Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
..Ulf
Lagerkvist,professor emeritus i medicinsk och fysiologisk kemi vid Göteborgs universitet,vet hur det känns att vara son till en världsberömd person. Hans pappa Pär Lagerkvist fick Nobelpriset i litteratur 1951,och vart Ulf än kom i världen med det »konstiga «efternamnet frågade nästan alla om han var släkt med den store författaren från Sverige: -Min tvillingbror Bengt och jag upplevde pappa som en gåtfull främling i vårt hem.Han var ingen dussinpappa precis.Hela hans och vårt liv präglades av den högre uppgiften.Eller som det stod i en av hans anteckningsböcker från 1920-talet:»Mitt arbete är av största betydelse.Jag är Guds skrivbiträde på jorden.« När jag valde den medicinska ba-nan och Bengt den juridiska uppmuntrade han oss i våra studier.Huvudsaken var att vi inte blev författare eller journalister,det förstnämnda för att han själv levde utblottad en stor del av sitt liv och det sistnämnda som var det mest avskyvärda av alla yrken. Ulf Lagerkvist kunde känna avundsjuka när
kompisarnas pappor,civilingenjörer och andra aktningsvärda yrken, åkte Lidingötåget in till sina arbetsplatser i stan eller då de tog med sina söner på fotboll och tennis. -Pappa såg inte en enda fotbollsmatch i hela sitt liv.Det var en främmande värld för honom.Han hade behov av distans och ensamhet men också närhet, framför allt till mamma.Hemma var det mamma och vi,och så pappa som hade drag av främlingskap.Vi hade förhållandevis lite kontakt med honom,trots att han arbetade hemma.Han skrev på bestämda tider,från morgonen och fram till lunchpausen,sedan fram till middagen.I det avseendet var han lika lite bohemisk som den August Strindberg han beundrade så högt,berättar Ulf Lagerkvist när vi sitter och samtalar i hans villa i Askim utanför Göteborg. I boken »Den bortvändes ansikte «skriver han om sin pappa.Det är säkert ingen tillfällighet att han vill läsa in en dubbelbetydelse i den här dikten av Pär Lagerkvist: Vem är du som står bortvänd? Som står med ditt okända ansikte vänt
mot aftonen. Andra känner jag men inte dig. Ditt ansikte är mig fördolt som en främlings. När skall jag se dig? Nej.Dig skall jag aldrig se. Men en gång skall jag vara du, vara ditt bortvända ansikte, öppet mot aftonen. När Ulf och Bengt föddes blev det en dramatisk förlossning på köksbordet i en fiskarstuga på Klubban i Fiskebäckskil, där föräldrarna tillbringade somrarna. Den dramatiska förlossningen berodde på att ingen visste att Elaine väntade tvillingar,och att värkarna satte in en månad tidigare än beräknat. -Pappa rodde den gamle läkaren, som inte var någon obstetriker av facket, från Fiskebäckskil till Klubban.Och pappa hävdade att läkaren var nästan döv och i viss mån påverkad av en god 5910 Läkartidningen .Nr NN .2001 .Volym 98 Reportage Ulf Lagerkvist – son till »Guds skrivbiträde på jorden« »Pappa var en gåtfull främling i vårt hem« Pär Lagerkvist skriver om sin far i dikten »Den bortvändes ansikte«: Vem är du som står bortvänd/Som står med ditt okända ansikte vänt mot
aftonen. Andra känner jag men inte dig.« Ulf Lagerkvist ställer samma fråga.middag.Läkaren lyssnade länge efter fosterljuden men hörde inget.Min mamma,som var förstföderska,måste ha blivit vettskrämd.Men den robusta barnmorskan armbågade gubben åt sidan och satte tratten mot bukväggen och sade lugnande:»Det gör det visst det,jag hör två!«Och hon fick ju rätt,konstaterar Ulf Lagerkvist. Från gamla bilder har Ulf Lagerkvist förstått att det fanns en närhet till pappan,när han och Bengt var riktigt små. Pappa Pär berättade sagor som han själv hittade på.Men någon gång under uppväxtåren gick den närheten förlorad: -Dörren till pappas arbetsrum var alltid stängd,inte bara när skrivmaskinen knattrade utan också när han gjorde förberedelser och noteringar i sina anteckningsböcker.Det påbjöds största möjliga tystnad,nästan som i en cirkusmanege.»Hysch,pappa arbetar «var nog den första fras jag lärde mig som liten. Arbetsrummet var helig mark och skrivbordet sakrosankt som ett altare.Pappa skulle
