när jag tillhörde förkämparna för behandlingen – betecknades vi som omänskliga , men idag vet vi att vi hade rätt .Varken minnet eller personligheten påverkas negativt , så som belackarna ville göra gällande .Att ta antidepressiva läkemedel kan också stimulera nervcellerna , men inte i lika hög grad som en elchocksbehandling .Gerdt Wretmark beskriver lyckan när han för första gången såg Anders Tingströms magnetkamerabilder av en hjärna efter elchocksbehandling 1999 . » Att få se detta med egna ögon , hur de grönskimrande hjärncellerna liksom vällde fram i enorma massor inom hippocampusformationen var omskakande och gav omgående förklaringen till den kliniska förbättringen , återvändandet till livet , som vi uppfattat som något mirakulöst .I fyrtio år hade jag väntat på detta , och nu såg jag . « När Gerdt Wretmark träffar sina gamla kolleger inom psykiatrin brukar de lova varandra att se till att de får elbehandling
om någon av dem skulle drabbas av en djup depression .Under sin tid som yrkesverksam psykiater brukade han ordinera opium i små doser i form av tinctura thebaica mot svår morgonångest .- Ett läkemedel som använts med framgång i flera tusen år ska inte förkastas bara därför att det är skadligt i hög dos .Ingen av mina patienter har blivit beroende av opium , däremot har de sluppit de biverkningar som är förknippade med gängse behandling med lugnande medel .Rond med en sittande professor , Sven Ingvar , känd för sin forskning om lillhjärnans anatomi och funktion .Längst till höger bland de grubblande medicinstudenterna , står Gerdt Wretmark .Här försvarar Gerdt Wretmark sin doktorsavhandling 1953 om samband mellan personlighet och magsår .Till höger sitter förste opponenten Bo Gerle , vars stöd skulle betyda så mycket under de första experimenten inom mentalsjukvården vid S:t Lars sjukhus i Lund .När Gerdt Wretmark 1947 hade fått sin läkarlegitimation valde han mellan att bli kirurg ,
psykiater eller förlossningsläkare .Att han valde just psykiatrin berodde på mötet med professor Henrik Sjöbring i Lund .Han hade redan 1913 introducerat en egen teori om personlighetsmodeller , som i sin tur banade väg för psykosomatiken .Men Sjöbring och den lundensiska skolan blev avhånad .Sigmund Freuds teser svepte över Europa med oemotståndlig kraft från USA » tillsammans med cigaretterna och tuggummit « .Hypotesen om lesioner ( skador , funktionshinder ) bakom psykisk sjukdom blev högaktuell under 1980-talet då som bakgrund till varför vissa barn drabbades av problem med överaktivitet , autism och uppmärksamhetsstörningar i form av bland annat MBD och DAMP liksom Aspergers och Tourettes syndrom .- Nya kunskaper ledde till en omvärdering – delvis smärtsam – inom barnpsykiatrin när vi insåg att många hunnit bli vuxna innan de fick en korrekt diagnos .Gerdt Wretmark använde Sjöbrings modell som ett viktigt instrument i sin psykosomatiska forskning om magsår och personlighet , som resulterade
i en avhandling 1953 .Man tycker att han borde känna sig misslynt över att forskarna nu anser att Helicobacter pylori är själva magsårsbakterien .Men ingalunda , han blir snarare utmanad och glad :- Det var det bästa som kunde hända !Psykosomatikens helhetssyn innebär inte att man tar avstånd från biologiska faktorer – tvärtom !Gerdt Wretmark anser inte att man kan kalla magsår för en bakteriesjukdom .- Varför är det så många som 50 procent som bär på bakterien , medan bara 15 procent av dem får magsår ?Det måste finnas även andra förklaringar , som har med den nedärvda personligheten att göra , det som brukar kallas » sårbarhetsfaktorer « och som redan Sjöbring var inne på .Åren 1947-1948 arbetade Gerdt Wretmark som amanuens vid psykiatriska kliniken med Erik Essen-Möller -med smeknamnet älgfar – som chef .Hur många kommer ihåg att syftet med det sedermera så berömda Lundbyprojektet , som startades 1947 av Erik Essen-Möller , var att utveckla Sjöbrings teorier om personligheter
och de psykiska störningarnas prevalens i en normalbefolkning på 2 500 invånare ?Gerdt Wretmark ville vidga vyerna .Han skaffade sig klinisk utbildning i Frankrike och framför allt vid The Maudsley Hospital i England , där han lärde sig nya sätt att möta patienterna med miljöterapi , samtalsterapi och gruppverksamhet .Här fick han en vän för livet , Denis Leigh , den blivande generalsekreteraren i World Psychiatric Association , WPA , och en av initiativtagarna till Hawaiideklarationen .Senare i livet skulle han dra in Gerdt Wretmark i ett mångårigt internationellt engagemang mot missbruk av psykiatrin i totalitära regimer , framför allt i det dåvarande Sovjet .Men nu var det 1950-tal .En dynamisk tid – både för den framväxande neurovetenskapen och för nya sätt att tackla läkarrollen , inte minst inom psykiatrin .Gerdt Wretmark deltog i Michael Balints gruppseminarier vid The Maudsley .- Det var här jag insåg relationens betydelse , hur viktigt det är att lyssna och att ändra hållningen
