Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Under
det första halvåret 2003 har de segdragna slutförhandlingarna om ALF-avtalet äntligen slutförts mellan stat och landsting .Den sista delen av denna process , som alltså främst gäller statens bidrag till universitetslandstingen för grundutbildning och klinisk forskning , kom att dra ut på tiden .Det nya avtalet är både likt det gamla och skiljer sig på några avgörande punkter .Avtalet innehåller 8 procents uppräkning från och med 2005 .Nytillskottet är något lägre än vad bl a Läkarförbundet hade hoppats på när förhandlingarna startade .De särskilda satsningarna som initialt diskuterades för Umeå och Linköping lyser i stort sett med sin frånvaro , även om ett mindre , symboliskt , tillskott föreligger redan från år 2004 .En viktig och bra nyhet är framför allt att universiteten och landstingen nu är jämbördiga parter i motsats till tidigare , då landstingen de facto hade makten över fördelningen .Denna maktförskjutning innebär att det centrala avtalet nu förutsätter en fortsättning
med regionala avtal före 1 april 2004 mellan universitetsklinikernas landsting och de universitet som är huvudmän för en medicinarutbildning .Denna maktförskjutning innebär också att det blir betydligt svårare för landstingen att i framtiden på olika sätt föra över resurser avsedda för forskning till sjukvårdsproduktion .ALF-medlen har blivit den viktigaste komponenten för finansiering av den kliniska patientnära forskningen .Det är därför inte en ointressant signal när statsmakterna väljer att fortsätta och även skriva upp beloppen av de forskningsresurser som ställs till de medicinska fakulteternas förfogande via ALF-medel .Ett alternativt scenario hade kunnat vara att resurserna hade tillförts Vetenskapsrådet eller de medicinska fakulteterna direkt .Läkarförbundet anser att de regionala avtalen och de förhandlingar som kommer att föregå dessa kommer att vara av mycket stor betydelse för hur den kliniska forskningen på de skilda universitetssjukhusen kommer att organiseras de närmaste
åren .Hur dessa regionala avtal slutligen kommer att se ut kommer med stor sannolikhet att skilja sig på flera punkter mellan de olika universitetssjukhusen .De lokala läkarföreningarna på de olika universitetsorterna har därför en viktig uppgift att bevaka att den kliniska patientnära forskningen ej kommer att sättas i strykklass .Man måste således se till att de resurser som finns inom ramen för det centrala avtalet trots den nya förhandlingsordningen ej försvinner i » det svarta hålet « som ett flertal landsting har att täcka i sina ekonomistyrningssystem .Vidare måste föreningarna bevaka att semantiska nykonstruktioner såsom » kliniskt relevant forskning « inte leder till att resurser till den traditionella patientnära kliniska forskningen förläggs oåtkomliga för de kliniskt verksamma läkarna på universitetssjukhusen .Det nya centrala ALF-avtalet var även tänkt att leda till en slutlig lösning vad gäller de s k kombinationstjänsterna för professorer samt lektorer vid kliniska institutioner
med en landstingsdel i tjänsten .Frågan befanns ånyo vara för komplex , och en enmansutredning har nu tillsatts för att försöka skapa en lösning på denna fråga som är mycket komplicerad särskilt rörande pensionsbestämmelserna .I den tidsplan som angetts finns ett mål som innebär att ett förslag skall föreligga före årets utgång .Läkarförbundet bevakar fortlöpande denna fråga , som är av mycket stort principiellt intresse , bl a ur den kliniska forskningens perspektiv .
