Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Ett
tack till Nils Sjöstrand för hans roliga , underfundiga och stimulerande jubiléumstävling i Läkartidningen .För mig blev den största upplevelsen återläsningen av Ferdinand Sauerbruchs » En kirurgs minnen « ( Gleerup , 1952 ) .Han har varit prototypen för en duglig och magnifik Geheimrat med alla dess dåliga sidor .Nu blev han ett exempel på lärdomen att man ej skall lära känna någon , ty då kan man ej tala illa om vederbörande .I hans minnen får man reda på att han blev faderslös vid 5 års ålder och att modern klarade ekonomin genom att överta faderns skomakeri .Utvecklade tryckkammarenSauerbruch blev som färdig läkare assistent åt den kände von Miculicz som vid första sammanträffandet med emfas hävdade att hundratusentals personer dukar under i lungtuberkulos bara därför att man inte kan operera i bröstkorgen .Så startade Sauerbruchs intensiva funderingar vilka utmynnade i konstruktionen av tryckkammaren .Den första visningen för Miculicz misslyckades och han blev kallad svindlare
; han fortsatte och vann sin chefs förtroende .Den första patienten de opererade dog också , men inget hindrade fortsatta försök , som kom att resultera i den välkända och erkända framgången .Tåldes inte av allaSauerbruch blev chef i München , Zürich och till sist på Charité i Berlin .I sin bok är han väl medveten om såväl sina goda som dåliga sidor .Redan i skolan skriver han hur han stod i ett egendomligt förhållande till sina lärare : » Ingen likgiltig , antingen tyckte de om mig eller också tålde de mig ej .Så har det varit i hela mitt liv i fråga om alla människor . « Hans hetsiga humör skrämde många , bl a den ryske general som ville överta hans operationsbunker 1945 .Sauerbruch anger att han redan 1942 samarbetade med generalöverste Beck och att sammansvärjningssammanträden hölls i hans bostad .Sauerbruchs goda sidor gjorde honom till personlig vän med de flesta av hans patienter .Nyförlovade assistenter fick dock sluta .Utvecklade handprotesEtt särskilt förhållande hade Sauerbruch
till de krigsskadade .Under första världskriget slapp han lämna Zürich men det hände att han i svåra fall anlitades som krigskirurg i sitt hemland .Det stora antalet handamputationer fick honom att starta ett samarbete med professor Stodola vid tekniska högskolan i Zürich .Dekonstruerade handproteser som byggde på idén med en ändamålsenligt konstruerade mekanism som i förbindelse med de levande centrala kraftkällorna i hjärnan efterapade den levande handens rörelser och prestationer .De lyckades och ett särskilt sjukhus startades vid gränsen till Schweiz där resultaten blev mycket goda .Episod i kyrkanEn särskild anledning till denna inlaga är att påminna om en episod som säger mycket om Sauerbruch som kirurg , tekniker och människa .Förhoppningsvis kan den locka till läsning av hans bok : » Efter kriget hade jag en gång en märkvärdig upplevelse .Jag blev tvungen att övernatta på en liten ort .Jag gick över torget och hörde orgelspel från kyrkan , en fuga av Bach .Jag gick in och satte
mig i en bänk och fann spelet så mästerligt att jag frågade klockaren vem det var som spelade så vackert .Jag fick till svar :- En ung musikstuderande .Det är fullständigt otroligt , viskade klockaren .Han fick handen avskjuten i kriget .Efter anvisningar av professor Sauerbruch han han fått en konstgjord hand tillverkad .Hör bara hur han spelar !Jag lyssnade till spelet .Jag är som sagt inte sentimental , snarare motsatsen .Men den gången i kyrkan – det bidrog väl också – kändes det mycket underligt i hjärtat .( Sternstunde ! ) « Too good to be true ?Tomas Gejrot etappvinnare , Åhus dullan31@hotmail.comFerdinand Sauerbruch ( 1875-1951 ) , professor i kirurgi .Målning av Max Liebermann .Kunsthalle , Hamburg .
