Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Primärprevention
är ett » politiskt korrekt « begrepp som dock är svårt att genomföra i praktiken .Även om ett antal exempel på lyckade primärpreventiva insatser föreligger är frånvaron av effekt snarare regel än undantag , oberoende av sjukdomstillstånd .Screening som sekundärprevention anges därför ofta som en alternativ väg för att i ett befolkningsperspektiv minska sjuklighet eller död i olika tillstånd där primärpreventionen inte varit framgångsrik .Screening för diabetes är en sådan satsning , som den senaste tiden upprepade gånger föreslagits som ett kostnadseffektivt sätt att minska såväl dödlighet som sjuklighet i befolkningen genom att identifiera odiagnostiserade diabetiker för olika interventionsåtgärder .I ljuset av dessa propåer är en nyligen publicerad artikel i Journal of Medical Screening av intresse .Författarna har identifierat en kohort bestående av 2 297 individer , som utgör ett representativt urval ur den holländska befolkningen , i åldrarna 50-75 år utan känd diabetes
.Dessa individer klassificerades enligt » the Cambridge score « , ett enkelt instrument för att identifiera patienter med hög risk för diabetes .Parametrar som ingick var kön , ålder , hereditet för diabetes , rökvanor , blodtrycksmedicinering , kortisonterapi samt BMI .Därefter genomgick samtliga individer glukosbelastning , och författarna kunde på detta sätt uppskatta antalet falskt positiva , falskt negativa , sant positiva och sant negativa .1 106 individer var positiva , dvs nästan hälften , enligt Cambridge score .Av dessa var 1 037 falskt positiva och 113 sant positiva .Bland de övriga fann man 41 falskt negativa .Kohorten följdes under tio år , varefter totalmortaliteten jämfördes mellan de fyra grupperna med de sant negativa som referensgrupp .De sant positiva hade en överdödlighet på 70 procent – att jämföra med de falskt negativa och de falskt positiva , som hade 50 procents överdödlighet .Dessa skilde sig dock inte signifikant från de sant positiva .I ett screeningprogram
som föreslås av dem som för närvarande förespråkar kartläggning av typ 2-diabetes skulle detta innebära att hälften av de screenade skulle skickas hem med ett lugnande besked om att de inte har någon diabetes , men de skulle ändå ha samma överdödlighet som de som testats positivt för diabetes .Författarna konkluderar att det i ett folkhälsoperspektiv är svårt att förstå varför de patienter som testas positivt för diabetes skall prioriteras när den intervention som är aktuell är densamma för dem som testats positivt för diabetes och dem som är positiva enligt Cambridge score .Resultaten från denna studie tyder på att resultaten av en intervention är likartade .Det är vidare uppenbart att det finns metoder att karakterisera individer som har ökad mortalitet utifrån ett enkelt frågeformulär , där förekomsten av diabetes inte tillför någon ny information .Andra strategier än screening för diabetes tycks därför – i ett folkhälsoperspektiv – vara mer relevanta för att minska dödligheten
bland individer med kända riskfaktorer för ökad kardiovaskulär mortalitet .Anders EkbomAnders.Ekbom@medks.ki .seSpijkerman A , et al.What is the risk of mortality for people who are screen positive in a diabetes screening programme but who do not have diabetes on biochemical testing ?Diabetes screening programmes from a public health perspective .J Med Screen 2002 ;9:187-90 .
