Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
–
Det var tur för de njursjuka att Nils Alwall inte fick professuren efter Sven Ingvar .På så sätt kunde han mer ostörd ägna sig åt sin forskning på njurområdet .Alwalls forskning skulle säkert ha blivit lidande om han fått ett övergripande ansvar för hela invärtesmedicinen .Men Alwall själv ville gärna ha fått den professuren .Nu fick han vänta ytterligare åtta år innan han fick en personlig professur .Det berättar Håkan Westling , tidigare universitetsrektor och professor emeritus i klinisk fysiologi , som skrivit boken » Konstgjord njure « om njurmedicinske pionjären Nils Alwalls livsverk .För fyra år sedan medverkade Westling i den lilla skriften » Fysiologi i Lund under hundra år « .Hans uppgift var att undersöka vad det blivit av dem som arbetat på hans gamla institution , Fysiologen .Ganska snart blev han klar över att Nils Alwall gjort mest av alla .Nils Alwall fick en gedigen vetenskaplig grundutbildning under fyra år som amanuens hos Torsten Thunberg och fortsatte sedan sin forskning
under en annan Thunbergelev , Gunnar Ahlgren på farmakologen .Alwall disputerade år 1934 och gick sedan över till invärtes medicin för att 1957 få den personliga professuren i njurmedicin .Alwall konstruerade inte bara den konstgjorda njuren .Han grundade en helt ny specialitet : njurmedicin , och gav dessutom upphov till en världsomspännande industri i Lund , Gambro .- Det är ingen annan i den medicinska fakulteten som gjort så mycket inom sitt område , resonerar Håkan Westling .Trots detta var Alwall misskänd av sina kolleger .Han påminde därigenom- i viss mening – något om Ivan Bratt , mannen som låg bakom » systemet « om motboken – en person och ett tema som Westling också ägnat en bok .Håkan Westling fick impulsen till Alwallboken år 1997 och började med förberedelserna ett år senare .Det blev mycket arkivforskning och det tog lång tid att samla material .Nils Alwall var med i de radikala studentkretsarna och gick med i Clarté , där han blev bekant med Tage Erlander .Detta
trots att Alwall var bondson och föräldrarna bondeförbundare .Men Alwall blev både socialdemokrat till den politiska färgen och så småningom även engagerad landstingspolitiker .- De flesta läkare var konservativa .Det fanns kanske ytterligare någon av hans ämbetsbröder som var socialdemokrat , men i landstinget satt flera kolleger till Alwall som representerade högern .En del ansåg att Alwall var socialdemokrat av opportunistiska skäl , kommenterar Håkan Westling .- Men hans radikalism grundlades tidigt .Alwalls son tror att det fick en avgörande betydelse för fadern när han i sin ungdom såg statarna stå med mössan i hand och buga när greven åkte förbi .Nils Alwalls bror blev däremot aktiv bondeförbundare .Han och Nils grälade ofta om politik , berättar Håkan Westling .Nils Alwall tillhörde Kristianstads nation i Lund och var med i Snapphaneorden som ofta skänkte särskild glans åt festlivet .Vid femårsjubileet 1931 höll han ett tal till kvinnan och inledde det så här : » Dagens högmässotext
handlar om kvinnan , Hennes Majestät Kvinnan .Kvinnan har alltid varit den ledande i denna världen .Redan långt före vår tideräkning , då den grekiska kulturen stod på sin höjdpunkt , finna vi kvinnan höjd över mängden av krälande filosofer och andra pygmé- er .Xantippas namn har på ett helt annat sätt än Sokrates ‘ gått till eftervärlden .Hon står alltjämt som ett mönster på vältalighet . « / boken » Konstgjord njure « beskriver professor emeritus Håkan WestlingNils Alwalls livslånga arbete för njursjuka .En av Nils Alwalls vänner , socialdemokraten Torsten Andrée , skulle komma att betyda mycket .Denne var ordförande i stadsfullmäktige och sjukvårdsstyrelsen och den ledande landstingspolitikern .Tillsammans skulle de kämpa för att det nya lasarettsblocket i Lund blev verklighet .Där fanns landets största dialysavdelning .Det ansågs vara Torsten Andrées livsverk och han blev medicine hedersdoktor .Nils Alwall var idealist och intresserade sig mycket för den förebyggande vården
.Han höll föreläsningar hos Lunds Arbetareinstitut ( senare ABF ) om fetma , högt blodtryck , alkohol , åldrande och njurmedicin .Under 18 år var han ordförande där .Även som professor engagerade han sig i folkbildningen .Han ansåg att det var hans plikt att dela med sig av sina kunskaper .Obduktionerna betydde mycket för Alwall .Då fick man facit på komplicerade problem .Ibland hittade man helt oväntade diagnoser .I hans fall var det viktigt att se vad som hänt när en patient dött efter en dialys .- Obduktioner på alla avlidna patienter borde vara självklara på ett universitetssjukhus .I dag obduceras bara 20 procent på universitetssjukhusen i Lund och Malmö .Man skyller på bristande tid och resurser .Det är beklagligt , konstaterar Håkan Westling .På 1930- och 40-talen var det ganska ovanligt att medicinare fick verka som kliniska heltidsforskare .Professor Sven Ingvar ( pappa till David ) lät dock Alwall hållas , » bara det inte går ut över sjukvården « .- Det är en god egenskap som
