Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Under
en lång följd av år har jag varit föredragande i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ( HSAN ) i kirurgi med några angränsande specialiteter , bl a urologi .Jag har med intresse läst Per Videhults och Bo Lindbergs artiklar i Läkartidningen 7/2002 ( sidorna 637-41 respektive 616-8 ) om HSAN-bedömningar och deras eventuella godtycklighet , och därav inspirerats till nedanstående synpunkter .Finns mitt i den kliniska vardagenSom regel vistas föredragande mitt i den aktiva kliniska vardagen med ingående kännedom om alla svårigheter som bl a jourhavande möter .Vårt uppdrag – att värdera om inget fel alls , » ringa fel « eller » icke ringa fel « begåtts – avseende de stora mängderna anmälningsärenden är oftast inte alltför svårt om än mycket grannlaga .Föredragande sitter alltså inte isolerad i ett byråkratiskt elfenbenstorn och har dessutom oftast omedelbar tillgång till all tänkbar expertis att rådfråga i avidentifierad form .Vid bedömningen av exempelvis urologärenden – jag har säkert
granskat några av Videhults ärenden – finns mycken kunskap samlad i t i – digare yttranden från vetenskapliga råden , stor specialisterfarenhet på det egna sjukhuset , med vilken jag regelmässigt diskuterar , och dessutom god kännedom om den kliniska rutinen .Godtycke förekommer inteDet är självklart att det i all mänsklig och därmed ofullkomlig verksamhet kan begås misstag , olika experter kan bedöma frågorna olika , journaluppgifterna kan vara av ytterst skiftande kvalitet och de kliniska premisserna är sällan jämförbara .Vi lägger dock ner ett stort arbete på att objektivt granska handlingarna och på att försöka avgöra om handläggningen håller acceptabel standard : likgiltighet eller godtycke förekommer ej .Olika omständigheter vägs inMycket ofta orsakas anmälan av missförstånd , olyckliga omständigheter eller bristande kommunikation men också av situationer förorsakade av resursbrist eller förhållanden som den enskilde läkaren ej kunnat påverka .Allt detta måste vägas in och redogöras för inför nämnden i vars sammansättning ingår ledamöter med lång vana vid praktisk sjukvård .Om ärendet är osedvanligt svårt eller innehåller principiella frågor av större dignitet kan det hänskjutas till Socialstyrelsens vetenskapliga råd , som ju skall avgöra den aktuella vetenskapliga ståndpunkten , men för det mesta räcker det med den föredragande läkarens yrkeskunskap och ofta långa erfarenhet .Det har dock förstås hänt att utslaget ifrågasätts i ytterst missnöjda och ibland hotfulla telefonsamtal även om föredragande inte har rösträtt vid avgörandet .Alternativa system sämreDet är naturligt att den part – patient eller läkare – som inte får gehör för sina synpunkter känner sig illa berörd och ifrågasatt .Likafullt tycker jag nog att det system som vi har i Sverige fyller rimliga krav på säkerhet och noggrannhet ; alternativen förefaller mig sämre .Vill man som enskild läkare göra så gott det går , gäller den gamla regeln : » informera , kommunicera , dokumentera ! « Om man känner
sig alltför missnöjd återstår självklart möjligheten att överklaga för ytterligare en prövning .Inte så sällan kan utslaget ändras .Anders Somell överläkare , föredragande i kirurgii Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämndAnders.Somell@Kirurg .SOS .sll .se
