Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Utredningen
om sjukvårdens ägarformer i framtiden ( se även föregående veckas ledare ) frågar i sitt delbetänkande » Vinst för vården « om remissinstansernas syn på ett förbud mot s k blandad finansiering av sjukhus .Sjukvårdsproducenter skulle därmed tvingas välja mellan att antingen enbart ägna sig åt den offentligt finansierade vården eller enbart privat finansierad vård .Läkarförbundets centralstyrelse har i sitt remissyttrande svarat nej till detta .I klartext handlar frågan om regeringens dilemma att finna en smakfull ersättning för den konstitutionellt kritiserade s k stopplagen .Denna tillkom som bekant med syftet att förhindra landsting att sälja akutsjukhus till vinstdrivande intressenter , men kritik framfördes även från regeringens samarbetspartier mot denna inskränkning av det kommunala självbestämmandet .Idén är nu i stället att genom administrativa och restriktiva föreskrifter av mer generell karaktär uppnå samma syfte som stopplagen .Ett förbud mot blandad finansiering skulle
sannolikt göra det ointressant för risktagande kapital att överta tidigare landstingsdriven vård .Är detta rationellt ?Kan det finnas några rimliga skäl till att i en sjukvårdsstruktur som idag kännetecknas av patientköer , begränsad tillgänglighet och överansträngda medarbetare inte ta till vara alla de vårdresurser som på ett eller annat vis kan ställas till förfogande ?En reglering som förhindrar blandad finansiering rycker dessutom undan grunden för en rad redan befintliga privata vårdalternativ .T ex skulle Sophiahemmet och andra privata enheter inte kunna ta emot patienter remitterade från landstingen .I sitt remissvar över detta alternativ framhåller Läkarförbundet att man inte kan se några rationella argument för en sådan reglering .Nyckelordet borde i stället – som framhölls i föregående ledare – vara konkurrensneutralitet .I konsekvens med detta borde man dessutom avskaffa det förbud mot blandad finansiering som idag finns i kommunallagen när det gäller de offentliga vårdgivarna
.Skulle det någonstans på våra sjukhus runt om i landet finnas viss överkapacitet framstår det som rimligt att sälja detta utrymme , oavsett om köparen är privat eller ett annat landsting ( vårdgarantin ! ) .Ett viktigt villkor för blandad finansiering är då att landstingen kan säkerställa en lika vård för alla .Det krävs också en tydlig särredovisning för resultatenheterna , och några dolda subventioner får inte förekomma .En blandad finansiering får inte leda till undanträngningseffekter eller lägre vårdkvalitet för någon patientkategori .Utredningen ställer också frågan om dagens sjukvårdshuvudmän behöver ha någon verksamhet i egen regi .Från principiell synpunkt är svaret nej – det är vårdens innehåll och inte dess driftsform som är intressant .Men visst kan även landstingen bidra till den mångfald av producenter som Läkarförbundet förordar .I realiteten kommer landstingen under överskådlig tid att ha kvar en stor del av vårdproduktionen i egen regi .Det kan även finnas skäl
för att viss myndighetsutövande verksamhet som rättspsykiatri och smittskydd förblir offentlig .Oavsett om produktionen sker privat eller offentligt är det väsentliga att den medicinska professionen och övriga medarbetare i vården – liksom patienterna och deras organisationer – får ett bättre inflytande över vårdens utveckling och organisation .Sammanfattningsvis – låt många blommor blomma .Ta till vara alla de seriösa entreprenörer och intressenter som är beredda att ge sig in på den osäkra sjukvårdsmarknaden .Låt dem konkurrera om både offentliga och privata patienter , på lika ekonomiska villkor men också lika krav på tillsyn , tillgänglighet , kvalitet och patientsäkerhet .
