Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
..-Vi
är väl mest kända för att vara nära krigsskådeplatser.Vi har två huvudmandat,dels den medicinska humanitära gärningen,dels att bära vittnesmål,säger Ann Lindstrand,ordförande i svenska Läkare utan gränser.Vi är närvarande på plats och ger förstahandsberättelser av vad vi ser.Vi baserar våra vittnesmål på medicinska fakta och pekar på civilbefolkningens lidanden under konflikter. -Några gånger har vi måst bryta den neutrala ståndpunkt vi arbetar under,t ex efter massakern i Srebrenica eller under folkmordet i Rwanda.Vi riskerar naturligtvis att inte kunna arbeta kvar eller att riskerna för vår personal blir för stora, men vi gör det för att provocera fram en förändring.De som var med vittnade också om vad de sett i Rwanda under rättegången i Arusha.Andra vittnesmål kan röra glömda konflikter,t ex i Angola. Läkare utan gränser (Medecins sans Frontiers,MSF)startades i Frankrike av läkare och journalister som hade upplevt kriget i Biafra.Nu finns 18 sektioner varav den svenska är en.Fem
av dessa sektioner är operationella och driver projekt utomlands.Drygt 60 procent av arbetet sker i Afrika,19 procent i Asien, 11 procent i Latinamerika och 8 procent i Europa. Arbetet stöddes år 2000 till 74 procent av privata givare och 26 procent av institutionella givare.MSF är noga med att behålla sitt ekonomiska och politiska oberoende.Läkare utan gränser tilldelades Nobels fredspris 1999. -Vi i Sverige arbetar med att rekrytera volontärer och samla in pengar till fältprojekt och berätta om de befolkningar vi möter under våra uppdrag.Vi är nära knutna till den operationella MSF-enheten i Belgien,och våra volontärer och insamlade medel går via dem, berättar Ann Lindstrand. -Läkare utan gränser arbetar i 84 länder,varav det pågår krig i 20 i,Ungefär 135 miljoner människor i världen är drabbade av torka,översvämningar eller jordbävningar,runt 30 miljoner har tvingats lämna sina hem på grund av krig.Läkare utan gränser stödjer dessa människor opartiskt,dvs oberoende av ras,religion
eller politisk tillhörighet. Förra året skickade MSF ut 3 500 volontärer (25 procent är läkare),som arbetade i medicinska humanitära projekt tillsammans med 15 000 lokalanställda. – Vi ger medicinsk hjälp i samband med flyktingkatastrofer och epidemier,men arbetar också med vaccinationsoch nutritionsprogram,mödra-och barnhälsovård och primärhälsovård,när ingen annan hjälp finns att få,säger Ann Lindstrand.I mer än hälften av länderna arbetar vi med att bygga upp strukturen för hälso-och sjukvården,bl a i långsiktiga projekt som rör HIV/aids och tbc-program.Det är viktigt att vi kan vara kvar åtminstone en femårsperiod för att se att projektet kan fortsätta att fungera.I vissa fall arbetar vi ihop med Läkare i världen. -Hur kom du med i organisationen? -Jag kom med 1994 och arbetade på volontärbasis i början med att bygga upp studentgrupper vid de medicinska fakulteterna,säger Ann Lindstrand.Vi i styrelsen (som alla arbetat på fältet)åker ut och berättar om vårt arbete för studenter
eller ordnar debattaftnar för att de unga som vill åka ut skall förstå vad det handlar om.Jag åkte själv på mitt första uppdrag till Angola 1997,då jag tillsam5904 Läkartidningen .Nr 51-52 .2001 .Volym 98 Reportage Enveten kamp mot cancer, aids, tobak, kärnvapen … Visst har man lyssnat på de ideella föreningarna Som läkare kommer man nära människor i nöd, och många läkare har genom åren också valt att göra en ideell insats i t ex Röda Korset eller Rädda Barnen. Flera allvarliga frågor under 1980-talet engagerade läkare att bilda egna ideella föreningar mot kapprustningen med kärnvapen, mot tortyr och till hjälp för flyktingar och människor i krissituationer, men också för att i Sverige möta den nya sjukdomen aids, minska tobaksbruket eller gå i frontlinjen för bättre miljö. De ideella läkarorganisationerna har var och en spelat en stor roll, och några av dem har tilldelats Nobels fredspris. Hur arbetar dessa organisationer idag och vad gör att läkarna fortsätter att engagera