ha blivit vansinnig om vi gått in där.Han rökte enormt mycket på den tiLäkartidningen .Nr NN .2001 .Volym 98 5911 Ulf Lagerkvists mamma Elaine var en vacker och uppvaktad kvinna, en decimeter längre än sin man. Hon tyckte att hon blev osynlig och fick en känsla av att hon gled in i den store mannens skugga. Från gamla bilder har Ulf Lagerkvist förstått att det fanns en närhet till pappan, när han och Bengt var riktigt små. Men någon gång under uppväxtåren gick närheten förlorad.den men slutade tvärt när han fick akut nikotinförgiftning. Pär Lagerkvist betraktade allt som fanns i arbetsrummet som tabubelagt, även långt efter det att han slutat använda det i sitt arbete.För honom var det okränkbara kultföremål som fanns inneslutna i en magisk trollkrets. Ulf minns när hans pappa skaffat ett nytt skrivbord med svängd skiva efter egen design.Då fick tvillingarna ärva det gamla,som var mycket enkelt med fyra ben och en skiva med två låsbara lådor.Med tiden blev Ulf kassör i gymnasieföreningen vid Lidingö läroverk.Han förvarade pengarna i en liten bleckask, som var inlåst i en av skrivbordslådorna, men råkade slarva bort nyckeln.Därför måste han bryta upp lådan och gjorde det så försiktigt som möjligt: -Pappa råkade få syn på märkena efter mina amatörmässiga försök som låssmed.Han blev tvärförbannad,inte för att skrivbordet var mycket att hurra för utan för att jag skändat ett föremål som ingått i hans arbete. Pär Lagerkvist var först gift med danskan Karen Sörensen som han fick dottern Elin med.Det var ständiga konflikter i det äktenskapet.Han rymde helt enkelt hemifrån och hade dåligt samvete för det hela sitt liv.Hans andra hustru Elaine Hallberg hade varit gift ett par år med konstnären Gösta Sandels,som fick tyfus och sannolikt hade depressiva drag. Han dog vid 32 års ålder under oklara omständigheter.Möjligen kastade han sig ut från ett fönster,när Elaine somnade vid hans sjuksäng.I Ulf Lagerkvists hem finns ett tiotal målningar av Sandels,och några av dem
har lånats ut till offentliga utställningar. Pär Lagerkvist tog tidigt avstånd från nazismen,redan i början av 1930talet. Han skrev romanen »Bödeln «som kom ut 1933 och dramatiserades. -Det blev ett jäkla liv.På Lidingö fanns många nazisympatisörer vid den tiden.Bengt och jag kallades Bödelns ungar i skolan,ett slags mobbning.Jag minns det så väl men det gick aldrig över gränsen till misshandel.Pappa avskydde Mussolini men älskade italienarna och ansåg att det inte var deras fel utan att de fått fascismen nästan som en sjukdom.I hela sitt liv älskade pappa Frankrike och tyckte illa om Tyskland.När tyskarna röstade fram Hitler i ett val,kunde han aldrig förlåta dem,försäkrar Ulf Lagerkvist. Långt senare var det ett problem för Pär Lagerkvist när han valdes in i Svenska Akademien.Där satt ju Fredrik Böök som hade klara nazisympatier och var en stor beundrare av Hitler utan att vara antisemit.En annan akademiledamot,Sven Hedin,var uttalat nazist. -Böök bodde i Lund och var sällan med
på sammanträdena.Han hade dessutom skällt ut pappas böcker,och den oförrätten kunde pappa inte glömma. Men pappa tyckte att Sven Hedin var en charmfull person.Hedin kom fram till honom efter det första sammanträdet. Den gamle mannen hade dålig syn och pappa hjälpte honom ned för trappan.De traskade iväg och pappa fann honom mycket älskvärd.Då bestämde han sig för att Sven Hedin var en politisk idiot, en naiv person som han kunde ha överseende med,avslöjar Ulf Lagerkvist. När Ulf och Bengt började studera på högskolan,såg allt lovande ut till en början. Ulf valde den medicinska vägen och Bengt den juridiska.Men Bengt hatade juridiken och började arbeta med teater, när han var klar med sin jur kand.Ulf har aldrig bedrivit någon läkarpraktik utan blev professor i det teoretiska ämnet biokemi: -Pappa tyckte att det där med teater i Bengts fall låg farligt nära hans eget yrke men accepterade det.Han stödde mitt beslut att satsa på vetenskapen.När jag började läsa biokemi var det med
