Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Under
förra året publicerade avdelningsoverlege Stein Bastiansen i Aftenposten en krönika som är av intresse även för Sverige .Med Bastiansens godkännande skall jag sammanfatta några av hans synpunkter på norsk sjukvård :* Regionala och fylkeskommunala sjukhus strävar med stora underskott och fortsatta krav på ytterligare nedskärningar .* Det är inte » Patienten främst « som är ledtråd , utan vissa politiska och ideologiska principer såsom jämlikhet , facklig demokrati och ett av medicinsk sakkunskap oavhängigt ledarskap , allt i en miljö av ökande byråkrati .* När verkligheten icke stämmer med Det Ideologiska Systemet är det verkligheten som det måste vara fel på .* Klinikers effektivitet har kommit i skuggan av finansiella mål .* Läkare flyr från dåliga arbetsplatser .* Det är problem med långa väntelistor på sjukhus landet runt .* Man upprättar kontor som skall studera väntelistorna och deras dynamik .* Privata kirurger opererar långt flera patienter per tidsenhet än kirurger vid offentliga
sjukhus .* Det nya lagförslaget bortser från att en klinik är en högt specialiserad enhet för diagnos och behandling och att det överordnande ledarskapet därför bör ges till någon med den högsta kompetensen .Baserat på oklara teorier om ledarkompetens som oavhängig annan kompetens öppnas möjligheten för t ex sköterskor med treårig grundutbildning att bli ledare för medicinska enheter där ändå läkare har det medicinska ansvaret .Vem styr ?* » Vem och vad « styr norskt hälsoväsende ?Det är inte medicinskt sakkunniga , även om det finns läkare som går Systemets ärenden .De viktigaste besluten tas av andra än sakkunniga , icke bara på överordnad politisk och administrativ nivå utan ända ned till sjukhusnivå , och även enskilda kliniker , samt vårdcentraler .När medicinska chefer sätts på sidolinjen tenderar de att mista motivation för ledning och förändringar .* Fylkeshälsovårdschefer och sjukhusdirektörer rekryteras ofta från andra områden än det medicinska .* Den som reser invändningar
mot Systemet hamnar i akut konfrontation med » korrekta åsikter « , vilket kan ha sina konsekvenser* Nuvarande Systemet är säkrat fortsatt tillväxt till dess att det spricker i det pinsamma mötet med verklighetens värld .Så långt referatet av Bastiansens krönika .Till hans beskrivning kan fogas att det råder brist på sjuksköterskor och , utanför de stora städerna , även brist på läkare , särskilt distriktsläkare i Nordnorge , där inte minst svenska läkare upprätthåller vikariat .Skillnader och likheterDenna beskrivning från Norge är bra nära en blåkopia av förhållandena i den svenska sjukvården och behöver därför inte repeteras .Norge är ett av de allra rikaste länderna på jorden med en oljefond som flödar av miljarder och utan en krona i statsskuld .Sverige är ett land med en statskuld på mer än 1 000 miljarder kronor , en lång följd av år med budgetnedskärningar inte minst inom sjukvården , och ett ras i vår välfärd så att vi halkat ned från en topposition i Europa till en plats
långt ned i kön .Det är förbluffande att svenska folket accepterat detta utan större revolt mot politiker , såväl socialdemokratiska som borgerliga , vilka bägge regerat i nedförsbacken .Varför klaga ?Varför nu klaga när det dagligen kommer rapporter om den lysande svenska ekonomin ?Näringslivet går starkt och staten får stort överskott medan landstings- och komunalekonomin är fortsatt dålig .Vid förra valet upprepade alla partiers talesmän med papegojans envishet- vi skall satsa på skola , sjukvård och omsorg .Nu finns chans leva upp till parollerna .Positiva inslag finnsNågot positivt må framhållas .Regeringen har bestämt att flytta pengar från försvarsbudgeten till sjukvården , och det handlar om stora pengar , 13 miljarder .Det låter bra .Läkarutbildningen skall öka med 200 platser i höst , men det tar minst tio år att göra dessa studenter till specialister .Sjuksköterskeutbildningen skall öka med 1 000 platser under tre år .Dessa satsningar kommer således inte att märkas på länge
