Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Jag
vågar tro att sjukvården i allmänhet inte karaktäriseras av lösmynthet utan att flertalet anställda respekterar de sjukas personliga integritet .Alla kan dock inte förväntas ha samma etiska medvetenhet .Den aktuella lagstiftningen innebär att det är , om inte fritt fram , så dock riskfritt att bryta mot tystnadsplikten så länge man inte är engagerad i vården av den enskilda patienten .Är det så det var tänkt ?JAN-OTTO OTTOSSON professor , Göteborg jan.otto.ottosson@gothnet.nuArbetslivsminister Hans Karlsson har , på grund av en dess bättre inte livshotande sjukdom , behövt en tids vård på sjukhus .Eftersom han är en , särskilt i dessa dagar , känd person väckte hans sjukdom uppmärksamhet bland vårdpersonalen och nyheten om hans sjukdom spreds snabbt .Datajournalen omöjliggjorde detaljstudier , men enbart det faktum att statsrådet låg på sjukhus för en viss sjukdom var tillräckligt för ryktesspridning .Till en början skedde den inom avdelningen , sedan mellan sjukhusets olika avdelningar
och till sist till vänner och bekanta – allt i förtroliga samtal .Helt naturligt kände Hans Karlsson att hans personliga integritet inte respekterades .Med den tidigare affären med företrädaren Leif Blomberg i gott minne gjorde han en anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd .Han riktade anmälan mot en speciell person som bevisligen spridit uppgiften om hans sjukdom utanför kretsen av sjukvårdspersonal .Personen hade inte haft med hans egen vård att göra men ändå fått insyn i fallet .Hans Karlsson menade att en erinran om betydelsen att respektera tystnadsplikten i vården kunde vara på sin plats .HSAN tog dock inte upp anmälan till prövning .Regelverket hade ändrats sedan » Blommans « tid .Ett fiktivt men belysande exempelHistorien är uppdiktad , och så vitt bekant är Hans Karlsson vid god hälsa .Ändå är den representativ för hur brott mot tystnadsplikten hanteras i dagens sjukvård .Sekretess gäller för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden
, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men ( Sekretesslagen 7 kap 1 §1980:100 ) .HSAN hänvisar dock till 5 kap 2 och 3 §§ lagen ( 1998:531 ) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område , som säger att Ansvarsnämnden endast prövar frågor om disciplinpåföljd vid sådan yrkesutövning som har direkt betydelse för patientsäkerheten samt vid klinisk forskning på människor .PropositionenHSAN åberopar också propositionen [ 1993/94:149 ) till lagen om disciplinpåföljd som numera ingår i lagen om yrkesverksamhet .Regeringen visar här medvetenhet om att utlämnande av sekretessbelagda uppgifter kan vara mycket kränkande för den enskilde , men anser att det i princip saknar betydelse för den medicinska vården och att patientsäkerheten inte äventyras .För en adekvat vård krävs dock att den enskilde vågar lämna all information som kan ha betydelse för den medicinska bedömningen .Därför bör brott mot tystnadsplikt kunna prövas
om det begåtts av personer som har anknytning till vården av patienter .Brott mot tystnadsplikten av vårdanställda som inte är engagerade i vården föranleder således inte prövning .Riskfritt bryta mot tystnadspliktenJag vågar tro att sjukvården i allmänhet inte karaktäriseras av lösmynthet utan att flertalet anställda respekterar de sjukas personliga integritet .Alla kan dock inte förväntas ha samma etiska medvetenhet .Det kan vara frestande att för vänner och bekanta berätta vad man mer eller mindre ofrivilligt » råkat få veta « eller » i förtroende fått höra « om kända personers sjukdomar och vård .Det sker mer av tanklöshet än av illvilja .Den aktuella lagstiftningen innebär att det är , om inte fritt fram , så dock riskfritt att bryta mot tystnadsplikten så länge man inte är engagerad i vården av den enskilda patienten .Är det så det var tänkt ?*