chef att inte kväva initiativ , inflikar Westling .En docenttjänst kunde på Alwalls tid innehas två gånger tre år .Men Alwall blev efter det forskardocent ytterligare sex år .Det fanns bara ett fåtal sådana på hela universitetet och inom den medicinska fakulteten endast Alwall .- Han ägnade sig femton år åt forskning nästan på heltid .Vid 53 års ålder hade han ännu ingen fast tjänst och var då trebarnspappa .Lite extrainkomster fick han i sin privatpraktik som han bedrev i hemmet .- Till slut var det uppenbart att han borde få en personlig professur på den nyinrättade njurkliniken .Torsten Andrée drev på i den frågan .En professur innebar ju helt andra möjligheter för statsbidrag och ökade resurser , framhåller Håkan Westling .I boken berättar Westling om hur kriget på ett gynnsamt sätt kom att påverka Alwalls vetenskapliga försök att konstruera en » konstgjord njure « .Delar av den första apparaten gjordes av ett amerikanskt bombplan , en » flygande fästning « som nödlandat utanför Hässleholm
.Alwall for själv dit och lade beslag på några bitar från vindrutan .Det är svårt att förklara varför Nils Alwall började specialisera sig på njursjukdomar .Hans fru har berättat för Håkan Westling att Alwall helt enkelt var gripen av patienternas situation och ingen av hans kolleger var särskilt kunnig på området .De njursjuka fick på den tiden genomgå ett långvarigt lidande innan de dog .På den tiden fanns ingen annan behandling än vila och ensidig diet med fett och kolhydrater .Till slut blev maten helt oaptitlig med smör och socker men utan äggviteämnen .Patienterna luktade illa av urinförgiftningen och deras liv var inte människovärdigt .- Tror du man kan tvätta blod ?frågade Nils Alwall sin hustru en gång .- Det går att tvätta allting med rätt metoder , svarade hon .Nils Alwall tittar fram bakom prototypen till den första » kliniska « njuren 1946 .I den medicinska litteraturen dyker Nils Alwall och hans konstgjorda njure upp våren 1947 .Sedan duggar sensationsartiklarna
tätt i pressen .Rubrikerna är stora redan från början : » Konstgjord njure renar blod/ Dödssjuka räddas till livet « .Därtill en bild både på den konstgjorda njuren och dess uppfinnare .Alwalls kolleger på det invärtesmedicinska området , både i Lund och på andra orter , var skeptiska till den nya behandlingsmöjligheten .Dialystekniken ansågs vara både för komplicerad och riskabel .Men kirurgerna var mer positiva .Snart kunde Alwall redovisa fem fall av postoperativa komplikationer som dialyserats .Det var inte alldeles lätt att pröva behandlingen på fler patienter , eftersom det ofta rörde sig om mycket svårt sjuka människor .För Nils Alwall fanns inga » hopplösa fall « .Han gjorde vad han kunde för att rädda dem till livet .På ett fantastiskt sätt fick han också personalen med sig .Underläkare och sköterskor har senare vittnat om att de fick kraft när Alwall informerade dem vad som skulle ske och varför .De förstod antagligen att de var med om något medicinskt banbrytande .Det kan nämnas
att » Du-reformen « infördes först på lasarettets njurklinik och det säger kanske något om sammanhållningen där .Den konstgjorda njuren gick som en följetong i dagspressen .Svårt sjuka patienter flögs till Lund från hela landet .Helikoptrar landade både i Stadsparken och på idrottsplatsen , ibland mitt i natten .Rekordet i slutet av 1950-talet var sju flygtransporter på en vecka och tre under ett dygn .I pressen kallades Alwall mirakelmannen .- Lund är skeptikernas stad .Den som utmålas som mirakelman väcker ont blod och avundsjuka bland kolleger .Medicinska kliniken , där det mesta var lugnt och stilla , förvandlades plötsligt till en intensivvårdsavdelning med dialys och respiratorbehandling .På den tiden var det en stor sak , säger Håkan Westling .Men Alwall hånades emellanåt av sina kolleger .Så här skriver Håkan Westling i sin bok : » Medan Nils och hans medarbetare gläder sig åt de patienter som överlever tack vare njuren , fäster sig kolleger på Lunds lasarett vid den höga
