Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
DNA-analysens
betydelse i brottsutredningar har speglats utförligt i medierna efter mordet på Anna Lindh .Att den svenska attityden till DNA-register är mycket restriktiv jämfört med många andra länders har fått mindre uppmärksamhet .Några aktuella ledarkommentarer i Lancet belyser skillnaderna .När kolumnisten Virginia Barbour i december 2002 påtalade att den lagstiftning som skall skydda integriteten i läkemedelsföretagens , forskningsinstitutionernas och de privata laboratoriernas biobanker är otillräcklig är det mot bakgrunden av att man vill ha fler och större DNA-banker .Den kritik som riktas mot polisens DNA-register är speciellt intressant , eftersom den kommer från professor Alec Jeffreys , som har utvecklat » DNA-fingeravtrycket « , dvs tekniken med PCR-amplifiering av vissa DNA-regioner , så kallade mikrosatelliter .Polisens DNA-register skyddar inte individens genetiska uppsättning .Dessutom är registret diskriminerande , menar Jeffreys .Det är personer med invandrarbakgrund
som oftast omhändertas och därmed hamnar i registret .Man skall inte ha ett polisregister på mörkhyade utan en databas med alla medborgares DNA , anser han .Samma tanke återkommer i veckans ledarartikel ( 2003 ;362:927 ) . » Polisen får inte kidnappa våra DNA-register « är den provokativa rubriken .Det man kan utläsa mellan raderna är att ledarskribenten vill ha ett DNA-register för hela befolkningen , och då kan det inte ha karaktären av ett brottsregister .Som ett första steg på vägen föreslås upprättandet av ett » mansregister « , en DNA-databas för alla män i Storbritannien , eftersom 80 procent av alla våldsbrott begås av män .Intressant nog kommenteras inte jämställdhetsaspekten av ett mansregister .josef.milerad@lakartidningen.se
