Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
»Ja,
herr Persson, jag har både goda och dåliga nyheter. Dom dåliga nyheterna är att det inte finns några goda nyheter och dom goda nyheterna är att det var alla dåliga nyheter jag hade.« Det är inte alltid så lätt för läkare att veta vad de ska säga. Det är också olika svårt för olika läkare. I verkliga livet finns läkare i alla former, storlekar och nyanser. Det finns glada läkare och ledsna läkare, snälla läkare och läkare med mustasch. På läkarmottagningar och sjukhus runt om i världen kan man träffa på långa läkare, korta läkare, duktiga läkare, legitimerade läkare och läkare med förvånansvärt rutiga byxor. Alla människor som har haft det tveksamma nöjet att lära känna många läkare, kan konstatera att läkare är olika som två bär (blåbär och hallon). I verkligheten kan således läkare se ut och uppföra sig ungefär hur som helst. Men hur är det när man lämnar verkligheten? Hur är det i böckernas fantastiska värld? I den litterära världen återfinner vi bl a doktor Watson, Sherlock
Holmes enfaldige medhjälpare. Doktor Watson framställs som en välmenande men relativt korkad person, vars huvudsakliga uppgift i livet verkar vara att vara fryntlig och oförstående, när Sherlock Holmes löser sina konstiga mysterier. Hur doktor Watson är mot sina patienter får man aldrig riktigt reda på, men förhoppningsvis är han något mindre oförstående då. Ryktet säger dock att doktor Watson en gång ställde upp i en medicinsk frågetävling. Han var ende tävlande och han kom tvåa. Man kan undra varför Sherlock Holmes författare, Arthur Conan Doyle, som ju själv var läkare i verkliga livet, har valt att framställa doktor Watson på detta sätt. Varför lät inte Doyle den skarpsinnige Sherlock Holmes vara läkare? Då kvarstår frågan vad Watson skulle ha för yrke? Kommunalpolitiker kanske? Dr Jekyll är en annan intressant litteraturens läkare. Han är en av de få som lyckats med att ensam bilda ett par. Genom att framställa en ny medicin med en del intressanta biverkningar, kunde han
ibland lösgöra sig från sin läkarroll och bli den uppsluppne Mr Hyde. Som Mr Hyde kunde doktor Jekyll slå sig lös och roa sig på ett sätt som vore otänkbart för en seriös läkare. Doktor Jekyll försökte i många är att registrera in sin nya och personlighetsförändrande medicin, men Socialstyrelsen sa tyvärr nej med motiveringen att det redan fanns så många lössläppta doktorer. Den mest utredda läkartypen i böckernas värld är hjältedoktorn. Det är han som återfinns i Vita Serienböckerna, där han med aldrig sinande energi botar patienter och fäller sjuksköterskor. (Ibland när han är trött så blandar han ihop begreppen och botar sjuksköterskor och fäller patienter, men det brukar alltid ordna upp sig mot slutet.) Vita-Serien-doktorn är den perfekte läkaren. Han ställer alltid rätt diagnos, ger alltid rätt behandling och skriver aldrig ut mediciner som ger biverkningar. I litteraturen möter vi också en klassisk och världsberömd läkare: doktor Frankenstein. Doktor Frankenstein var en
föregångsman på transplantationskirurgins område och en riktig hjältekirurg. Han var kreativ, djärv och duktig och skulle aldrig drömma om att hylla invärtesmedicinarnas valspråk: »Oskuret är bäst.« 1072 Läkartidningen y Nr 9 y 2001 y Volym 98 PS. Fuchs fria funderingar Litteraturens läkare »Jag tror jag har kommit på vad ni har för fel på ryggen, herr Larsson.« »Jaså, vadå?« »Den sitter för långt bort från magen.« Dr Truls Rickard Fuchs
