Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
i
patient- och brukarperspektivJust nu pågår en översyn av lagstiftningen när det gäller ansvar och påföljder av psykiskt störda lagöverträdare .För Riksförbundet för social och mental hälsa ( RSMH ) är det självklart att förslagen måste granskas ur ett patient-/brukarperspektiv .Detta innebär att man måste ta avstånd från Straffansvarskommitténs förslag om samhällsskyddsprövning , som i praktiken innebär ett återinförande av interneringsstraffet endast för psykiskt störda lagöverträdare .ANDERS PRINTZ förbundsjurist , Riksförbundet för social och mental hälsa ( RSMH ) , Stockholm , expert i Psykansvarsutredningen anders.printz@rsmh.seEnligt min mening måste ett antal krav vara uppfyllda för att lagstiftningen på detta område skall vara försvarbar .Nedan beskrivs ett antal sådana förutsättningar .Normalisering och likabehandlingPrinciperna om normalisering och likabehandling måste vara vägledande för hur ett framtida påföljdssystem för psykiskt störda lagöverträdare ska se ut .En särreglering
med icke tidsbestämda straff är knappast motiverad ens ur samhällskyddssynvinkel .Visserligen tycks risken för att personer med psykosdiagnos skall begå våldsbrott vara större än för personer ur normalpopulationen .Deras del av samtliga brott som under en viss tidsperiod begås mot liv och hälsa är däremot mycket liten [ 1 , 2 ] .Mot detta kan man anföra att begreppet psykisk störning kan avse en betydligt större grupp än dem med psykosdiagnoser , och att system med farlighetsbedömningar kan omfatta fler än dem som idag döms till rättpsykiatrisk vård .För mig är dessa argument inte tillräckliga .Genom att knyta behovet av samhällskyddsåtgärder till gruppen psykiskt störda tar man klart ställning för att detta rör sig om farliga personer som samhället måste skydda sig emot .I ett system som konsekvent prioriterar samhällsskyddet framför andra värden skulle också variabler såsom politisk uppfattning eller organisationstillhörighet kunna påverka huruvida man fick ett tidsbestämt eller
icke tidsbestämt straff .Medlemmar i vissa motorcykelklubbar och personer med högerextrema värderingar tenderar sannolikt att ha en hög återfallsfrekvens i allvarlig brottslighet .Skall interneringsstraffet återinföras bör det gälla alla , oavsett anledningen till den förhöjda återfallsrisken .Lika rättigheter och skyldigheterÄven tankarna på att » återinföra « tillräknelighet som en förutsättning för straffrättsligt ansvar bygger på synsättet att psykiskt störda inte har samma rättigheter och skyldigheter som andra samhällsmedborgare .Visserligen kan det tyckas rimligt att t ex en person som är övertygad om att hon slåss med ett vilddjur , och inte med en människa , går fri från ansvar .Å andra sidan är våra förutsättningar att exakt veta vad som driver en människa att utföra en viss handling i en viss situation högst begränsade .Sannolikt skulle ett sådant system leda till att personer med psykosproblematik och personer med utvecklingsstörning i många fall skulle komma att anses såsom
icke ansvariga för sina handlingar och överlämnas till icke tidsbestämda frihetsberövanden på rättspsykiatriska kliniker eller specialsjukhus .Jag menar i enlighet med likabehandlingsprincipen att alla personer bör hållas ansvariga för sina handlingar och frihetsberövas med hänsyn till brottets straffvärde .Samhällsskyddsåtgärder kopplade till återfallsrisk kan vara berättigade , men bara om de gäller alla personer som riskerar att begå svåra brott , inte bara psykiskt störda .Granska bedömningsunderlagetFör att ett framtida påföljdssystem för psykiskt störda skall kunna anses försvarbart ur brukarperspektiv krävs också en kritisk analys av underlaget för riskbedömningarna .I Sverige används allt oftare HCR-20 som underlag för att bedöma risken för återfall i allvarlig brottslighet .HCR-skalan är indelad i tre avdelningar [ 3 ] : H- historiska variabler ;C- kliniska variabler ;R -riskvariabler .20utgör antalet variabler som instrumentet innehåller .De historiska variablerna är 10