siktet inställt på att bli professor.Annars fick jag sluta med det och hitta på något annat inom läkeriet.Det fanns ett mått av osäkerhet i den karriären;det var precis pappas takter.Han hade själv bara haft en enda fast tjänst,sex månader som teaterrecensent i Svenska Dagbladet,i sitt liv.Men han slutade för att det »störde hans arbete «. Pär Lagerkvist levde i ekonomisk misär en stor del av sitt författarliv,ända fram till sitt andra äktenskap.Han levde under eländiga förhållanden med konstnärsvännerna på kontinenten.Ibland sov de ett par timmar mitt på dagen för att dämpa hungern. Bonniers hade skrivit av en del av förlagsskulden på hans 60-årsdag samma år han fick Nobelpriset som gjorde honom ekonomiskt oberoende.Även de diktsamlingar som i dag räknas till de svenska klassikerna fick då dåliga recensioner.Situationen förbättrades inte av Karl Otto Bonniers föraktfulla likgiltighet.Ett av de bevarade brevens slutkläm kan tas som exempel:»Nu har till och med kritikerna tappat intresset
för Er och någon publik har Ni ju aldrig haft!« När Pär Lagerkvist träffade den vackra Elaine Hallberg-Sandels och gifte sig med henne,kunde han äntligen känna ekonomisk trygghet.Trots att han redan då var en av de mest uppmärksammade författarna i sin generation,med verk som »Ångest «,»Kaos «,»Det eviga leendet «och »Onda sagor «,hade han aldrig tjänat några pengar på sina böcker. Hon var skeppsredardotter från Uddevalla och hade fått ärva en smärre förmögenhet. -Pappa kom aldrig riktigt över att hon hade pengar och att han levt utfattig, trots att hennes pengar blev till en välsignelse för honom.Hans dramatik,som tyvärr nästan aldrig spelas i dag,gav en del inkomster.Först med romanen »Dvärgen «1944 började hans böcker sälja bättre.Pappa berättade sällan något om sig själv och han var definitivt ingen mytoman.Men ibland hände det att saker kröp fram i en liten blixtbelysning,säger Ulf Lagerkvist. Pär Lagerkvist föddes i Växjö och kom från en trångbröstad religiös miljö som var
pietistiskt färgad.Hans mor ville att han skulle ha »en riktig plass «.Det var inte lönt att komma dragande med författardrömmar.De skulle ha avfärdats som något ganska syndigt.Därför lämnade han barndomshemmet redan som ung. -Han återvände bara till Småland när farfar begravdes.Jag tror han var rädd att 5912 Läkartidningen .Nr NN .2001 .Volym 98 Reportage Ulf Lagerkvist minns när hans pappa skaffat ett nytt skrivbord med svängd skiva. Då fick tvillingarna ärva det gamla. Vid ett tillfälle bröt Ulf av nödvändighet upp en låda i det gamla bordet och fadern blev tvärförbannad. »… för att jag skändat ett föremål som ingått i hans arbete.«återse ett förändrat Småland,inte det som han mindes och som betydde så oerhört mycket för hans författarskap.Som fri och obunden författare kunde han annars ha skaffat sig ett sommarställe där. Men han var för rädd att komma alltför nära inpå det han skrev om.I stället skaffade sig mamma och pappa ett sommarställe i Bohuslän.Hon byggde en diktarstuga
