Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
G
unilla Hasselgren,distriktsläkare i Kil,trodde först att det var ett skämt när hon erbjöds jobbet som TVdoktor.Hon började gapskratta men förstod snart att det var allvar och tog det som en stimulerande utmaning. Det är mest manliga läkare som kommer till tals,trots att närmare hälften av läkarkåren är kvinnor.Här såg Gunilla Hasselgren sin chans att göra en inbrytning.Men egentligen gillar hon inte kameror utan värjer sig alltid när någon närmar sig henne med en videokamera. Nu sitter hon där i alla fall tillsammans med journalisten Lars-Gunnar Olsson (som i höst ersätts av Susanne Axell)och har ungefär en miljon tittare i TV-programmet »Fråga doktorn «,som vid årsskiftet ersatte »Livslust «. Gunilla Hasselgren ser sig i första hand som folkbildare.Hon vill hjälpa mäniskor till egenvård och förebygga sjukdomar.Diabetes typ 2 går allt längre ner i åldrarna.Det beror på att vi äter för mycket och rör oss för lite. -Vi har under hela 1900-talet jobbat för att få det bekvämare.Nu blir
vi sjuka av det;det är priset vi får betala,säger hon när vi träffas i Karlstad där hon bor i en 1920-talsvilla med maken Mikael, också han distriktsläkare,och sönerna Fredrik och Björn som är nio och sex år. Gunilla Hasselgren såg inte »Livslust «.Det gick på samma TV-tid som Bolibompa,omöjligt att missa i en småbarnsfamilj.Därför kunde hon också närma sig sin uppgift helt förutsättningslöst.Ulf Schenkmanis och Anders Halvarsson gjorde »Livslust «i 12 år.Men TV ville föryngra programduon (Gunilla Hasselgren och Lars-Gunnar Olsson är båda i 40-årsåldern)och har på köpet fått en yngre publik. Gunilla Hasselgrens första yrkesdrömmar var att bli arkeolog eller regissör. Det där sistnämnda hade hon bara ett vagt begrepp om.Men efter gymnasiet i Bromma arbetade hon i hemtjänsten parallellt med att hon gick på teaterskola. Hon sökte lite halvhjärtat in på scenskolan men kom inte in,»mest för att jag inte skulle ångra mig senare att jag inte försökte «. Hon läste litteraturvetenskap,etnologi
och även juridik/ekonomi på juristlinjen men hoppade av efter två terminer. 1986 var hon operationsbiträde och undersköterska på S:t Görans sjukhus. Först i 25-årsåldern bestämde hon sig för läkarlinjen på Uppsala universitet.Hon har arbetat som läkare sedan 1992 och är nu specialist i allmänmedicin sedan ett par år tillbaka. Både Gunilla Hasselgren och hennes man Mikael är stockholmare.De tog läkarexamen samtidigt och sökte sig båda till Kristinehamns sjukhus under ATtjänstgöringen.Sedan dess har de varit Värmland trogna. -Folk brukar fråga vad jag har för anknytning till Värmland.Då brukar jag svara:Mina söner.Jag trivs utmärkt som distriktsläkare och längtar inte efter att få tjänstgöra på något av storsjukhusen. En tid provade jag på att jobba på centralsjukhuset här i Karlstad.Men även det kändes för stort och anonymt. Jag har 1 400 patienter men några hundra färre under TV-säsongen.Då arbetar jag två dagar med TV-teamet och tre dagar på vårdcentralen i Kil.Många har vårdcentralen
