Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Börje Åkerlunds och medarbetares analys av HIV-situationen och behovet av att planera den samlade HIV-vården för ett ökat antal öppenvårdsplatser ( medicinsk kommentar i Läkartidningen 26- 27/2002 , sidorna 2928-9 ) delar jag till fullo .Inget om primärpreventionEfter analysen av de stora kostnaderna för varje enskild HIV-patient blir jag dock förvånad över att inte ett enda ord nämns om vinsterna med ett effektivt primärpreventivt arbete , det vill säga insatser som ska förhindra att människor blir smittade .Patienter under behandling ( åtminstone de flesta ) är visserligen mindre smittsamma och , precis som Åkerlund och medarbetare skriver , tidig testning och behandling kan påverka incidensen , men ur alla aspekter – såväl ekonomiska som personliga och humanitära – är primärprevention i särklass bäst .I Lancet av den 25 maj 2002 antyder Marseille och medarbetare i sin artikel » HIV prevention before HAART in sub-Saharan Africa « att prevention kan vara minst 28 gånger mer kostnadseffektivt
än HAART ( highly active antiretroviral therapy ) .Beräkningarna är visserligen gjorda i Afrika men ger en viss antydan om vad som är effektivast .Ge förutsättningar förbli HIV-negativOm tillgängligheten till information och testning är god och människor som levt riskfyllt känner förtroende för sjukvården kommer dessa personer att söka för HIV-testning .Rådgivning till patienter som är HIV-negativa skall grunda sig på vetenskap och beprövad erfarenhet ( t ex kognitiv terapi ) , och målet skall vara beteendeförändring så att patienterna ges förutsättningar att förbli HIV-negativa .Alla personer som diagnostiseras med HIV-infektion skall erbjudas ett kvalificerat omhändertagande inklusive erbjudande om de senaste läkemedlen när så är lämpligt – detta är en förutsättning för att personer med riskbeteende skall söka för HIV-testning över huvud taget .Primär- och sekundärprevention skall gå och går hand i hand i Sverige .Vi får inte lockas till att enbart satsa på kortsiktiga dyrbara
strategier och glömma bort det långsiktiga primärpreventiva arbetet .Minska antalet möten av oskyddat sexNaturligtvis skall alla HIV-positiva identifieras så tidigt som möjligt och erbjudas behandling men samtidigt måste alla krafter användas för att minska antalet oskyddade sexuella möten .Detta gör vi bäst genom effektiva preventionsmetoder såsom exempelvis en bra sex- och samlevnadsundervisning i skolan , som inte enbart förmedlar fakta utan också ger ungdomarna tillfälle att reflektera och bearbeta attityder och normer , så kallad peer education .Vidare genom riktade informationsinsatser till riskutsatta grupper , kvalificerad rådgivning i samband med testning för sexuellt överförda infektioner och frikostigt utdelande av kondomer i miljöer där sexuella möten sker .I denna gränslöst viktiga fråga finns inget antingen-eller utan enbart både- och .Kristina Ramstedt avdelningschef , Statens folkhälsoinstitut Kristina .Ramstedt@fhi.se
