Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Anmälare
: Socialstyrelsen Anmäld : Överläkare på anestesiklinik HSAN 2618/01En varning blir påföljden för en narkosläkare som kraftigt minskade syrgastillförseln för en patient , som avled fyra timmar senare .Den 45-årige mannen med missbruksproblem kom den 28 januari in akut till lasarettet med anledning av kräkningar i måttligt påverkat allmäntillstånd .Tillståndet försämrades emellertid snabbt och krävde respiratorbehandling och hög tillförsel av syrgas .Den 4 februari reducerade narkosläkaren syrgastensionen från 40 procent till normal luft .Senare samma dag avled mannen i hjärtstillestånd .Händelsen anmäldes enligt Lex Maria .Socialstyrelsen anmälde narkosläkaren till Ansvarsnämnden med bland annat följande motivering .Narkosläkaren hade självständigt beslutat att reducera syrgastillförseln till patienten utan att det fanns medicinska skäl för detta och utan att samråda med vare sig kolleger på medicinkliniken eller anhöriga till patienten .Under vårdtiden med respiratorbehandling
och hög tillförsel av syrgas noterades multipel organsvikt .På sjätte vårddygnet uppfattade personalen en förbättring av patientens tillstånd till skillnad från jourhavande narkosläkare , som reducerade syrgastensionen från 40 procent till normal luft .Fyra timmar senare avled patienten i hjärtstillestånd .Kritik från vetenskapligt rådFörutom de handlingar som kom in i samband med anmälan , kopia av patientjournal samt yttrande av ansvarig läkare , har Socialstyrelsen inhämtat utlåtande från professor Lars Wiklund , vetenskapligt råd i anestesiologi och intensivvård .Enligt dennes mening fanns inte i patientens journal dokumenterade skäl att minska syrgastillförseln som skedde .Om det fanns ytterligare skäl så framgick det inte av överläkarens särskilda yttrande .Narkosläkaren hade alltså handlat fel och felet var allvarligt , hävdade Lars Wiklund , som också framhöll att patienten borde ha obducerats .Socialstyrelsen delade Wiklunds bedömning .Styrelsen konstaterade att narkosläkaren
inte utförligt kunnat beskriva patientens tillstånd vid beslutet att minska syrgasen och inte heller kunnat göra trovärdigt att beslutet kom till efter välgrundade överväganden .Inför ett så avgörande beslut som det handlade om här borde narkosläkaren ha diskuterat fallet med läkare på medicinkliniken där patienten var inskriven .Han borde dessutom ha samrått med patientens anhöriga , menade Socialstyrelsen som också var kritisk mot narkosläkarens torftiga journalföring .Övervägde brottsanmälanSocialstyrelsen ansåg att överläkarens handlande var så allvarligt att man övervägde att lämna ärendet till åklagare på misstanke om brott , men stannade för en disciplinär prövning .Narkosläkaren bestred att han skulle ha gjort fel .Han menade bland annat att förändringen av syrgas inte på något avgörande sätt påverkade dödsögonblicket .Även narkosläkaren ansåg att det var ytterst otillfredsställande att patienten inte hade obducerats .Därmed var det omöjligt att verifiera hans kliniska bedömning
och att fastställa dödsorsaken , menade han .I sammanfattning hävdade narkosläkaren att patientens sjukdom var orsaken till att han avled ; att syrgasreduktionen inte var orsaken ; att dödsorsaken inte kunde fastställas eftersom patienten inte hade obducerats .Bedömning och beslut Ansvarsnämnden påpekar att när syrgaskoncentrationen sänktes från 40 till 21 procent minskade syrgasmättnaden i patientens blod avsevärt .Patienten avled fyra timmar senare .Det är sannolikt att syrebristen , tillsammans med de övriga sjukdomssymtom patienten hade , lett till en sådan syrebrist i kroppens olika delar att han avlidit .Ansvarsnämnden delar Socialstyrelsens bedömning och slår fast att narkosläkaren inte dokumenterat några skäl för att sänka syrgashalten .Inte heller i övrigt framgår någon godtagbar medicinsk anledning för en sådan sänkning .Om narkosläkaren bedömde att fortsatt behandling av patienten var meningslös , borde han först ha diskuterat detta med den patientansvarige läkaren på medicinkliniken
, hävdar Ansvarsnämnden .Han borde också ha samrått med patientens anhöriga om sin bedömning av patientens tillstånd och planerad behandling .Bristerna renderar överläkaren en varning .*
