Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
SAMMANFATTATInsulinberoende
diabetes ( typ 1-diabetes ) karakteriseras av en gradvis minskande betacellsmassa som ett resultat av dels selektiv destruktion av de insulinproducerande betacellerna i endokrina pankreas , dels begränsad förmåga att regenerera nya celler som kompensation för denna förlust .År 2000 lyckades en grupp i Edmonton , Kanada , bota sju svårt sjuka patienter med typ 1-diabetes med hjälp av ö-cellstransplantation .Sedan dess har förhoppningarna varit stora att inom kort kunna erbjuda sådan behandling .Med en bättre förståelse för de mekanismer som reglerar tillväxt av betaceller kan det bli möjligt att expandera kvarvarande betacellsmassa hos den diabetessjuka .Dessutom ges möjligheter att skapa nya insulinproducerande celler som kan användas för transplantation .Här sammanfattas ett flertal av de fysiologiska och patofysiologiska betingelser som leder till expansion av betacellsmassan .Några signalvägar av betydelse vid tillväxt av endokrina pankreas belyses också ,
särskilt diskuteras ett nyligen identifierat cytoplasmatiskt tyrosinkinas .Diabetes är en kronisk sjukdom som kännetecknas av en otillräcklig betacellsmassa eller -funktion för att hålla blodsockernivåerna i schack .Betacellsförlusten vid typ 1-diabetes ( insulinberoende diabetes mellitus ) beror på en selektiv destruktion av betacellerna i endokrina pankreas och en begränsad förmåga att regenerera nya insulinproducerande celler för att kompensera för denna förlust .Betacellsdestruktionen pågår sannolikt i månader eller år och karakteriseras av att immunceller ( makrofager , monocyter och T-celler ) invaderar de langerhanska öarna och utsöndrar cytotoxiska ämnen ( cytokiner och fria radikaler ) som selektivt dödar de känsliga betacellerna [ 1-4 ] .När symtomen på diabetes uppträder är flertalet betaceller ( ca 80 procent ) redan försvunna .Trots mycket forskning kring sjukdomen finns idag inget registrerat läkemedel som kan stoppa eller ens bromsa förloppet .Genom en bättre förståelse
för de mekanismer som styr betacellernas proliferation ( celldelning ) , differentiering ( utmognad/utveckling ) och överlevnad kan man finna vägar att öka betacellsmassan hos den diabetessjuka patienten .I denna översiktsartikel sammanfattas några av de signalvägar som på senare tid visat sig vara av betydelse i regleringen av betacellernas tillväxt , med särskild fokusering på ett cytoplasmatiskt tyrosinkinas som nyligen identifierats .Betingelser som aktiverar tillväxt av betacellerBetacellsmassan kan expandera genom minskad betacellsdöd , ökad celldelning ( hyperplasi ) , celltillväxt ( hypertrofi ) eller genom att omogna celler i pankreas differentieras till insulinproducerande celler ( neogenes ) ( Figur 1 ) .Betacellerna hos en vuxen individ är till stor del terminalt differentierade men bibehåller förmågan att regenerera ca 1-3 procent per dag [ 5 ] .Trots denna relativt låga basala tillväxtkapacitet kan betacellsmassan öka dramatiskt under vissa fysiologiska och patofysiologiska
betingelser .Betacellsmassan hos en frisk individ har normalt en direkt relation till kroppsvikt , dvs betacellsmassan är dynamisk och ökar eller minskar funktionellt och i storlek för att hålla blodsockret på en fysiologisk , hälsosam nivå .Även perifer insulinresistens leder oftast till ökad betacellsmassa .I kombination med att cellerna producerar mer insulin kompenseras det ökade behovet , och blodsockernivåerna kan hållas i schack .På liknande sätt leder det ökade kravet på insulin hos gravida kvinnor till betacellshypertrofi samt att fler betaceller undergår celldelning med en markant betacellshyperplasi som följd [ 6 , 7 ] .Studier har visat att vissa hormoner som frisätts i högre koncentration och/eller vars receptorer ökar i antal under graviditeten , såsom tillväxthormon ( GH , growth hormone ) , prolaktin och placentalt laktogen ( PL ) , kan stimulera tillväxt av betaceller [ 6 , 8-10 ] .Mot slutet av graviditeten och under laktationen frisätts i stället faktorer ( t ex
