Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Bakjouren
vid den psykiatriska kliniken gav inte den oerfarna primärjouren tillräckligt stöd och förvissade sig inte om att hon följde klinikens rutiner angående suicidriskbedömning på en 21-årig man .Bakjouren borde själv ha bedömt patienten , anser Ansvarsnämnden och tilldelar honom en erinran .Samtidigt kritiseras en enhetschef .( HSAN 122/03 )Den 21-årige mannen kom den 11 mars till akutmottagningen vid ett sjukhus .Han hade föregående natt intagit ett stort antal tabletter av sömnmedlet Stilnoct .Han remitterades till psykiatriska kliniken , där han fick träffa jourhavande läkare , en AT-läkare .Denna kontaktade i sin tur bakjouren , en överläkare .De bedömde att patienten drabbats av en depression och han ordinerades antidepressiv medicinering .Han fick sedan åka hem .Uppföljning bedömdes kunna ske genom kontakt med en psykiatrisk öppenvårdsmottagning .Nästa dag kontaktade patientens mor den psykiatriska öppenvårdsmottagningen och uttryckte sin oro för sonen .Ärendet diskuterades
därefter vid en behandlingskonferens och mannen fick en besökstid på öppenvårdsmottagningen en tid senare .Han tog emellertid sitt liv den 23 mars , innan han hunnit besöka mottagningen .Fick otillräckligt stödMannens mor anmälde bland annat bakjouren och enhetschefen .Hon berättade bland annat att sonen 10 månader tidigare hade råkat ut för en traumatisk händelse .I ett bråk blev han knivskuren i halsen , ljumsken och vaden .Han transporterades till sjukhus med ambulans .Han lappades ihop och förpassades hem utan vidare åtgärder , ca 10 timmar efter att ha utsatts för ett livshotande knivhugg , uppgav mamman ..Efter denna händelse hamnade sonen i en mycket djup depression parad med manisk aktivitet .I början av februari hotade han för första gången att ta sitt liv .Mamman menade bland annat att AT-läkaren vid sonens besök fick otillräckligt med stöd och anvisningar av bakjouren .Denne förvissade sig inte om att klinikens riktlinjer följdes , inkluderande checklista för suicidbedömning
.Hon kritiserade också att behandlingskonferensen inte dokumenterades och att sonen inte erbjöds något uppföljande besök på avdelningen inom en vecka , vilket är klinikens riktlinje .Hon var dessutom mycket kritisk mot hur kliniken hade skött kontakterna med henne och andra anhöriga .Kritik från SocialstyrelsenMamman anmälde fallet även till Socialstyrelsen .Socialstyrelsen fann att överläkaren inte hade förvissat sig om att primärjouren följde klinikens riktlinjer inkluderande checklista för suicidbedömning och anhörigkontakt .Socialstyrelsen fann också att tid på öppenvårdmottagningen erbjöds först flera veckor efter en behandlingskonferens , som ej dokumenterats , trots att det tydligt framgår av klinikens riktlinjer att uppföljande besök skall äga rum inom en vecka .För dessa fel riktade Socialstyrelsen kritik mot bakjouren respektive enhetschefen .Ansvarsnämnden läste patientens journal och hämtade in yttranden av bakjouren och enhetschefen .Bakjouren berättade att han delade AT-läkarens
bedömning utifrån den presentation hon gjorde och föreslog fortsatt handläggning .I efterhand kom det dock fram att AT-läkaren inte följde den checklista och de rutiner som finns vid suicidal bedömning .Det var riktigt att han inte förvissade sig om att AT-läkaren följde dessa rutiner , vilket han beklagade , men förmodligen hade detta inte förändrat förloppet och den tragiska utgången , menade bakjouren .Han motsatte sig den kritik som riktades mot honom i anmälan .Hade svårt att ta till sig kritikenEnhetschefen hade svårt att ta till sig kritiken för att patienten erbjöds tid två veckor efter behandlingskonferensen , och att därmed klinikens riktlinjer inte följdes .Han uppfattade att behandlingsprioritering är ett medicinskt ställningstagande , vilket han inte ansvarade för .Vad beträffar den bristande dokumentationen , så har varje medarbetare en dokumentationsskyldighet som är känd av alla .Enhetschefen menade att detta måste falla under den enskilde medarbetarens ansvar
.Om dock ansvaret , rent juridiskt , föll under hans ansvar som närmaste arbetsledare , fick han acceptera kritiken .Bedömning och beslut Ansvarsnämnden konstaterar att patienten kom till psykiatriska kliniken den 11 mars och blev undersökt av primärjouren , en AT-läkare .Han hade under föregående natt intoxikerat sig med sömnmedlet Stilnoct och var , enligt primärjourens journalanteckning , vid undersökningen lätt Stilnoct-påverkad .I journalanteckningen angavs också att han var » tilltagande nedstämd « , » haft svårt att finna mening med livet « , upplevde att » livet känns meningslöst « , » känner att han inte riktigt orkar reda ut sin livssituation « , » fått tilltagande problem att klara av vardagslivet « och hade » mycket svårt att hitta något positivt och att själv kunna motivera sig till det dagliga livet « .Dessa alarmerande beskrivningar följdes inte upp på ett adekvat sätt .Av journalanteckningen framgår att primärjourens psykiatriska undersökning var ofullständig och den bedömning av suicidrisken som gjordes var ytlig och otillräcklig .Klinikens rutiner för bedömning av suicidnära patienter följdes inte , konstaterar Ansvarsnämnden .Borde observerat patientenOmständigheten att de anhöriga inte fick tillräckligt tillfälle att bidra med information är synnerligen beklaglig .Det är osäkert exakt vilken diskussion som fördes om eventuell inläggning av patienten på kliniken .Med hänsyn till att han bara några timmar före undersökningen hade gjort ett suicidförsök och fortfarande var påverkad av intoxikationsmedlet , hade det emellertid varit lämpligt att observera patienten på kliniken åtminstone något dygn , i stället för att låta honom gå hem .Uppföljning bedömdes kunna ske inom öppenvården , men någon journalkopia eller remiss tycks man inte ha skickat dit .Eftersom primärjouren kontaktade sin bakjour , överläkaren , övertog denne det medicinska ansvaret för handläggningen .Bakjouren gav inte tillräckligt stödHan har inte gett primärjouren tillräckligt stöd och förvissat sig om att hon följt klinikens rutiner angående suicidriskbedömning .Bakjouren borde ha begett sig till akutmottagningen och själv bedömt patienten , eftersom det var uppenbart att primärjouren var alltför oerfaren för att göra detta på egen hand .Bakjouren har av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter .Han tilldelas en erinran av Ansvarsnämnden .Enhetschefen kritiserasNästa dag kontaktade patientens mor den psykiatriska öppenvårdsmottagningen och uttryckte oro .Det fortsatta omhändertagandet av patienten diskuterades på en behandlingskonferens , som dock inte dokumenterades i journalen .Enligt klinikens rutiner borde han ha erbjudits en besökstid inom en vecka .Men han fick en tid först vid ett senare tillfälle .Även om enhetschefen inte personligen hade beslutat om besökstid för patienten eller hade till uppgift att dokumentera behandlingskonferensen , hade han som enhetschef ett övergripande ansvar för gällande rutiner .Han kritiseras av Ansvarsnämnden men får ingen
disciplinpåföljd .*