dödligheten .På röntgenronden frågar en dag professor Olle Olsson med sin dominerande röst :´Du Alwall , det står ofta i tidningen om patienter som flyger till Lund .Varför står det aldrig att någon åker hem igen ?´ « Westling tror det beror på att hemfärden ofta skedde i lugn och ro utan dramatik , men sant är också att inte så många överlevde .En patient som avlidit efter dialys visade alltid tecken på svår sjukdom och upprepade ingrepp i kärlen .Obducenterna påstod lite vanvördigt att patienten blivit » Alwallad « .Den satiriska medicinartidningen Toddybladet hade en spalt med medicinska börsnoteringar : » Alwalla njurförädling : inskrivna 65 , utskrivna 2 , avskrivna 63 . « Nils Alwall var övertygad om att han var på rätt väg .Men det måste ändå ha känts svårt att få utstå så mycken smälek för de risker han tog för att nå medicinska framsteg .En av Alwalls motståndare var Hilding Berglund ( han var en av dem som såg till att Alwall inte fick professuren efter Sven Ingvar ) som var
överläkare på S:t Eriks sjukhus i Stockholm .Berglund tyckte inte det var bra med dialys och ansåg att Alwalls metod var för dåligt underbyggd .Berglund var en auktoritet på den kliniska behandlingen av hjärt- , kärl- och njursjukdomar , Lars Werkös läromästare .Men då det gällde dialysen fick han ge sig .Berglunds efterträdare såg till att S:t Eriks sjukhus blev det första i Stockholmsområdet som införde dialys .Till en början behandlades enbart patienter med akut nedsättning av njurfunktionen med dialys .Men det rådde delade meningar om behandling då det gällde kronisk njurinsufficiens .Alwall hade flertalet invärtesmedicinare emot sig men gav aldrig upp .Nu började också diskussionen sätta fart då det gällde transplantationskirurgi .Med ett kirurgiskt ingrepp kunde patienten få en helt ny » naturlig njure « – det var naturligtvis bättre .En dialyspatient måste ju behandlas två à tre gånger i veckan och var i början mycket bunden .Med dagens dialysteknik kan patienten ta med en dialysapparat
även på långväga utlandsresor .Bägge typer av behandling behövde nya resurser .Alwall underkände inte transplantationsmöjligheten men ansåg att bägge behandlingsmetoderna var nödvändiga , inte minst på grund av avstötningsrisken .I dag är största problemet den dåliga tillgången på njurar .Även i dag behövs både transplantation och dialys .Samarbetet mellan Nils Alwall och industrimannen Holger Crafoord inleddes 1961 och ledde fram till att Gambro såg dagens ljus .Idén var att göra ett engångsfilter för dialys .Men snart började stridigheterna mellan Alwall och Gambros VD Carl-Axel Althin .De hade helt olika temperament och ville båda bestämma , den senare som industriman och den förre som mannen bakom konstruktionen av den konstgjorda njuren .Althin ansåg att Alwall bara skulle ha royalty på de njurar som såldes i Sverige , men denne ville även ha del av exporten eftersom de tillverkats på hans koncept .Alwall fick två miljoner i ersättning , allt som allt .Ett ganska blygsamt
belopp om man betänker att Crafoords unga medarbetare tjänade lika mycket på sina aktier i företaget .- Nils Alwall var vad engelsmännen brukar kalla singleminded .Han hade bara ett mål : att utveckla dialysen och behandla njursjuka patienter .Tack vare en fruktansvärd envishet och en god vetenskaplig grundutbildning lyckades han med det han satt sig före .- Det krävs ett stort mod att behandla svårt sjuka patienter med en ny experimentell metod .Då gäller det att både hjälpa den enskilde patienten och pröva sig fram så det kommer andra till godo .Det kunde skada den enskilde men det var viktigt att få fram kunskap för alla patienter med samma sjukdom , säger Håkan Westling .I boken skriver han så här : » Den kliniske forskaren måste ha en kombination av människokärlek och hänsynslöshet – det räcker inte med en av dessa egenskaper .Med skygglappar gick Nils Alwall sin väg rakt fram , skenbart helt okänslig för kollegernas kritik , löje , ja till och med uttalade förakt .Men det fanns
hos Nils Alwall också något av den värme och trygghet som ligger i begreppet bondestudent . « Håkan Westling har nyligen också skrivit Lunds universitetshistoriska sällskaps årsbok 2001 .Han är ordförande där och boken heter » Idén om Ideon – en forskningsby blir till « .Boken skildrar Ideons tillblivelse , hur idén uppkom och förverkligades .De skånska åkermarkerna blev platsen för Nordens första forskningsby .- Jag tycker inte jag jobbar så mycket numera .De säger om gamla dieselmotorer att man inte ska stanna dem utan bara låta dem gå .Annars är det svårt att få igång dem igen .Det är lite så med den här typen av intellektuellt arbete ; det är helt enkelt svårt att sluta med det .För mig är det mer ett sätt att leva än att arbeta .Jag skulle inte trivas med att spela golf eller bridge .Historia har blivit min hobby .Jag är intresserad av människorna bakom händelserna , vad som drivit dem och vilka motiv som ligger bakom , poängterar han .Men i sommar ger sig Håkan Westling ut på långsegling
med hustrun Britt .Text : Jan MårtensonPå Medicinhistoriska museet i Lund finns Alwalls tidiga dialysapparatmodeller .
