Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
I
fallet här ovanför fanns flera saker som gjorde att man på basis av anamnes och status inte kunde utesluta torsion .Det ansåg vetenskapliga rådet Jan-Erik Damber och listade följande punkter :1 .Det akuta insjuknandet efter fysisk aktivitet ( cykling ) .2 .Negativa infektionsparametrar uteslöt inte epididymit men gjorde den diagnosen mindre sannolik .3 .Tilltagande smärta under kvällen den 1 september vilket föranledde patienten att återkomma till akutmottagningen efter att först ha blivit hemskickad av AT-läkaren .4 .Uppgiften i kirurgens anteckning om att patientens besvär hade börjat minska stämmer inte med verksamhetschefens vid urologkliniken anteckning från den 3 september då patienten uppgav att han fortfarande hade ont ifrån skrotum , som också var svullen .Den kliniska bilden kan dock variera .Jan-Erik Damber hänvisade också till två källor i sin bedömning :* En kommentar i Riskronden nr 2 1996 är relevant här .Där står att » Svullnad av epididymis minskar således inte sannolikheten
av testistorsion , som tillfälligt kan gå tillbaka för att sedan recidivera , vilket gör att den fysikaliska diagnostiken försvåras och motiverar kirurgisk exploration på vida indikationer « .* I professor Björn Thomasons rekommendation från 1990 , utgiven av Socialstyrelsen , står det » operera utan minsta dröjsmål varje fall där testistorsion icke på annat sätt med full säkerhet kan uteslutas « .*