sig? Läkare utan gränser Vi drivs inte av välgörenhet – snarare ilska och passionF OTO : B N EELERMAN mans med en barnmorska och den lokala personalen drev ett litet sjukhus på landsbygden.Vi var den enda fungerande hälsostrukturen för 100 000 människor och gjorde allt utom större kirurgiska ingrepp och kejsarsnitt.I dessa fall fick vi stabilisera patienterna och skicka dem till ett större sjukhus två timmars bilresa bort,men inga transporter fick ske mellan kl 16 och 09,på grund av risken för att minor lades ut på vägarna.Efter vistelsen i Angola har jag arbetat i Moçambique,i Guinea i Västafrika och besökt vårt tbc-program vid ryska fängelser. -Vad driver dig att åka ut? -Att möta dessa människor och veta att vi faktiskt gör en liten skillnad i deras liv!Humanitär assistans är mer än välgörenhet.Det är ett försök att skapa en plats där vi delar ett ögonblick av normalitet mitt bland det som är djupt onormalt.Vi försöker ge människor en chans att återupprätta sin mänsklighet och värdighet.När
man möter patienter och inte bara med förnuftet ser orättvisorna blir man engagerad.Det handlar inte om välgörenhet,snarare om ilska och passion. -Idag ser vi hur utrymmet för humanitär assistans krymper.Civila drabbas mer direkt i konflikter och humanitärt bistånd missbrukas av de stridande parterna.Vi vägras tillträde till civilbefolkningar som fallit offer för väpnade konflikter,och det sker en militarisering av humanitärt bistånd som bedrivs av det internationella samfundet. -Vad krävs för att få arbeta som volontär? -Man måste vara klar med sin läkarutbildning och ha gjort AT.Tas man ut till volontär får man gå en tre månaders översiktlig kurs i folkhälsa,mödraoch barnhälsovård och tropikmedicin. Den ger en bra start och dessutom får man en två veckors intern utbildning om praktiskt fältarbete. -Vi betalar inga löner,bara 6 000 kr per månad så att man kan täcka kostnader hemma.Det är viktigt att man känner sig säker själv,men som ung läkare kommer man med en bra utbildning
och man klarar mycket.Den kliniska verkligheten i fält handlar ju mycket om infektionssjukdomar.I t ex Västafrika dör barnen huvudsakligen i luftvägsinfektioner,diarréer,mässling,malaria och undernäring.Om man är ny läkare får man ofta gå i närheten av en som är mer erfaren. -Det känns viktigt att ha en stabil organisation bakom oss.Hittills i år har vi haft 50 volontärer i fält.Sammanlagt har drygt 120 svenskar varit ute på uppdrag, några har haft uppdrag flera gånger. SAMTLIGA TEXTER: Eva Oldinger Läkartidningen .Nr 51-52 .2001 .Volym 98 5905 Ann Lindstrand i ett flyktingläger i Guinea nära gränsen till Liberia och Sierra Leone med flyktingar från krigen där. Svenska Läkare utan gränser har just sänt ut en läkare och två sköterskor till Afghanistan (bilden t h). Läkare utan gränser (Medicins sans frontiers, MSF) Bildat i Frankrike 1971, i Sverige 1993. Medicinsk hjälp i kris- och krigsoch flyktingområden, »väckarklocka«. Medlemmar: Ca 100, 8 000 stödmedlemmar, 85 000 privata
givare i Sverige. Kontaktperson: Tony Mossberg, tel 08-55 60 98 04 www.stockholm.msf.org Postgiro: 90 13 04-6
