Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
» När jag inte är här längtar jag ofta hit « , säger Helena Edlund , forskaren som gillar att arbeta praktiskt med pipetter , vävnadsodlingar och mikroskop : » Mina viktigaste aha-upplevelser får jag när jag arbetar med alla sinnen .Att iaktta är viktigt , att se ordentligt på vävnadsprov och låta associationerna flyta .Jag skulle ha svårt att , i likhet med många andra professorer , helt avstå från det praktiska arbetet i laboratoriet , men ibland har man inget val . « – Jag behöver inga droger , jag blir hög av data !Professor Helena Edlund är en passionerad forskarnatur , som helst av allt tillbringar tid i laboratoriet på mikrobiologiska institutionen i Umeå .Hon har under de senaste tio åren hunnit göra rekordsnabb och flerfaldigt prisbelönad karriär , nu senast med det ansedda Minkowpriset för sin diabetesforskning .Därtill har hon hunnit gifta sig , föda tvillingar samt förverkliga drömmen om en röd Porsche .Hon slänger med sitt långa hår med turkosblå slingor och ser lycklig ut
när hon beskriver sin vardag .Närmast ska hon rekrytera personal till ett nytt laboratorium vid Diabetes Research Institute i Miami där hon fått en gästprofessur på deltid .Hon skildrar kombinationen av segt harvande och enstaka fullträffar , som ger glans åt tillvaron .Och när det går bra ska man fira .Följaktligen önskade hon sig bara en present när hon nyss fyllde 40 : champagne .- Man har ju bara ett liv .Jag har aldrig förstått varför man ska se ut och vara på ett visst sätt vare sig man är laboratorieassistent eller professor , ung eller gammal .Grundinställningen fick hon med sig från uppväxtens Boden , där pappa körde taxi och sålde bilar och mamma var hemmafrun som började studera på komvux när döttrarna gick i högstadiet ( vilket i sin tur ledde till att mor och döttrar gick på gymnasiet samtidigt ) .Trots frånvaron av akademiska traditioner uppmuntrades de tre syskonen att gå sin egen väg och ta ut stegen .Våga .Men utan press och tjat .Hon blev , tack vare sina lärare , tidigt
intresserad av kemi och biologi .Det var därför ganska naturligt att börja läsa kemi 1979 vid Umeå universitet .Men under kursen i biokemi lyssnade hon på en föreläsning i molekylärbiologi som förändrade hennes liv .Hon bytte ämne , från kemi till » vit biologi « , dvs molekylärbiologi , och hamnade på mikrobiologen .Efter grundutbildningen jobbade hon en tid som forskningsassistent på enheten för cell- och molekylärbiologi med att försöka förmå bakterier att producera interferon .Då insåg hon två saker ; dels att hon var mer intresserad av grundvetenskapliga frågor än tillämpad forskning , dels att hon faktiskt ville bli forskare på allvar .I samma veva träffade hon Thomas Edlund som precis hade återvänt från sin postdoktorala period i San Francisco .Han skulle senare bli hennes man , men det visste hon inte då .Däremot fascinerades hon av den frågeställning som hans forskning handlade om : Varför sker celluttrycket för insulin just i en viss typ av pankreascellerna och ingen annanstans
, exempelvis i tarmceller ?Bakgrunden är att bukspottkörteln har samma vävnadsursprung som andnings- och matsmältningsapparaten under den embryonala utvecklingen .Redan under femte veckan efter befruktningen börjar ett mänskligt foster utveckla bukspottskörteln .Det går till så att en del av tarmen helt enkelt buktar ut , knoppas av och blir ett självständigt organ .Därefter sker specialiseringen till de två celltyper som finns här , de endokrina och de exokrina .De exokrina lär sig att tillverka bukspott och de endokrina , de langerhanska cellöarna , med sina b-celler lär sig att tillverka insulin och på så vis utöva en återkopplingskontroll av blodsockernivåerna i kroppen .- Som doktorand studerade jag celllinjer som kom från tumörceller – men vi kunde inte vara säkra på att det vi såg där stämde in på det vi såg i differentierade celler .Avhandlingen » Identification and cellular distribution of enhancer and promotor-binding proteins .Cell specific expression of the rat insulinI
gene « kom 1991 .Efter disputationen fångades hon av grundvetenskapliga frågor om hur pankreas embryonala utveckling går till och vilka gener som uttryckts in vivo under olika stadier av bukspottskörtelns utveckling .Nu fanns också möjligheten att använda sig av transgena möss , vilket var ett lyft i sig .- Vi har utvecklat flera genetiska modeller som tillsammans med in vitro-odlingar hjälpt oss att förstå vilken roll olika gener spelar både när bukspottskörteln utvecklas och när sjukdomen diabetes uppstår .- Jag började med att lära mig snitta vävnadsprov och immunfärga på rätt sätt .Nästa steg blev att lära mig konstruera genetiskt modifierade möss .Jag lärde mig tekniken att mäta insulinutsöndring på isolerade cellöar från pankreas , minns Helena Edlund .Det gällde att stimulera cellöarna med glukos och studera insulinutsöndringen .Det är delvis detta som gör jobbet så fascinerande ; att man hela tiden måste lära sig nya saker och hitta rätt teknik .Samtidigt som Helena Edlund
