Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Ge
större frihet åt husläkare ( såväl privata som landstingsanställda ) och andra specialister i öppen vård i Stockholm att själva forma sin verksamhet .Det skulle öka såväl läkarnas arbetsglädje som patienttillfredsställelsen .Sjukvården är idag alltför reglerad av ekonomer och tjänstemän på bekostnad av medicinskt utbildad personal .Trots stigande kostnader råder en viss ordning i sjukvårdsekonomin .Frågan är om det pris vi betalar i form av oreda och vansinne är i medicinsk mening rimligt .De senaste 25 åren har inneburit att makten alltmer förskjutits från medicinskt sakkunniga till ekonomer .Medicinskt utbildad personal förlorar möjlighet till egna initiativ och kontroll över arbetssituationen .Makthavarna känner väl till att vetenskaplig forskning övertygande visat att sådana omständigheter ofta leder till psykisk stress och ohälsa .Det anses emellertid så viktigt med en detaljerad ekonomisk kontroll att samhället likväl fortsätter att sanktionera ett system som i medicinskt hänseende
inte fungerar .Planering utan medicinsk sakkunskapJag vill därför framföra följande synpunkter på planering av öppenvårdsmottagningar ( såväl privata som landstingsdrivna ) i Stockholms läns landsting :Under vällovliga försök att öka tillgänglighet och kompetens har planeringen skötts av administratörer , ekonomer och tjänstemän som inte har medicinsk sakkunskap .Följden har blivit att besluten grundar sig på ekonomiska analyser och tyckande om vad som skulle vara rimligt från tjänstemännens synpunkt .Sjukvård handlar inte om ekonomi utan om praktisk medicinsk verksamhet .För varje vårdutbildad människa framstår det som självklart att grunden skall vara en allmänkunnig läkare ( eventuellt annan vårdutbildad person med intresse för utveckling , inte förvaltning ) som får organisera sina medarbetare utifrån sitt sätt att se på praktisk läkekonst .Varje husläkare har med rätt stöd en sådan kreativitet och skaparlust och en sådan vilja att ta ansvar för de människor som ger henne/honom
sitt förtroende .I Stockholm har det blivit så att husläkarna föreläggs vårdavtal som binder dem till händer och fötter och som dämpar lusten att » ge järnet för patienten « .Naturligtvis behöver varje läkare en ekonom vid sin sida för att resonera om kostnader m m , men läkaren måste få mer utrymme att påverka arbetssituationen .Ur patientens synvinkel bekräftas detta sakernas tillstånd av svårtillgängliga läkare och av alltför många läkarbyten och förtida avhopp .Specialistbehandling i öppenvårdI nästa led i vårdkedjan bör det finnas läkare med specialistkompetens i andra ämnen än allmänmedicin .En människa som fått en diagnos som kräver specialistbehandling söker hellre öppenvård , då hon vill slippa hamna på sjukhus .Hon kanske vill ha en konsultation för en » second opinion « , vilket i vår kultur blivit allt viktigare .I dagens läge finns fortfarande erfarna specialister som arbetar med vårdavtal eller inom den » nationella taxan « och som hittills själva kunnat välja mottagningens
läge .Underskattar äldre läkareJag tror att de som planerar har underskattat betydelsen av denna viktiga kategori läkare ( psykiatrer , barnläkare , öronläkare , gynekologer , invärtesmedicinare m fl ) .Dels vill man knyta deras verksamhet till ett speciellt geografiskt område , dels förefaller det som om man vill att husläkarna skall ta över även deras ofta mycket speciella arbetsuppgifter .Man vill dessutom att landstingets tjänstemän i förvaltningen skall kunna bestämma vad som är lämplig medicinsk standard i specialistvård .Det finns även ett administrativt motstånd mot enmansmottagningar , som ofta är de mottagningar som allra bäst tillgodoser den speciella kontinuerliga vård som bygger på förtroende mellan patient och läkare .I Stockholm föreläggs husläkarna vårdavtal som binder dem till händer och fötter och som dämpar deras lust att » ge järnet för patienten « .Beställarfunktionen fungerar inteHögst upp i vårdkedjan finns sjukhusklinikerna med sin kostsamma , mycket specialierade
verksamhet , som verkligen kan göra » underverk « .Naturligtvis måste detta få kosta !Men tanken att man kan styra detta genom ett slags » beställarfunktion « är enfaldig och hämmande .Enfaldig i ekonomisk mening , då medicinsk utveckling och medicinska behov i relation till ett föränderligt diagnospanorama och nya behandlingsmetoder inte kan bestämmas på förhand .Läkarna behöver här mer makt att genomföra nödvändiga förändringar och utnyttja tillgängliga resurser .För närvarande händer det att operationssalar står tomma eller inte kan fungera på grund av att tjänstemän inte har » beställt « mer verksamhet .Jag uppmanar människor i Stockholms läns landsting , sjuka och ännu icke sjuka , att inför höstens val kräva av politikerna att ge större frihet för läkekonsten , konsten att genom empati och insiktsfull förståelse bidra till en läkningsprocess .Speciellt viktigt är att de erfarna läkare som vill etablera en mottagning även fritt får välja anknytning till » nationella taxan
« eller vårdavtal .Husläkarna behöver också större frihet att planera struktur och funktion på den verksamhet de bedriver i nära kontakt med patienterna och befolkningen .Det är självklart att husläkarna måste fås att trivas för att de skall stanna länge i sitt distrikt och på ett djupare sätt lära känna människorna där .Värna utbudet av psykoterapiFör närvarande finns en misstro på tjänstemannanivå mot den djupare medicinska erfarenheten ( läs : äldre aktiva privatpraktiserande läkare ) , och framför allt bör man även värna om det taxebundna utbudet av psykoterapi och psykoanalys , eftersom nuvarande makthavare inte rimligen kan förstå vikten av fördjupad analys och läkning av komplicerade medicinska och psykologiska konflikter .SammanfattningSammanfattningsvis kan sägas att de som bestämmer borde ge större frihet för såväl privata som landstingsanställda husläkare att utforma sin verksamhet i distriktet .Större frihet bör också ges till andra specialister att välja var och med vilken
försäkringsanslutning de vill vara verksamma , och även på så sätt åter ge möjlighet till ersättningsetablering när nuvarande praktiker går i pension .Annars kommer denna viktiga funktion att dö ut .Vidare bör större utrymme ges till psykoanalys och psykoterapi inom försäkringen .Annars är risk att den psykologiska förståelsen för sjukdom och sjukdomsframkallande faktorer försämras .
