Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
R
yktet gick. Doktor Andersson hade förändrats. Med osviklig säkerhet talade han nu om för sina patienter vad deras symtom berodde på – och inte nog med det – han ordinerade behandling också. Även Anderssons kolleger hörde talas om hans metamorfos. Numer lämnade alla patienter doktor Anderssons mottagning med klara besked. Så var det verkligen inte förr. Doktor Jönsson, som varit kurskamrat med Andersson under medicinstudierna och känt honom i många år, blev nyfiken. Vad hade hänt med Andersson? »Jag hör att dina patienter alltid är nöjda numer« sade Jönsson, »hur gör du?«. Doktor Andersson såg allvarlig ut. »Jag ska tala om det för dig« sade han lågt, »om du lovar att inte tala om det för någon.« Jönsson lovade. »Jo, som du vet« fortsatta Andersson, »så har jag ju ibland haft lite besvär med att komma på vad patienterna lider av och jag har tänkt mycket på vad jag ska göra åt det. Alla patienter vill ju ha en diagnos.« »Så vad gjorde du?« frågade Jönsson nyfiket. »En uppfinning«,
svarade Andersson lågt men med stolthet i rösten. Jönsson lystrade. Vad hade Andersson – av alla människor – producerat för banbrytande uppfinning inom diagnostikens område? »Vad för uppfinning?« viskade Jönsson. Doktor Andersson såg sig omkring för att förvissa sig om att de var ensamma och tog sedan fram något ur fickan på sin vita rock. Det var två tärningar. »Diagnos-tärningar!» sade Andersson. Han gav tärningarna till sin kollega som förundrat såg på dem. På varje tärningssida stod det något. På den första tärningens sex sidor stod det: Nerverna Åldern Något som går mycket just nu Vädret Stress För lite motion På den andra tärningen stod sex andra diagnoser: Virus Spriten »Inget att bekymra sig för» Gravid – klimakterium Vitaminbrist Blodbrist »Jag slår med en av tärningarna och så får jag diagnosen«, förklarade Andersson lyckligt. »Jag får bara se till att manliga patienter inte får diagnosen graviditet eller klimakterium. Jag har använt tärningarna i ett halvår nu
och alla patienter är nöjda.« Doktor Jönsson gjorde stora ögon. »Du… du slår med tärning om patientens diagnos?!« »Javisst.« »Men, behandling då, hur gör du med behandling? Eller får dom ingen behandling?« »Visst får dom behandling.« Doktor Andersson grävde i en annan ficka på vita rocken och fick fram två nya tärningar. »Här! Mina terapitärningar. Fungerar utmärkt«. Jönsson tittade stumt på vad som stod på dessa tärningars sidor. På den första stod det: Sjukskrivning Längre sjukskrivning Vitaminer Sluta röka Byta miljö Byta läkare På den andra terapi-tärningen stod det: Sluta dricka kaffe Dricka mera kaffe Losec Sluta dricka sprit Ett stort glas vatten till natten Banta »Och det här fungerar??« flämtade Jönsson. »Javisst, alldeles utmärkt«, log Andersson, »mina patienter har aldrig mått bättre. Det är inte så lätt att vara läkare, men med de här tärningarna så är det faktiskt betydligt lättare.« 520 Läkartidningen y Nr 5 y 2001 y Volym 98 PS. Fuchs fria funderingar Tärningen
är kastad »Det bästa ni kan göra, herr Larsson, är att sluta dricka och sluta röka!« »Vad är det näst bästa?« Dr Truls Rickard Fuchs
