Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Nyligen
publicerades i ett av EBM-rörelsens flaggskepp , BMJ , en översiktsartikel om sambandet mellan folsyra och åldrande , demens och depression .Enligt författaren är folsyra viktig för nervsystemet vid alla åldrar , och det finns tilltagande bevis för betydelsen av att folsyra är inblandad i åldrandet av hjärnan , särskilt för stämningsläge och kognitiv funktion .I artikeln redovisas studier som visat att folsyrabrist ( låga nivåer i serum , röda blodkroppar och cerebrospinalvätska eller ökad halt av homocystein i plasma ) är associerad med depression och demens hos personer med epilepsi , neurologiska , psykiatriska , geriatriska eller psykogeriatriska sjukdomar .Dessa samband stöds av studier som visat att folsyra har effekt på neuropsykiatriska , neuropatologiska och neurokemiska variabler .Författaren betonar också behovet av ytterligare studier , särskilt kliniska prövningar med lång uppföljningstid på personer med väldefinierade tillstånd .Det är oklart vilka doser och vilken
typ av folat som är lämpligast att använda .Betydelsen av folatberikning av livsmedel till stora befolkningsgrupper för att förebygga demens och depression bör studeras .Författaren redovisar inte hur urvalet av referenser gjorts , och artikeln kan därför betraktas som en icke-systematisk översikt .Detta medför risk för att studier som stödjer författarens hypoteser inkluderas , medan resultat som motsäger dem negligeras .Många av de refererade studierna är retrospektiva fall-kontrollstudier eller tvärsnittsstudier , och många av de prospektiva studierna och kontrollerade behandlingsstudierna är små .Det som framför allt saknas för att man ska kunna bedöma om det finns ett orsakssamband mellan låga folatnivåer och risken för ökad sjuklighet är välgjorda interventionsstudier där man kan påvisa att ökning av folsyranivåerna resulterar i minskad sjuklighet .Nyligen har i Läkartidningen redovisats att det epidemiologiskt ganska klara sambandet mellan hormnonersättningsterapi ( med östrogen
) och minskad risk för hjärt-kärlsjukdom inte kunde verifieras i kontrollerade studier .Beslutsunderlaget för slutsatserna av Reynolds studie redovisas inte tydligt och är ofta svagt , varför man inte kan bygga rekommendationer om klinisk handläggning på denna översiktsartikel .Jan-Håkan Jansson janhakan.jansson.ss@vll.se