.I dagens massmedier läser vi att de unga inte vill utbilda sig för sjukvården .Den har fått alltför dåligt rykte .Dessa nya miljarder avses satsas på primärvård , äldrevård och psykiatri .Patienter med bråck , gråstarr , hemorrojder , trasiga höftleder och andra kroppsliga sjukdomar , som kräver icke akut behandling , kan inte se fram emot kortare väntetider inom den offentliga sjukvården .Hur dessa 13 miljarder i detalj skall brukas vet ännu ingen , men en del lär man nog få spendera på löner till såväl sköterskor som läkare .Läkarlönerna iSverige ligger cirka 20 procent under genomsnittet för Västeuropa .Detta år har plötsligt budgetunderskottet i Västra Götaland försvunnit .Det låter också bra , men beror inte på ökad kostnadseffektivitet utan på ökad landstingsskatt med 75 öre för en befolkning , som har en total skatt på mellan cirka 65 och 75 procent av direkt och indirekt skatt och avgifter inklusie moms .Så likartade sjukvårdsproblemen är i Norge och Sverige , trots så olika
samhällsekonomier .Det verkar absurt .Min förklaring är gemensamma värderingar bland dem som har makt och inflytande , det vill säga samma ideologiska system med samma grundläggande fel .Nedskärningarna nog ofrånkomligaSedan länge ser jag främst tre orsaker till problemen inom svensk sjukvård vid sidan om det rådande Sjukvårdsideologiska Systemet .* De ekonomiska nedskärningarna har gått för långt , men blev kanske en nödvändig men beklaglig konsekvens av våra politikers misshushållning av Sverige sedan omkring mitten av 1970-talet .Läs Ulf af Trolles bok » Ett andfått liv « , som beskriver Sveriges vandring ut i den nationalekonomiska sumpmarken .Politikerna detaljstyr* Politiker detaljstyr sjukvården ända ned på klinik- och vårdcentralnivå , utan att ha kompetens för detta , och med ofoget att göra ideliga förändringar i organisationen , förändringar som bevisar sina brister eftersom de snart åter måste göras om .Politiker begriper inte hur stora störningar de åstadkommer med sina
upprepade omorganisationer .Klinikcheferna har i stor utsträckning visat bristande civilkurage när det gäller att åskådliggöra för politiker hur fel sjukvården styrs .Javisst riskerar de sitt uppdrag som chefsöverläkare , men inte som överläkare , och det är detta som kallas civilkurage .När chefsöverläkarreformen infördes gavs cheferna en hög lön utan mycket av förhandlande .Man kan undra varför det gick så lätt , eller kanske ändå inte undra ?Psykiatrins problem* Svensk psykiatri har problem som , så vitt jag förstår , är minst lika stora som den somatiska sjukvårdens .Orsaken är bland annat den brutala nedläggningen av de tidigare sinnesjukhusen utan ersättning av alternativa vårdformer för de behövande .Samordningen mellan landsting och kommuner blev ett fiasko med mycket mänskligt lidande som följd .Men sjukvårdsideologerna vägrar inse att en reform krävdes , men att den som genomfördes blev helt fel .Nio sjukhusdirektörer på sex årMan kunde förra året läsa att cirka 35 höga administrativa