progesteron ) som hämmar celldelning [ 11 ] .I kombination med ökad betacellsdöd återgår betacellsmassan till sin normala storlek efter förlossningen [ 12 ] .Pankreas kan även regenerera som svar på partiell pankreatektomi ( då delar av organet avlägsnas ) .Redan två dagar efter operationen kan man i mus och råtta påvisa en ökad celldelning i hela pankreas [ 13 , 14 ] .Betacellsmassan ökar dels genom proliferation av redan befintliga betaceller , dels genom neogenes då omogna celler i pankreas differentierar och bildar nya insulinproducerande celler [ 15 ] .Eftersom pankreas normalt kan känna av hur mycket insulin som behöver frisättas och eftersom höga glukosnivåer kan stimulera betacellsproliferation [ 16 ] är det en naturlig slutsats att de förhöjda glukosvärdena orsakar den celldelning som induceras av partiell pankreatektomi .Glukos kan dock inte vara den enda , eller ens den viktigaste , tillväxtfaktorn i sammanhanget : 60 procents pankreatektomi stimulerar regeneration i mus och
råtta trots att blodglukosnivåerna påverkas endast om minst 90 procent avlägsnas .En del forskning tyder på att pankreas blir mer mottaglig för mitogena stimuli efter partiell pankreatektomi [ 17 ] .Dessutom stimulerar operationen till transkription av ett flertal gener som är involverade i reglering av celldelning och/eller differentiering .Till exempel ökar mRNA-nivåerna för tillväxtfaktorer såsom VEGF ( vascular endothelial growth factor )[ 18 ] och IGF-1 ( insulin like growth factor ) [ 19 ] samt ett flertal intracellulära signalproteiner , t ex RAF-1 , H-RAS , Ki-RAS och c-MYC , vilka kan aktivera cellcykeln [ 20 , 21 ] .Faktorer som stimulerar betacellstillväxtEtt flertal tillväxtfaktorer och intracellulära proteiner kan stimulera delning av insulinproducerande celler ( Tabell I ) .Överuttryck av onkgenproteinet v-SRC stimulerar DNA-syntes i primära betaceller [ 22 ] .Detsamma gäller om man överuttrycker PDGF-BB ( platelet derived growth factor ) tillsammans med dess receptor [
23 ] .Om fetala öar från råtta odlas med VEGF ökar insulininnehållet i öarna [ 18 ] .Detta antas ske genom att VEGF inducerar proliferation av omogna celler och att dessa differentierar för att skapa nya mogna betaceller .Om man däremot odlar betaceller från vuxna råttor med höga halter av PDGF , FGF-2 ( fibroblast growth factor ) , HGF ( hepatocyte growth factor ) , IGF-1 , IGF-2 eller insulin stimuleras redan differentierade betaceller att proliferera [ 16 , 24-26 ] .Gemensamt för alla dessa faktorer är dock att bara en liten fraktion av betacellerna stimuleras att dela sig , flertalet betaceller tycks vara terminalt differentierade och därmed förhindrade från celldelning .Tabell I. Faktorer som stimulerar betacellstillväxt .Figur 1 .Betacellsmassan kan expandera genom : ( A ) ökad överlevnad , dvs cellerna görs mera motståndskraftiga med mindre celldöd som följd ;( B ) ökad celldelning/proliferation ;( C ) hypertrofi , dvs ökad storlek hos den enskilda betacellen , samt ( D ) differentiering
, dvs förstadier till betaceller i pankreas stimuleras till delning för att sedan mogna till insulinbildande och glukoskänsliga betaceller .Tyrosinkinaset GTK stimulerar tillväxt av betacellerProteintyrosinkinaser är enzymer som är involverade i cellsignalering och som finns i alla flercelliga organismer .Gemensamt för alla medlemmar i tyrosinkinasfamiljen är att de kan fosforylera proteiner på aminosyran tyrosin .GTK( gastrointestinal associated tyrosine kinase ) , ett cytoplasmatiskt tyrosinkinas tillhörande samma familj som proto-onkgenproteinet SRC , upptäcktes 1996 och finns uttryckt i langerhanska öar i mus och råtta [ 27 ] .GTK samt dess humana homolog , FRK/RAK , karakteriserades först som potentiella tumörsuppressorer , eftersom de hämmade celldelning när de överuttrycktes i tumörceller [ 28-30 ] .För att utröna betydelsen av GTK för tillväxt av betaceller genererades en transgen mus som transkriberade GTK under kontroll av insulinpromotorn , dvs GTK uttrycktes bara
i betacellerna .Förvånande nog hade dessa möss en näst intill fördubblad betacellsmassa i jämförelse med kontrollmössen [ 31 ] .Förutom att öka andelen betaceller i pankreas stimulerade GTK tillväxt av hela bukspottkörteln i de transgena djuren .När 60 procents pankreatektomi utfördes på mössen stimulerade GTK dessutom betacellernas delningshastighet ( en fördubbling jämfört med kontrolldjuren fyra dygn efter operationen ) , vilket tyder på att GTK kan stimulera betacellstillväxt in vivo [ 32 ] .Eftersom GTK är ett intracellulärt protein och transgenen uttrycks enbart i betacellerna var det oväntat att GTK skulle påverka även den totala pankreasvikten .Likheter mellan de GTK-transgena mössen och en transgen mus som uttrycker IGF-2 under kontroll av insulinpromotorn kan dock ge en möjlig förklaring till detta fenomen .IGF-2-transgena möss har nämligen också en större pankreas i kombination med större andel betaceller , men IGF-2-nivåerna i blodet hos dessa möss är ej förhöjda [ 33 ] .Orsaken