åt honom för sina egna pengar. Först var han tvär och det blev ett himla liv när hon dessutom skulle bygga ett lite större hus för hela familjen på samma tomt.Han kände motstånd mot att äga något,men i det fallet var mamma viljestark och hon gick segrande ur den striden.Den bohuslänska skärgården gjorde ett starkt intryck på honom och havet kom att betyda mycket för honom i hans diktning,betonar Ulf Lagerkvist. När det första äktenskapet upplöstes, flyttade dottern Elin till sin farbror och faster.Men hon längtade efter sin pappa och blev medlem i den nya familjen. Hon var inte världens enklaste barn under skolåren och det uppstod konflikter mellan Pär Lagerkvist och hans fru. -Mamma ville nog ha en egen dotter som skulle vara annorlunda än Elin.Varje kritik från mammas sida gentemot Elin bidrog till en polarisering mellan mina föräldrar.Det hade med hans dåliga samvete att göra.Som alla stora konstnärer och författare var även pappa mycket egocentrisk.Han hade svårt att dela sin
fru med uppväxande barn och hade ett nästan infantilt barnsligt behov av henne.Vi var uppfostrade av mamma.Han fanns bara i bakgrunden och gick helt upp i sitt arbete,säger Ulf Lagerkvist. Pär Lagerkvist citeras flitigt i dödsannonserna.Han hade i högsta grad känsla för ett religiöst behov och var intensivt upptagen av religiositeten i sitt författarskap men hävdade själv att han inte hade någon gudstro. -Pappa var en religiös människa utan gud.I hans dikter återkommer Gud i alla möjliga sammanhang,framhåller Ulf Lagerkvist. Hans dikter fungerar ofta som tröst, inte minst för människor som upplever sorg när någon nära anhörig gått bort: Snart är du död och vet ej att du glider på livets båt bort mot de andra landen där morgon väntar dig på dolda stränder. Oroas ej.Räds ej i uppbrottstimman. En vänlig hand lugnt ordnar båtens segel som för dig bort från kvällens land till dagens. Gå utan ängslan ner i strandens tystnad, den mjuka stigen genom skymningsgräset. När Pär Lagerkvist fick
Nobelpriset 1951 hade hans namn diskuterats i många år. Ulf minns inte med säkerhet hur det firades,men Bengt påstår att de gjorde det i all enkelhet med te och sockerkaka i hemmet. Deras mamma hade varit en mycket vacker och uppvaktad kvinna,en decimeter längre än sin man.Hon tyckte själv att hon blev osynlig och fick en känsla av att hon gled in i den store mannens skugga. -Pappa var en mussla.Men mamma var sju resor värre.Hon berättade aldrig något om sig själv och nämnde inget om sin far eller något om Gösta Sandels död. Det jag fått höra om är sådant som pappa berättat.Ändå hade jag ett mer okomplicerat förhållande till henne än till min far.Hon var ledsen att jag inte blev en »riktig «doktor -inte ens tandläkare dög för henne -och säkert hade hon hoppats att Bengt blivit framstående advokat. Visserligen var hon stolt över hans arbete med teater men oroad över hans ekonomi.Där hade pappa större förståelse. Ändå känner jag att jag fått frid med minnet av min mamma.Pappa var
en besvärlig och lynnig person.Hon gjorde stora uppoffringar för honom,menar Ulf Lagerkvist. Han grubblar ofta över sin pappa och vem denne egentligen var.Pär Lagerkvist kan ju knappast uppfattas som en »vanlig «pappa.Som alla gamla människor blev han ensammare med åren och förstärkte den självvalda isolering som präglat även hans tidigare liv.Men det hindrar inte att de kom varandra närmare i vuxen ålder.Ibland anlitade han Ulf som en medicinskt kunnig person,trots att sonen i realiteten inte varit kliniskt verksam utöver konsultuppdraget på barnsjukhusets laboratorium 1959 -72: -Det finns inget ouppklarat mellan mig och mamma.Men med pappa blir jag aldrig riktigt färdig. Fotnot: Nyligen gav Bengt Lagerkvist ut boken »Vem spelar i natten.Den unge Pär Lagerkvist «. TEXT: Jan Mårtenson författare och frilansjournalist FOTO: Magnus Gotander (svartvita fotografier privata) Läkartidningen .Nr NN .2001 .Volym 98 5913 Pär Lagerkvist i sitt vardagsrum framför några målningar av hans mors förre man, Gösta Sandels. Den 10 december 1951. Pär Lagerkvist gratuleras till Nobelpriset av hustrun Elaine (sittande), sonen Ulf, sonhustrun Eva, sonen Bengt och dottern Elin.