från sjukdomscentrerad till individcentrerad vård .Kort sagt : att doktorns person är den viktigaste medicinen .Så kom det första eldprovet ; att vara underläkare med självständigt ansvar för 330 patienter vid S:t Lars i Lund 1955 .Då var han docent och hade varit biträdande överläkare vid psykiatriska kliniken i Lund och han hade en förstående och klok chef , Bo Gerle .En underläkare som hade jour på helgerna vid S:t Lars hade över tusen patienter att se till .Ronden , som enligt reglerna skulle ske två gånger om dagen , täckte in cirka fem kilometer med många trappor upp och ner .För att hinna med brukade överläkarna praktisera » stuprörsronder « vilket innebar en rask marsch genom salarna i bottenvåningen .Därpå klev doktorn ut och knackade med sin käpp i stupröret , varpå en skötare öppnade fönstret och gav en kort rapport från övervåningen .Gerdt Wretmark beslöt sig för att göra ett experiment .Han valde ut en kvinnlig avdelning med 32 kroniskt sjuka patienter .Genom att satsa
på att patienterna deltog mer aktivt i sin egen behandling och i vardagliga sysslor , som att bädda och städa , skedde stora och förunderliga förbättringar .De flesta blev kontinenta , från att ha läckt tidigare .Många hade blivit så överviktiga att de inte fick på sig några skor , som därför var en indragen persedel .Med rytmik och enklare gymnastik till musik började det hända saker .Rörligheten och balansen förbättrades .Inom två veckor fanns det åter skor på avdelningen och kvinnorna kunde röra sig både ute och inne på ett annat sätt .Låsta dörrar kunde öppnas och så småningom kunde hela avdelningen ge sig iväg på resor – något som varit otänkbart tidigare .När han kom till Linköping som överläkare vid psykiatriska kliniken vid regionsjukhuset perioden 1957 till 1983 fortsatte han sitt reformbyggande , med samtalsgrupper , arbetsterapi , musik , danstillställningar och helt nya metoder att bemöta patienter inom psykiatrin .Själva entrén i Linköping kunde dock ha varit bättre .Han
gjorde bara ett snabbt besök för att peka ut vilket arbetsrum och vilka möbler han ville ha i det gamla nedlagda BB-huset .Sen for han till Storbritannien för ett halvårs fortbildning och först när han kom tillbaka upptäckte han sitt misstag .Rummet som han utsett till sitt var det gamla förlossningsrummet och golvet lutade för att fostervattnet skulle rinna ned i en ränna längs ena kortsidan .I stället för att plana ut golvet hade personalen kapat möblernas ben på snedden så att de stod rakt !Nu står en del av dessa , numera reparerade gamla stolar i det stämningsfulla 1700-talshus i Visby där han skriver på fortsättningen av sin berättelse om livet som psykiater .Vid S:t Clemensruinen har han sin bostad , där han huserar med hustrun Astrid , sjukhuspräst , och yngsta dottern Hanna som snart är 20 år .Kommunikationen mellan läkare och patient är ett huvudtema i Gerdt Wretmarks yrkesliv .Han har spelat in videofilmer för undervisning , skrivit böcker och skrifter .Och han har bidragit
till att den förhatliga » patientdemonstrationen « har avskaffats .Tillsammans med sin amerikanska kollega , professor Norman Kagan har han utvecklat manualer till videofilmade illustrationer av olika gensvarsmodeller .Sedan kan de användas i patientsamtalet och i analyser i grupp under läkarutbildningen .- De bästa samtalen uppstod när det var ombytta roller och läkaren fick vara den vårdsökande patienten och hämta uppgifter ur sitt eget liv .De som var duktigast var ofta yrkesgrupper som inte lärt sig så mycket om kommunikation tidigare , som kirurger .Ibland inträffade det att läkarna berättade saker som de aldrig yppat tidigare – tack vare att samtalet inför kameran blev terapeutiskt » på riktigt « .Den normala situationen i vården är att det är läkaren som tar sin anamnes och det betyder att patienten ställs inför färdiga frågor och förväntas hålla sig till protokollet .Hans budskap till kommande läkarsläkten är att slipa sin lyhördhet .- Den främsta strävan måste vara att söka
skapa möten präglade av medmänsklig kärlek och respekt där patienten får uppleva att någon lyssnar på och ser henne , bejakar hennes jag , bekräftar att hon duger och ger henne känslan av att vara förstådd .Det gäller att vara stark och vaksam .Att spänna ryggmusklerna inför kritiken och att både skärskåda och pröva sin människokärlek .Att förstå att det viktigaste sker i tystnaden .Text : Gun Leander frilansjournalist » Den främsta strävan måste vara att söka skapa möten präglade av medmänsklig kärlek och respekt där patienten får uppleva att någon lyssnar på och ser henne « , är Gerdt Wretmarks budsskap till kommande läkarsläkten .