till den förstorade bukspottkörteln förklaras i stället med att IGF-2 , autokrint eller parakrint , kan stimulera celldelning i öarna , vilket leder till betacellshyperplasi med en ökad insulinfrisättning som följd .Insulin är i sig en tillväxtfaktor som lokalt kan stimulera pankreastillväxt , men de förhöjda insulinnivåerna i blodet hos de IGF-2-transgena mössen orsakar även perifer insulinresistens , vilket leder till ytterligare betacellstillväxt ( se ovan ) .Kan GTK inducera en liknande kaskad ?Nya , ännu opublicerade data tyder på att de GTK-transgena mössen har en lätt perifer insulinresistens samt nedsatt insulinsekretion som svar på glukos .Detta tyder på att den ökade pankreasvikten kan vara en sekundär effekt av GTK-inducerad betacellstillväxt i likhet med vad man observerat med IGF-2 .IGF-2 stimulerar celldelning genom att binda till IGF-1- receptorn som fosforylerar IRS-2 ( insulin receptor substrate- 2 ) .Detta leder till att MAP-kinasvägen aktiveras och cellcykeln slås
på ( Figur 2 ) .Möss som saknar uttryck av IRS-2( IRS-2-knockout ) , är insulinresistenta , har minskad betacellsmassa och utvecklar diabetes vid tio veckors ålder , vilket tyder på att IRS-2 är en mycket viktig faktor för betacellstillväxt som kompensation för perifer insulinresistens [ 34 ] .Det är ännu inte kartlagt hur GTK stimulerar tillväxt .Ökad basal fosforylering av IRS-2 samt förhöjd MAP-kinasaktivitet , som uppmätts i öar isolerade ifrån de transgena djuren , antyder dock att GTK kan använda sig av samma signalväg som IGF-2 för att framkalla proliferation av betaceller [ 31 , 35 ] .En möjlig länk mellan GTK och IRS-2 är ett s k adapterprotein som fått beteckningen SHB .GTK kan binda till och fosforylera SHB , och SHB kan i sin tur binda IRS-2 [ opublicerade data ] .Även transgena möss som överuttrycker SHB i betaceller visar ökad betacellsmassa samt ökad celldelning som svar på pankreatektomi [ 32 , 36 ] .GTK kan inducera betacellsdödGTK och SHB kan även ha negativa effekter
på betacellsmassan under patofysiologiska betingelser .Öar som isolerats från transgena möss och som behandlas med inflammatoriska cytokiner ( IL-iP och INF-y ) är mer känsliga än öar från kontrollmöss ; massiv celldöd påvisas efter två dygn [ 31 , 37 ] .På liknande sätt är de transgena mössen mer känsliga för det betacellsspecifika toxinet streptozotocin ( STZ ) än kontrollmöss , vilket visar sig genom art blodglukosnivåerna går upp och att djuren får försämrad glukostolerans [ 32 ] .Trots att GTK och SHB kan både öka och minska betacellsmassan tyder resultaten på att de negativa signaler som GTK och SHB aktiverar är starkare eller har förtur framför de tillväxtstimulerande signalvägar som också kan induceras av dessa proteiner .Det har bl a visats att GTKs och SHBs förmåga att stimulera celldelning efter partiell pankreatektomi försvinner i möss som först behandlats med STZ [ 32 ] .Figur 2 .Hypotetisk modell för hur GTK ( gastrointestinal associated tyrosine kinase ) och IGF-2 (
insulin-like growth factor-2 ) använder samma signalväg för att stimulera nybildning av betaceller .IGF-2 binder till IGF-1-receptorn som aktiveras att fosforylera ( P ) IRS-2 ( insulin receptor substrate-2 ) .IRS-2 associerar då med GRB2/SOS ( growth factor receptor-bound protein-2/son of sevenless ) , vilket i sin tur aktiverar ERK ( extracellular signalregulated kinase ) via RAS , RAF-1 och MEK ( MAP kinase kinase ) , även kallad MAPK-vägen ( mitogen-activated protein kinase ) .GTK aktiverar MAPK-vägen genom att associera med och fosforylera adapterproteinet SHB som då kan binda till IRS-2 .Ö-cellstransplantation i stor klinisk prövningI denna artikel har jag sammanfattat delar av den kunskap som växt fram i sökandet efter faktorer som kan stimulera betacellstillväxt .Forskning inom detta område kan förhoppningsvis leda till nya läkemedel eller behandlingsformer för diabetessjuka .En möjlig behandlingsform är att aktivera betacellsspecifika signalvägar som kan stimulera endogen betacellstillväxt