byggde upp sin egen forskning bytte hennes man område till centrala nervsystemets utveckling under den embryonala utvecklingen .De har de 8-åriga tvillingarna tillsammans samt två barn från hans tidigare äktenskap .Därtill tre katter och ett sommarställe att ta hand om .Livet är ibland kaos , men det går med lite planering .- Vi turas om att hämta barnen på skolan och det går alltid att pussla in lite övertid på kvällen när barnen har somnat , tack vare datorer och att vi har gångavstånd till universitetet .För att hålla formen brukar hon jogga , och när hon ska tömma hjärnan från all forskarmöda blir det helst en deckare .Strax före jul 1999 blev paret Edlund erbjudna tjänster vid Karolinska institutet i Stockholm , men de avböjde efter moget övervägande .- I Stockholm skulle vi få lägga ner mer tid på all logistik med familj , boende och jobb .Vi trivs också fortfarande bra på detta unga universitet och institutionen för mikrobiologi , där unga , begåvade forskare uppmuntras aktivt
till att knoppa av sin verksamhet och bilda egna grupper .Så länge vi känner att vi kan bedriva forskningen på den nivå vi vill så blir vi nog kvar .Efter många år med MFR-forskartjänst har Helena Edlund nu blivit befordrad till professor och hon har sin egen grupp med ett tiotal personer som arbetar tillsammans .Forskningen har genom åren bl a lett fram till förståelsen av två olika transkriptionsfaktorers , kallade Ipf1 och Islet-1 , roll under pankreas utveckling samt diabetes .- Ipf1 isolerade jag strax efter min disputation – den spelar en viktig roll under den embryonala utvecklingen .Då uttrycks den i praktiskt taget varenda stamcell i pankreas .Stör man Ipf1-genens funktion under embryonalutvecklingen genom » knockout « av genen i möss bildas ingen pankreas över huvud taget .Därefter svarar genen för att b-cellerna hos en vuxen individ uttrycker insulingenen när det är dags .Bevis för att så är fallet har forskarna fått fram genom att störa signalvägen för Ipf1 enbart i b-cellerna
och se vad som då hände steg för steg .Detta gick att göra tack vare cellspecifika knockout-möss .I dessa möss störs Ipf1-genens funktion enbart i de vuxna b-cellerna , vilket innebär att djuren föds med en bukspottkörtel .Däremot får mössen samma störningar i b-cellens funktion som patienter med typ II-diabetes brukar ha .Mössen producerade för låga mängder insulin , hade störd glukoskänslighet och det insulin som utsöndrades var dessutom av fel sort .Det visade sig att klyvningen av proinsulin till aktivt insulin inte fungerade normalt .Många b-celler producerade dessutom glukagon i stället för insulin .Vips hade man skapat en djurmodell för studium av åldersdiabetes !Den andra transkriptionsfaktorn , Islet-1 , visade sig däremot vara avgörande för att det alls ska bildas några hormonproducerande celler i pankreas .- Det finns perioder då man stångar sin panna blodig och inte förstår varför experimenten inte ger det resultat man förväntat sig .Och så – utan förvarning -kommer de
här plötsliga ögonblicken av insikt .Som den tidiga morgon hon kom till laboratoriet före alla andra för att titta till en vävnadsodling från transgena möss som felaktigt uttrycker en signalmolekyl kallad » hedgehog « i pankreas .Efter femà sex dagar är det meningen att vävnadsodlingen ska ha kommit så långt att man kan se om cellerna specialiseras som de ska .- Jag trodde knappt mina ögon då jag tittade i mikroskopet och såg hur cellerna både såg ut som och betedde sig som tarmceller , inklusive den peristaltiska förmågan .Däremot fanns – precis som vi förväntat – inga spår av pankreasaktivitet .Jag rusade ut i korridoren och skrek av glädje – men sedan fick jag stå där i korridoren och otåligt vänta innan jag kunde berätta nyheten för mina arbetskamrater .- Vad som driver mig ?Nyfikenhet , i första hand .Och önskan att göra nytta .Vi började med att titta inne i cellen -men nu har bilden vidgats till cellens hela miljö .Det är ett samspel mellan yttre och inre faktorer och det handlar
framför allt om timing .Rätt sak ska ske vid rätt tidpunkt !Forskningen bidrar med en pusselbit till mysteriet hur organbildning sker med utgångspunkt från en enda befruktad cell .Om det gick att få fram insulinproducerande b-celler utanför kroppen skulle det innebära ett lyft för transplantationsverksamheten .- I och med att vi känner till signalmekanismen kan vi också på sikt lära oss att styra programmeringen .På så sätt skulle pankreasceller kunna styras att tillverka det insulin som kroppen behöver .- Vi vet ännu inte om det finns specifika vilande stamceller i pankreas – celler som i så fall skulle kunna tas ut från patienten och odlas för att ge tillbaka i form av autotransplantation .Möjligen finns lämpliga stamceller i människans benmärg , men vi vet ännu inte om det går att odla fram sådana humana pankreasceller utanför kroppen .- Det finns dock inga genvägar .Vi måste se hur det går till från början och hur en normal embryonal utveckling går till .Först därefter kan vi identifiera