och de övriga 5 vardera .Under varje variabel skattas en viss poäng i skalan 0-2 .0 poäng ges om tillgänglig information kontraindicerar förekomst av ett visst tillstånd eller problem .1 poäng ges om tillgänglig information antyder att detta tillstånd eller problem föreligger , och 2 poäng om tillgänglig information klart visar att tillståndet eller problemet föreligger .Enligt min uppfattning är risken stor för att ett påföljdssystem där resultatet av HCR-20 klassificeringar avgör huruvida man skall få ett tidsbestämt eller icke tidsbestämt straff , leder till att social tillhörighet och samhällsställning blir avgörande för den straffrättsliga bedömningen .Något som tveklöst strider mot likabehandlingsprincipen .Osund social omgivningBland de historiska faktorerna i skalan återfinns » Problem på arbetsmarknaden « .Personer som försörjt sig genom kortare ströjobb får här högre poäng än den som haft en fast anställning under en längre period .Bland faktorerna under begreppet » Risk « återfinns
rubriken » Stress « .Här får den skattade 2 poäng om personen » har en osund social omgivning där personliga konflikter och/eller ekonomiska svårigheter är uttalade « .Förekomsten av sociala nätverk och stöd och hjälp av närstående återkommer under såväl R1 som R3 .En person från instabila familjeförhållanden och med få vänner får då högre poäng än någon med en familj som har förutsättningar att engagera sig i personens rehabilitering .Den som tidigare lyckats på arbetsmarknaden och har en arbetsgivare som är villig att vidta rehabiliteringsåtgärder kan under skattningen få lägre poäng än den som är arbetslös .Riskhantering och riskanalysEtt nytt sanktionssystem för psykiskt störda lagöverträdare måste vidare utgå från en dynamisk människosyn .Enligt min uppfattning får inte » farlighet « betraktas självständigt .I vilka situationer personen varit » farlig « och mot vem måste få stor betydelse .En sådan analys kan leda till att man konstaterar att ett annat bemötande och andra
kunskaper kan undvika att personen hamnar i situationer där han eller hon blir farlig .Som exempel kan nämnas personer som varit mycket » farliga « som patienter i psykiatrin , men sedan fått en neuropsykiatrisk diagnos och då bemötts på ett sätt som minskat » farligheten « .Detta handlar i hög grad om att riskanalys måste kopplas till riskhantering .Farlighet bör bedömas över tidFarlighet måste ses över tiden och i relation till de behandlings- och rehabiliteringsåtgärder som sätts in under och efter vård-/strafftiden .En persons farlighet kan helt bero på huruvida han/hon får hjälp med att känna skuld och ta ansvar för sitt brott , eller om det enda som erbjuds är inlåsning och medicinering .Ett boende med stöd efter vårdtiden och tillgängligheten av den vård som möter den dömde i samhället kan vara andra viktiga faktorer för att minska risken för återfall i grov brottslighet .Med ett sådant synsätt torde det vara lika viktigt att påverka vårdinnehållet som att utveckla instrument som
mäter en persons farlighet .Återanpassning och rehabiliteringRätten till återanpassning och rehabilitering måste också kunna tillgodoses inom ramen för en ny lagstiftning .Denna måste därför innehålla möjligheter till längre utslussningstider än idag .RSMH har tidigare uttryckt att Tvångspsykiatrikommitténs ( SOU 1998:32 ) förslag om öppenvård under särskilda villkor kan vara rimligt att införa för personer som begått allvarliga brott .Samtidigt måste reglerna garantera att vården inte leder till förvaring .Alla psykiskt störda lagöverträdare skall ha rätt till rehabilitering .Detta måste garanteras bland annat genom höga krav på vårdplaner i lagstiftningen .Att ta sin medicin och vistas på ett vårdhem får aldrig vara tillräckliga åtgärder .Lagstiftningen måste utgå ifrån att tvångsvården skall upphöra .Inflytande och extern granskningMöjligheterna till inflytande för patienten och granskning utifrån måste också garanteras .Få områden i samhället ger så omfattande möjligheter till ingripande
myndighetsutövning som den rättspsykiatriska vården .Verksamheten är ofta repressiv och den enskildes ställning svag .På rättspsykiatriska kliniken i Örebro pågår ett försök med ett externt granskningsråd dit patienter och vårdgivare kan vända sig med svårigheter som uppstått under vårdtiden .Andra sätt att stärka patientens ställning är att han eller hon får möjlighet att aktivt delta i den individuella vårdplaneringen , och att patienterna kollektivt kan utöva inflytande över organisationen genom brukarråd eller dylikt .Man kan inte skilja frågor som rör lagstiftning , vårdkvalitet och människosyn från varandra .Brukarperspektivet måste finnas med i alla utredningar och i all diskussion som rör den rättspsykiatriska vården .En bred debatt om den rättpsykiatriska vårdens framtid där samtliga ovan nämnda aspekter beaktas är därför välkommen .