som sin bas,och jag kommer nära många av mina patienter. Gunilla Hasselgren var ledamot av Sveriges yngre läkares förenings centralstyrelse 1993 -1995.Då var hon också redaktör för föreningens tidskrift TFYL (numera Moderna läkare).Hon ansåg att arbetsmiljöfrågorna,inte minst arbetstiden,kändes mest angelägna.De ekonomiska frågorna dominerade nästan helt, och därför var det viktigt att föra in miljön på agendan. – Vi i generationen runt 40 kämpade för att vi skulle få det bättre.ATläkarna har fått mer råg i ryggen sedan dess.De accepterar inte lika mycket som vi gjorde och ställer högre krav på ett bättre sätt i dag.Handledningen har blivit bättre, och de får ofta gehör för sina synpunkter,menar Gunilla Hasselgren. Hon blev också styrelseledamot i Värmlands Kvinnliga läkares förening, och sedan ordförande där 2001.Det är i första hand ett kvinnligt nätverk,en social/kulturell förening som också bjuder in olika föreläsare till sina sammankomster. -Visst har det funnits orättvisor
mellan manliga och kvinnliga läkare.Jag tror att vi fortfarande halkar efter,men det är på väg att bli bättre.I Kil har vi bara två manliga av sju ordinarie Läkartidningen .Nr 35 .2003 .Volym 100 Porträtt Gunilla Hasselgren ville som ung bli regissör, nu sitter hon framför kameran Yngre publik med ny kvinnlig TVdoktor Gunilla Hasselgren är ny TV-doktor i programmet »Fråga doktorn«. I veckorna arbetar hon två dagar med TV-teamet och tre dagar på vårdcentralen i Kil. Gunilla Hasselgren ser sig i första hand som folkbildare, och vill hjälpa människor till egenvård och förebygga sjukdomar. I bakgrunden: Klarälven och anrika Stadshotellet i Karlstad. F OTO : J OHAN E KLUNDdistriktsläkare.Jag tror vi allmänmedicinare har den bästa jämlikheten inom läkarkåren.I den kvinnliga läkarföreningen hjälper vi och stöttar varandra.Jag tror den höga självmordsfrekvensen bland kvinnliga läkare beror på att vi är sämre på att distansera oss vid svåra möten med patienter.Många kvinnor får också
kämpa mer än männen yrkesmässigt för sin position. Hon anser att det finns många förutfattade meningar om att läkarna bara har tid tio minuter eller högst en kvart med varje patient.Nyligen söktes hon upp av en kvinna som förlorat ett barn i en trafikolycka: -Då måste man vara medmänniska. Jag gav henne den tid hon behövde för ett tröstande samtal,och jag försökte befria henne från skuldkänslor.Efteråt grät jag,men i själva mötet med en patient måste man vara stark.Senare samma dag skrattade jag tillsammans med en annan patient.Det kan bli många tvära kast i det här jobbet.Men dessa skiftande möten med människor är mycket berikande. Gunilla Hasselgren tar också god tid på sig när hon måste lämna ett cancerbesked eller tala om för en patient att denne har till exempel hjärtflimmer.Ibland är det tungt och svårt att avskärma sig, men mötena med andra människor är det roligaste i hennes vardag. Hon tycker inte att det har varit särskilt svårt att gå från anonymiteten i Tegelhögen (det
skämtsamma namnet på vårdcentralen)till att bli ett TV-ansikte.Värmlänningarna tar ganska lugnt på det,och hennes patienter är bara stolta över att deras husläkare blivit TVdoktor.Det händer att några vill kommentera en fråga som tagits upp i programmet. -Jag var kanske lite rädd för att griniga läkarkolleger skulle höra av sig, men de flesta har varit mycket uppmuntrande,inte minst på vårdcentralen i Kil. Min man har också varit ett stort stöd och han sporrar mig hela tiden.Ibland betraktar vi oss nästan som ett team kring de frågor jag tar upp i TVprogrammet. Han blev så glad när jag fick det här uppdraget att han genast köpte en flaska champagne.»Det är för att mamma fått ett kul jobb «,sa han till våra söner. Hon anlitar ofta experter hon känner men läser också medicinsk litteratur och tar del av de senaste medicinska rönen på Internet.Sedan kompletterar hon med sina egna kunskaper och erfarenheter. Det kommer hundratals brev i veckan.I programmet hinner hon besvara ett tiotal