hos den sjuka patienten .Detta skulle kunna ske genom tillförsel av läkemedel eller genom genterapi .En idag kanske mer trolig behandling är i stället transplantation av insulinproducerande celler som expanderats in vitro .Försök att transplantera langerhanska öar var länge fruktlösa på grund av den kraftiga avstötningsmekanismen .År 2000 lyckades dock en grupp i Edmonton , Kanada , bota sju svårt sjuka patienter med typ 1-diabetes med hjälp av öcellstransplantation .Sedan dess har förhoppningarna varit stora att inom kort kunna erbjuda sådan behandling [ 38 ] .Det s k Edmontonprotokollet , som i stora drag går ut på att transplantera stora mängder öar i kombination med immunsuppressiv behandling fri från steroider , är nu fokus för en stor internationell klinisk prövning [ 39 ] .Dessutom har ett nordiskt projekt , som samordnas från Uppsala , hittills lett till att fem patienter framgångsrikt transplanterats .För att bota en enda patient krävs dock flera donatorer av langerhanska
öar .Eftersom tillgången på bukspottkörtlar från hjärndöda givare är begränsad , är celltransplantation en metod som bara kan erbjudas en liten grupp patienter .Det är därför uppenbart att en av dagens stora utmaningar är att finna vägar att framställa stora mängder funktionsdugliga betaceller som kan användas för transplantation .Eftersom betacellerna i den vuxna individen är terminalt differentierade , har tillväxtfaktorer ofta en begränsad förmåga att stimulera proliferation av dessa .Man har därför prövat att dedifferentiera betaceller så att de återfår förmågan att dela sig .Detta tillvägagångssätt för att expandera betaceller skapar emellertid problem .De dedifferentierade cellerna förlorar en del av sin funktion och producerar mindre insulin .Risken är att man skapar en ny typ av diabetes som till stor del påminner om typ 2-diabetes .Dessutom ökar risken för tumörbildning om inte tillväxten strikt kan regleras .Vilka faktorer som är av betydelse för utvecklingen av betaceller
från dess tidiga förstadium är ännu inte kartlagt , och frågan har därför inte diskuterats här .Stora förväntningar knyts nu till den nya stamcellsforskning som försöker utröna hur en stamcell kan bli en insulinproducerande betacell .Om det blir möjligt att styra stamcellerna kan det vara en lösning för bristen på transplantationsmaterial .Förutom embryonala stamceller kan även stamceller från vuxna individer användas .Man har t ex nyligen lyckats isolera stamceller från benmärg som kan differentiera till bl a leverceller , muskler och nervvävnad [ 40 ] .Fördelen är att man kan undvika immunsuppressiv behandling om stamcellerna isolerats från den patient som skall transplanteras .Avgörande frågor återstårEtt problem med att enbart fokusera på att expandera betacellsmassan är risken för autoimmun destruktion och återfall i sjukdomen när cellerna utsätts för den diabetiska miljön .De transplanterade betacellerna måste kunna motstå den autoimmuna attacken , t ex genom ökad motståndskraft
mot de cytotoxiska ämnen som immuncellerna frisätter .Vid studier av ämnen som stimulerar betacellstillväxt/- differentiering är det därför viktigt att i detalj utröna övriga funktioner som sådana ämnen kan ha .GTK och SHB visade sig t ex förvärra den celldöd som uppkommer vid tillförsel av cytotoxiska ämnen och är därmed inte lämpliga kandidater för att stimulera tillväxt av betaceller hos patienter .På liknande sätt har GH , trots sin tillväxtstimulerande effekt under graviditeten , ansetts vara ett pro-diabetiskt hormon eftersom det har motsatt effekt mot insulin i glukosmetabolismen och därmed kan inducera insulinresistens och hyperglykemi [ 10 ] .Avslutningsvis : Ökade kunskaper om hur betacellernas tillväxt och överlevnad regleras kan leda till effektiv och skonsam behandling av typ 1-diabetes .Ännu måste dock en del frågeställningar besvaras innan målet kan nås :* Kan vi stimulera betacellstillväxt utan att inducera insulinbildande tumörer , försämra betacellernas funktion
eller påverka deras överlevnad ?* Kan vi transplantera betaceller utan att samtidigt behöva tillgripa kronisk immunsuppressiv behandling ?* Kan vi från stamceller skapa en homogen population funktionella betaceller utan inslag av andra celltyper ?* Delar av den presenterade forskningen har utförts vid institutionen för medicinsk cellbiologi vid Uppsala universitet .Manuskriptet har granskats av professor Michael Welsh och professor Claes Hellerström .
