Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Som
kliniskt verksam barn- och ungdomspsykiater på en BUP-öppenvårdsmottagning och medicinskt ansvarig på ett behandlingshem i Hudiksvall med ett blandat uppdrag att möta barn och ungdomar 0-18 år med allvarlig psykisk ohälsa kan jag inte låta bli att undra över frågan i rubriken .Brett behandlingsutbudPå vår mottagning arbetar behandlare med sammanlagt 152 års erfarenhet av barnpsykiatriskt behandlingsarbete , dvs de flesta har erfarenhet av att bedriva behandling före den s k neuropsykiatrins inträde på arenan .Vi har ett brett behandlingsutbud med klassiskt dynamisk terapi , Ericametodik , barnorienterad familjeterapi ( BOF ) , systemisk familjeterapi , intensiv familjeterapi , nätverksterapi , kognitiv psykoterapi , EMDR( Eye Movement Desensitization and Reprocessing ) , bildterapi och kognitiv beteendeterapi ( KBT ) via mobilt team .Stress och sårbarhetsfaktorerPå mottagningen är vi eniga om att ett bra diagnostiskt arbete grundar sig på att vi ser till stress och sårbarhetsfaktorerna
.Då kan också våra behandlingsmöjligheter användas på ett individuellt anpassat sätt .Mångas erfarenhet är idag att det gör stor skillnad att utöver ovanstående terapiutbud också ha möjligheten till farmakologisk intervention ; det kan vara det som gör skillnaden om en terapeutisk insats verkligen får fullt genomslag .Jämför gärna med att skära en halsböld då man även ger penicillin samtidigt för att nå bästa möjliga behandlingsresultat .Anpassad pedagogik viktigastFör varje gång som Leif Elinder och Eva Kärfve varit ute i DN eller SvD med sina kraftfulla rallarsvingar mot neuropsykiatriska diagnoser så upplever jag att det är svårare att få gehör för behov av extra resurser till » Kalle « och andra barn med behov av särskilt stöd .För dessa barn är en anpassad pedagogik den absolut viktigaste » ingrediensen « i behandlingen , men efter Elinders och Kärfves inlägg » vet « ju rektor att det inte finns några » diagnoser « och att » skulden « kan förklaras bero på bristande föräldraskap
, och rektor kan hålla budgeten .Inser Elinder och Kärfve att detta i vissa fall blir resultatet av deras kamp ?Vad säger BUP-kollegerna ?Var finns då mina kolleger inom barn- och ungdomspsykiatrin som ju också har sett denna möjlighet med farmakologiskt stöd till barn med många sårbarhetsfaktorer ?När Barnpsykiatriska föreningen anordnade en kurs i s k continu- ous professional development ( = efterutbildning för specialister ) skulle vi ( ett drygt tjugotal BUP-specialister ) beskriva vad som inneburit milstolpar i vår kliniska karriär .Nästan alla hänvisade till utbildning i neuropsykiatri och möjligheten till farmakologisk intervention som en viktig och positiv förändring i det kliniska arbetet .De flesta av oss har fått vår grundläggande utbildning i neuropsykiatri via Christopher Gillberg och hans forskarkolleger i Göteborg .Det kanske är fler än jag som försökt få in debattinlägg i DN och SvD i frågan men som mötts av tystnad .Den fria debatten är inte alltid fri !Jag efterlyser
fler inlägg från kliniskt aktiva inom BUP-kåren , och jag bjuder gärna in Leif Elinder och/eller Eva Kärfve till en auskultationsvecka på BUP-mottagningen i Hudiksvall så kan vi diskutera stress och sårbarhet » in real life « !Gunnel Svedmyr överläkare , barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen , Hudiksvall Gunnel .Svedmyr@lg.se