de stamceller som har betydelse .Därefter kan vi försöka styra dem åt det håll vi vill , i vårt fall till att bli insulinproducerande b-celler .Ett viktigt steg på vägen var när vi upptäckte hur de hormonproducerande cellerna får sin specifika förmåga , tack vare den s k Notch-signaleringsmekanismen .Dagens stora problem är brist på lämpliga donatorer för transplantation av cellöar till diabetespatienter .- B etacellstransplantation borde kunna passa för båda typerna av diabetes , eftersom patienter med typ II-diabetes har dåligt fungerande b-celler och på sikt även förlorar en stor del av sina insulinproducerande b-celler .Helena Edlund tror för sin del mer på stamceller än på xenotransplantationer .Försöken med transplantat från grisar har delvis kommit av sig efter oroväckande rapporter om befarad virusspridning , samtidigt som forskningen om stamceller formligen har exploderat .Allt bättre metoder att förhindra avstötning med olika läkemedelskombinationer gör situationen än
mer hoppfull .Typ I-diabetes är en autoimmun sjukdom , som innebär att de insulinproducerande cellerna i pankreas förstörs av immunförsvaret .Vid typ II-diabetes är b-cellernas funktion störd samtidigt som man har en insulinresistens .Om patienten blir överviktig och därmed utvecklar en mild insulinresistens klarar inte b-cellerna av att förse kroppen med tillräckliga mängder av aktivt insulin för att matcha det ökade behovet .Systemet bryter samman .En person kan dock ha genetisk disposition för sjukdomen , men kan slippa få den -eller skjuta upp debuten – genom rökstopp , mer motion och att hålla vikten .På så vis samspelar miljö och arv .För att överleva i forskarvärlden krävs enligt Helena Edlund tre saker : bra idé- er , pengar och att tekniken inte bromsar upp – utan snarare kommer med nya lösningar .Hon anser sig lyckligt lottad i alla tre avseenden , men är fullt medveten om den stenhårda konkurrens som gäller i forskarvärlden där det gäller att hinna först .Helst vill hon se
forskaryrket som ett slags konstnärsskap , där man slipper slentrian .När det gäller uppståndelsen över att människans DNA nu blivit kartlagt baspar för baspar så ser Helena Edlund denna kartläggning som en oerhört viktig information som kommer att förenkla , förändra och i många fall påskynda den biologiska och medicinska forskningen .Att känna till hur det humana genomet är uppbyggt bas för bas ger däremot i sig inte svaret på hur sjukdomar uppkommer eller kan botas , säger Helena Edlund .- Att namnge och hitta en gen säger ingenting om vad genen gör , hur den gör det och hur den eventuellt skulle kunna vara inblandad i uppkomsten av olika typer av sjukdomar .Det är nu jobbet börjar på allvar , men det har inte riktigt framgått i mediernas rapportering .Den praktiska möjligheten att klona människor ligger inte långt borta , men hon värjer sig för blotta tanken .- Rent teoretiskt borde det inte vara någon skillnad mot att klona andra däggdjur , som ju faktiskt redan skett .Men från etisk
synpunkt säger jag nej .Jag kan faktiskt inte se någon som helst omständighet som skulle motivera eller rättfärdiga detta .Framför allt behöver vi veta mer om hur miljön samspelar med arvet .Varför gör fetma att vissa gener uttrycks mer ?Varför blir vi sjuka om vissa gener inte fungerar som de ska ?fortsätter hon .- När det gäller frågor om arv och miljö slås jag ofta av hur dominerande geners effekter är .Att påverka uttrycket av en gen via livsstilen är fullt möjligt .Vid typ I-diabetes antas virusinfektioner ha viss betydelse för att sjukdomen bryter ut .Men en virusinfektion leder i sig inte till utveckling av typ I-diabetes såvida personen inte är ärftligt belastad .- Det som fascinerar är hur en komplett individ med alla organ och funktioner kan skapas utifrån ett enda befruktat ägg .Varför går det inte snett oftare ?I de fall det trots allt går fel och det sker tidigt leder det ju ofta till en spontan abort .Naturen är vist inrättad och vi har inte svar på alla frågor ännu
.- Jag känner en ödmjukhet inför biologin – ett så sinnrikt system det är , rentav ett underverk .Text : Gun Leander frilansjournalistFoto : Mikael LundgrenHelst vill Helena Edlund se forskaryrket som ett slags konstnärsskap , där man slipper slentrian .För att överleva i forskarvärlden krävs bra idéer , pengar och teknik som inte bromsar utan snarare kommer med nya lösningar .Hon anser sig lyckligt lottad i alla dessa tre avseenden , samtidigt är hon medveten om forskarvärldens stenhårda konkurrens -det gäller att hinna först !