på en kvart,men det är omöjligt att besvara alla brev personligt.Hon ser direkt om någon brevskrivare behöver söka upp en specialist.Två program spelas in samma dag varannan vecka,det ena på förmiddagen och det andra på eftermiddagen.Om många frågar samma sak leder det ibland till uppföljande reportage. Trots att Gunilla Hasselgren aldrig satt sin fot i en TV-studio gick provinspelningarna bra före programstarten. -För mig är det viktigt att ge förebyggande råd.Många av dagens hälsofrågor hör ihop med livsstilen.Sockerkonsumtionen har fördubblats det senaste decenniet.I varuhusen är det ofta specialpris på chips,Coca-Cola och andra onyttigheter.Rökningen är ett gissel och orsakar många sjukdomar,stillasittandet ett annat.Vi måste också ändra våra kostvanor och skulle behöva fler dietister. På en liten ort lär läkaren känna många av sina patienter.De kroniskt sjuka återkommer ju ständigt.Men ibland kan hon känna en frustration när tre patienter samma dag pratar om utbrändhet och
att de vill bli sjukskrivna för att de inte orkar mer. -Jag vill undersöka vilka möjligheter det finns till rehabilitering och samarbetar ofta med försäkringskassan och arbetsförmedlingen.Vi är inte tillräckligt flexibla i yrkeslivet.Ibland önskar jag att vi kunde hitta en mer lagom takt på arbetsplatserna,säger hon. Gunilla Hasselgren är lite rädd att hon framstår som alltför allvarlig i TVrutan. I vardagslag har hon nära till skrattet och upplevs av omgivningen som en humoristisk person.På vårdcentralen kallas hon »teaterapa «av arbetskamraterna. Men det är viktigt att vara seriös i programmet,även om de flesta brev inte handlar om allvarliga åkommor.Hon försöker vara en orosdämpare och vill att tittarna,i likhet med hennes patienter, ska känna sig trygga i hennes sällskap. För att avdramatisera läkarbesöken använder hon sig av humor.Många känner sig nervösa vid mötet med doktorn, och då kan ett skämt få dem att slappna av.Men även där måste hon känna sig för om patienten är på
skratthumör. Skämttecknaren Jan Berglins samlingsalbum ligger bland de medicinska handböckerna på mottagningen i Kil.Han är en av hennes husgudar och piggar upp henne emellanåt. Som TV-doktor vill hon lösa problem,inte skapa dem.Därför är hon noga med att inte lämna obesvarade frågor och frön till oro efter sig. Som allmänläkare har hon ett stort ansvar för folksjukdomarna,som måste följas upp.Dessutom har hon en kontinuerlig kontakt med patienterna och märker snabbt när något inte stämmer. Arbetet som TV-doktor har inte utökat hennes arbetstid men heller inte minskat den.På fritiden försöker hon prioritera familjen och vännerna.För att hålla sig i form cyklar hon gärna men gympar också på Friskis &Svettis.Ofta tar hon en halvtimmespromenad på kvällen. Karlfeldt pratade med bönder på bönders vis och med de lärde på latin.Gunilla Hasselgren funderar på att göra tvärtom. Visserligen ogillar hon att använda fackspråk när hon samtalar med sina patienter.Men en av hennes framtida idéer
är att i TV-programmet lära ut de latinska namnen på våra vanligaste folksjukdomar. Jan Mårtenson författare och frilansjournalist Läkartidningen .Nr 35 .2003 .Volym 100 2703 På vårdcentralen där Gunilla Hasselgren arbetar kallar arbetskamraterna henne för »teaterapa«. Hon har nära till skratt och använder sig ofta av humor i sina patientmöten. På fritiden försöker hon prioritera familjen och vännerna, och cyklar gärna för att hålla sig i form. F OTO : J OHAN E KLUND
