Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
I
en debattartikel i DN 15/3 tar Torbjörn Tännsjö , professor i praktisk filosofi , upp en ytterst laddad fråga : får man sälja sina organ till transplantation ?Huvudargumentet är att öka antalet lämpliga donatorer .Tillgången på exempelvis njurar från avlidna understiger redan nu behoven .Transplantat från levande donatorer har dessutom en bättre överlevnad men det går knappast att få någon att donera ett organ till en okänd person av altruistiska skäl .Kan man inte främja hjälp till sjuka med ekonomiska incitament ?Det går i andra sammanhang att köpa tjänster där den som utför dessa de facto sätter både liv och hälsa på spel så varför inte ta betalt för en njure ?De sjuka får sina organ , samhällets kostnader för njurvården kan t o m minska och eventuell svarthandel upphör .Det som inte tas upp i DN-artikeln , konsekvenserna för organsäljarna , diskuterades nyligen i Läkartidningen nummer 9 .Nefrologen Carl Gustaf Elinder refererade en uppföljningsstudie från Indien , ett land där organförsäljning tidigare varit tillåten .De som sålt sina organ gjorde det oftast för att de befann sig i ett ekonomiskt trångmål .Tyvärr löste inte ersättningen dessa problem på sikt – i själva verket tenderade donatorernas medelinkomst att sjunka åren efter donationen , samtidigt som deras hälsotillstånd subjektivt försämrades .Sjuttionio procent angav vid efteruppföljningen att de inte skulle rekommendera någon annan att sälja en njure för pengar .Situationen i Indien och Sverige är naturligtvis inte alls jämförbar men exemplet belyser ett problem som bör beaktas i diskussionen kring betalda organdonationer .
