Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
De
hälbensmätare som nu placeras ut fyller ett behov av en enkel och tillförlitlig diagnostik av benskörhet som är anpassad för användning också utanför specialistklinikerna , skriver Ragnar Kullenberg som svar på en tidigare debattartikel om vad som är bästa metod för bentäthetsmätning .RAGNAR KULLENBERGdocent , sjukhusfysiker , röntgenkliniken , Länssjukhuset , Halmstad ragnar.kullenberg@telia.comDebattartikeln om bentäthetsmätning i häl i Läkartidningen 45/2002 ( sidorna 4563-5 ) kräver ett antal klarlägganden .Grunden för artikeln är en vilja att förbättra osteoporossjukvården .Tyvärr finns dock en risk att artikeln kan uppfattas så att osteoporossjukvården skall begränsas och en positiv utveckling därmed motarbetas .En underdiagnostiserad sjukdomI dagens Sverige är osteoporos en underdiagnostiserad sjukdom ; många människor som skulle ha nytta av osteoporosdiagnostik och behandling lämnas åt sitt öde , med upprepade frakturer och allt sämre livskvalitet som följd .Det är t ex endast
vid ett fåtal ortopedmottagningar i Sverige som patienter med fraktur erhåller mätning av sin bentäthet .Detta trots att det föreligger ett klart samband mellan låg bentäthet och framtida risk för fraktur .Patienter med en lågtraumafraktur löper en fyra gånger ökad risk att drabbas av ytterligare en fraktur inom en tolvårsperiod [ 1 ] , och 20 procent av patienter med en kotfraktur erhåller nästa fraktur inom ett år [ 2 ] .Hälen som mätställeAtt , som inledningen till debattartikeln säger , bentäthetsmätning i hälen inte är validerad och därför inte något för klinisk osteoporossjukvård är felaktigt .En mycket omfattande vetenskaplig undersökning av postmenopausal osteoporos är den s k NORA-studien från USA [ 3 ] .200 000 postmenopausala kvinnor mättes med bentäthetsmätning och följdes longitudinellt ; av dessa mättes 108 000 i hälbenet .Studien visade att med användning av WHOs riktlinjer för osteoporosdiagnostik och ett T-score av mindre än -2 , 5 ökade frakturrisken 3,5-4 gånger .Dessa
data är jämförbara med mätningar i kota eller höft .Konklusionen var att det finns ett stort praktiskt kliniskt värde av bentäthetsmätning i perifera mätställen .Ett flertal andra studier har visat samma resultat ; bentäthetsmätning i hälbenet med röntgenmetoder kan användas för frakturriskbedömning med samma eller bättre prediktionsvärde än mätningar av ländrygg och höft [ 4-6 ] .Hälbenet innehåller mer än 90 procent trabekulärt ben , och den åldersrelaterade benförlusten i detta ben är liknande den i ländryggen [ 7 ] .Det nationella osteoporossällskapet ( NOS ) i England sammanfattar i en nyligen genomförd analys av den vetenskapliga litteraturen att hälbenet är ett mer relevant mätställe än kota för att evaluera skelettets status [ 8 ] .WHOs gränsvärdenI debattartikeln hänvisas till att WHOs gränsvärden [ 9 ] endast gäller för mätningar av kota , höft och handled .Dock är det viktigt att komma ihåg att WHOs gränsvärden applicerade på det relativt nya mätområdet » total hip « ger
en annan prevalens för osteoporos i befolkningen än den ursprungliga definitionen .Mät- området fanns inte med i den ursprungliga definitionen från 1994 .Förbättrad mätteknikDet finns flera anledningar till den snabba spridningen av hälbensmätare i Sverige idag .Några av de främsta är : 1 .Den mätteknik ( DXA ) som artikeln refererar till som gyllene standard ger stora fel i mätresultaten .Vetenskapliga studier har visat att dessa fel , främst härrörande från en varierande och oförutsägbar mängd fett i och utanför benet , är av storleksordningen 10-20 procent [ 10 , 11 ] .I SBU-rapporten från 1995 [ 12 ] konkluderades att » noggrannheten i de nu tillgängliga utrustningarna är avsevärt lägre än precisionen varför ytterligare forskning , teknikutveckling och erfarenhet krävs innan metoderna bör tas i bruk i rutinmässig sjukvård « .Den teknik som används i de hälmätare som refereras till i debattartikeln är publicerad [ 13 ] och har visats kunna mäta bentätheten med en betydligt större
noggrannhet än de mätare som anges som gyllene standard .Uppgiften att mätaren har en förmåga att mäta en tredimensionell bentäthet är felaktig .Den mäter tre oberoende variabler och kan därmed korrigera för varierande fettinnehåll i mätstället .2 .En ökande medvetenhet från befolkningen och en efterfrågan på diagnos och behandling bidrar till spridningen av hälbensmätare .Det råder alltså en stor brist på mätresurser i Sverige .De mätare som nu placeras ut fyller ett behov av en enkel , tillförlitlig diagnostik av benskörhet anpassad för användning också utanför specialistklinikerna .Den tekniska valideringen är omfattande och följer de krav som ställs på medicintekniska produkter .Ett antal vetenskapliga studier har utförts innan mätarna placerades ut .Resultaten av dessa studier har presenterats på vetenskapliga konferenser , och de föreligger nu i manuskript för publicering i vetenskapliga tidskrifter .Dessa studier visar att hälbensmätningarna är mycket väl korrelerade till mätningar
av kota och höft och att WHOs gränsvärden är applicerbara .Utvecklingen av instrumentet har pågått under flera år och bygger på en sund vetenskaplig grund där bristerna i dagens instrument har väglett utvecklingen och kända samband mellan frakturrisk och bentäthet i hälbenet har utgjort fundamenta .* Potentiella bindningar eller jävsförhållanden : Artikelförfattaren är minoritetsdelägare i Demetech AB , Solna , som tillverkar hälbensmätare .
