Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Den
dystra sanningen är att vi sällan eller aldrig kan få riktigt säkra belägg för effektiviteten av läkemedel och andra medicinska åtgärder när det gäller bl a suicid och antidepressiva .Vi får glädja oss åt nedgången i självmord , ulcus och hjärtinfarktdöd , men vad som kan gottskrivas på sjukvårdens och läkemedlens konto kan vi bara spekulera över .Göran Isacsson skriver i LT 13/2003( sidan 1160-1 ) under rubriken » Prevention av självmord har räddat 2 500 liv på tio år « att det aldrig kan beläggas slutgiltigt om den kraftiga nedgången i självmord skulle ha ett kausalt samband med den ökade försäljningen av antidepressiva läkemedel .Vi är de första att hålla med om detta .Kausalitet kan aldrig bevisas i epidemiologiska studier .Detta gör också att uppskattningar eller beräkningar av vilka eventuella effekter den kraftigt ökade försäljningen av antidepressiva läkemedel kan ha haft på självmordsfrekvensen ger väldigt olika resultat beroende på den metod som väljs .Brantare nedgång på
1990-taletAnalysen försvåras dessutom av att självmordsfrekvensen i Sverige har varit nedåtgående sedan början av 1970-talet , långt innan SSRI började användas .Vi genomförde därför en studie [ 1 ] som med en tid-serieanalys visade att den nedåtgående trenden i fullbordade självmord blivit brantare efter introduktionen av de nyare antidepressiva läkemedlen , dvs under perioden 1990-1997 jämfört med perioden 1977-1990 .Vi beräknade att denna brantare nedgång kan motsvara ytterligare ca 50 sparade liv per år under perioden 1990-1997 .Detta skulle , om trenden varit densamma till och med år 2000 , innebära att ytterligare ca 500 liv sparats under tioårsperioden 1990-2000 .Bör studeras närmareDet finns också anledning att penetrera det aktuella sambandet närmare , t ex vad gäller åldersfördelningen av SSRI-användningen och av självmorden .Till detta kommer att SSRI , och även de äldre antidepressiva , också förskrivs på andra indikationer än depression , men eftersom läkemedelsregistret inte
innefattar uppgifter om förskrivningsorsak kan vi inte veta i vilken mån den ökande SSRI-användningen skett hos självmordsbenägna individer .En annan ofta bortglömd faktor är den minskade obduktionsfrekvensen under 1990-talet som kan innebära en underskattning av antalet självmord .Andra exempelDet finns även mera generella skäl att tolka data av det aktuella slaget försiktigt .En tidigare nedgång i mortaliteten vid tuberkulos som delvis sammanföll med användningen av tuberkulostatiska läkemedel torde snarare ha varit betingad av förbättrade bostads- och näringsvillkor i befolkningen än av läkemedlen .Nedgången sågs även i USA , där man aldrig accepterat BCG-vaccinationen , så inte heller den kanske bidrog så mycket .Vi vill också påminna om att nedgången i ulcus duodeni började långt före introduktionen av H2-blockerare och protonpumpshämmare .Sannolikt är nedgången en följd av bättre födohygien , som minskade prevalensen av infektioner med Helicobacter pylori .I en ännu opublicerad
studie har vi visat hur hjärtinfarktmortaliteten sjunkit kraftigt i Sverige men också att detta begynte långt innan statinerna introducerats .Samtidigt kunde vi inte påvisa någon skillnad i infarktmortalitet som kunde relateras till skillnader i användningen av statiner i olika delar av landet .Men detta utesluter naturligtvis inte heller att statinerna har en gynnsam effekt .Svårt att riktigt vetaDen dystra sanningen är att vi sällan eller aldrig kan få riktigt säkra belägg för effektiviteten av läkemedel och andra medicinska åtgärder i ovannämnda och liknande sammanhang .Vi får i stället glädja oss åt nedgången i självmord , ulkus och hjärtinfarktdöd , men vad som kan gottskrivas på sjukvårdens och läkemedlens konto kan vi bara spekulera över .