chefsposter inom sjukvården i Sverige bytts ut inom några få år , och i Göteborg sökte man under år 2000 den nionde sjukhusdirektören för Sahlgrenska Universitetsjukhuset på sex år .Har aldrig politikerna funderat över de två alternativa orsakerna till detta , att man varit sällsynt oskicklig i att söka chefer eller att det föreligger ett systemfel ?Jag är säker på det rätta alternativet .Som innevånare i det nya Västra Götalands län skäms man inför politikers inkompetenta sätt att administrera sjukvården .Långt in på år 2000 saknade man fortfarande en budget samtidigt som det fanns ett stort ekonomiskt underskott .Den stora omorganisationen av sjukvården i Göteborg är ett fiasko och kräver stor förändring .Distriktsläkarvården är i kris och läkare i harnesk mot politiker .Vi bevittnar via massmedierna hur politiker strider internt i stället för att arbeta med sina uppgifter .Det är dags att krossa tron på de gigantiska sjukvårdsenheterna .Norsk och svensk sjukvård brottas med
problem som företer stora likheter trots väsentliga skillnader i samhällets ekonomiska förutsättningar .Ingen folkomröstning om storlänetDenna stora nyskapelse i form av ett nytt storlän borde naturligtvis ha varit något som vi innevånare borde givits möjlighet att uttala oss om , men någon folkomröstning diskuterades aldrig och allt gjordes av liten politikergrupp över huvudet på allmänheten .Skåne med sitt nya storlän finns dock en gemensam identitet i att vara skåning och ett gemensamt historiskt arv , men vilken gemenskap känner en bohuskustbo med en skaraborgare eller en storbonde på skaraslätten med småbrukare iDalsland upp mot norska gränsen utom att vara svensk ?Statistikkontor räckerStat , landstingsförbund , landsting och huvudstad har dåligt lyckats administrera sjukvården under tider av ekonomiska nedskärningar .Det krävs förändringar inte främst på sjukvårdens verkstadsgolv men i överbyggnaden .Det första jag önskar bort är Landstingsförbundet .Det kan ersättas av ett kontor
som samordnar och jämför statistik från olika sjukvårdsenheter .Det räcker med två instanser som har övergripande ansvar , Socialstyrelsen , med mera muskler än nu , och den lokala/regi- onala instansen .I Norge planerar Arbeiderpartiet att ta bort fylkeskommuner som sjukvårdsansvariga och ge staten det övergripande ansvaret med fyra sjukvårdsregioner centrerade till landets fyra universitet .Det är något att fundera på .Fartygschefen skall vara sjökaptenPolitiker må finna sin rätta plats som är utanför detaljstyrning av det professionella sjukvårdsarbetet .Sjukvårdsenheter , som har som huvuduppgift att syssla med diagnostik och behandling , är som fartyg .Fartygchef skall vara sjökapten med högsta kompetens i navigation , även om det finns andra ombord som gått många ledarskapskurser .Liksom skepp skall sjukvårdsenheter ledas av någon med högsta professionella kompetens , inte av dem med flest ledarskapskurser .Visst finns det de som misslyckas som ledare , men då kan man byta ut
dem .Jag påstår däremot inte att högsta chef för ett sjukhus måste vara läkare , men om icke måste personen ifråga ha långvarig erfarenhet av sjukvårdsorganisation .Jag inser att mången sjukvårdsadministratör och politiker förbannar mina åsikter , men det beror på det rådande Ideologiska Systemet .Enligt detta behöver man ingen eller ringa erfarenhet av det som man skall vara chef över .Läkarförbundet har gjort för lite motståndFler än jag anser att Läkarförbundet har bjudit dåligt motstånd mot läkarnas minskande inflytande på sjukvården .Läkarförbundet har varit alldeles för fint i kanten och för lågmält .Kom ihåg att sjukvårdsadminstratörer kan man fritt byta ut utan skada , men utan goda klinikchefer , som jag fortfarande vill kalla dem , fungerar inte sjukvården .De har en makt som varit oanvänd .Jag vill instämma i Bastiansens slutkommentar :Det nuvarande Ideologiska Systemet är säkrat fortsatt tillväxt till dess att det spricker i det pinsamma mötet med verklighetens värld .*
