Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Svensk
lärobok i smärtbehandling Mads Werner och Peter Strang, red. Smärta och smärtbehandling. 504 sidor. Stockholm: Liber; 2003. ISBN 91-47-049065. Recensent: Bengt H Sjölund, professor, överläkare i rehabiliteringsmedicin, Umeå universitet. ..Den första självständiga läroboken i smärtbehandling på svenska har nu publicerats.Tidigare har blott några svenska monografier av varierande kvalitet inom delar av ämnet utgivits med stöd från läkemedelsindustrin. Den nya lärobokens redaktörer har sökt täcka hela området från smärtfysiologi och -demografi,smärtans psykologiska och kulturella aspekter,behandling av akut,postoperativ smärta via behandling av cancerrelaterad smärta och andra cancerrelaterade symtom till behandling och rehabilitering vid långvarig icke-malign smärta. Ojämn kvalitet Har man lyckats?Ja och nej -flera skribenter är framstående svenska företrädare inom sina ämnesområden.Deras framställningar är lättlästa och de praktiska råden relevanta.I andra fall har framställningen
mera karaktär av kompendium eller hastigt dikterade PM med beskrivning av den egna klinikens rutiner utan att redogöra för vilket stöd de föreslagna handlingsvägarna har. Många kapitel lever tyvärr inte upp till den evidensbaserade nivå redaktörerna säger sig eftersträva,inte ens när sådan finns att tillgå,exempelvis för akupunktur,för ryggsmärta eller för smärtrehabilitering. Helheten brister alltså – upprepning-arna är många,t ex vid inledningen av olika kapitel,och bokens struktur saknar delvis logik.Under akut smärta redovisas avsnitten om huvudvärk,ansiktsvärk och återkommande ischemisk smärta och under stimuleringsbehandling avsnitten om myofasciell smärta och om sjukgymnastik vid smärta.Värre är att författarna/redaktörerna inte tydligt skiljer på begreppen smärta av okänd orsak,psykogen smärta och det numera obsoleta begreppet idiopatisk smärta (sidorna 16 och 17).Medan vi idag från experimentell forskning vet att en neurobiologisk smärtgenerator kan vara mikroskopisk
och därmed kan framkalla klinisk smärta av okänd orsak,representerar idiopatisk smärta en förlegad unidimensionell smärtklassificering innefattande kombinationen av okänd genes och att individens livsföring helt skulle präglas av smärttillståndet. Detta reaktionssätt kan föreligga även vid känd smärtgenes,något som i modern terminologi benämns »pain disorder «(DSM-IV)och vanligen används som en tilläggsdiagnos.Detta tillstånd är inte heller synonymt med psykogen smärta,som redaktörerna tycks tro,utan den komplexa begreppsbildningen finns utförligt beskriven i avsnittet om somatoforma syndrom av von Knorring och Ekselius. Härtill kommer att det inledande avsnittet om smärtans psykologi är psykodynamiskt utformat,vilket är svårförståeligt då denna,numera kritiserade del av den kliniska psykologin hittills inte visats vara av värde inom klinisk smärtbehandling,till skillnad från den beteendeorienterade och kognitivt orienterade psykologi som vi dagligen använder.I avsnittet om psykologisk
smärtbehandling,ett kapitel som egentligen handlar om patientinformation och förhållningssätt mer än om smärtpsykologi,får kuriositeter som Värkstaden alltför stort utrymme.För övrigt har hela avsnittet om långvarig ickemalign smärta,den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning och förtidspension i Sverige,knappt en femtedel av sidantalet i boken. Oklar målgrupp Man kan fråga sig vilka målgrupper denna lärobok är tänkt för.Kapitlen om postoperativ smärta,om läkemedelsbehandling vid smärta och om behandling, förhållningssätt och omvårdnad vid tumörrelaterad smärta är utmärkta och kunde vara skäl för att använda boken som en (anestesiologiskt präglad)klinisk fickhandbok.Andra delar med Haegerstams,Berglöfs och Brattbergs funderingar i spetsen mår nog bättre som hyllvärmare,medan delarna om behandling av långvarig icke-malign smärta frånsett goda avsnitt om myofasciell smärta,om neurogen smärta och om sjukgymnastik är för ofullständiga för att tjäna som närmare vägledning. Boken
hade sannolikt vunnit på att delas upp i flera mindre delar för olika målgrupper,exempelvis akut och postoperativ/onkologisk/icke-malign långvarig smärta,där också kapitlen om psykologiska aspekter på smärta kunde ha givits en mera professionell utformning. Vissa utmärkta avsnitt Således:delar av boken är utmärkta, men att rekommendera köp i nuvarande utformning -knappast,då de aktuella internationella alternativen är flera och goda. Värdefull bok för alla som utför arbetsprov Kerstin Brauer, Lennart Jorfeldt, Olle Pahlm, red. Det kliniska arbetsprovet. 2:a upplagan. 387 sidor. Lund: Studentlitteratur; 2003. ISBN 91-44-028490. Recensent: Jan Svedenhag, docent, fysiologiska kliniken, S:t Görans sjukhus, Stockholm. ..Den andra upplagan av boken »Det kliniska arbetsprovet «finns nu färdig, denna gång med Kerstin Brauer,Lennart Jorfeldt och Olle Pahlm som redaktörer. Boken består av 387 sidor,14 kapitel med sammanlagt 48 avsnitt,och är skriven av totalt 41 författare. Heltäckande
om arbetsprov Jämfört med föregående upplaga från 1992 är kapiteluppdelningen väsentligen densamma.Listan över deltagande författare har delvis förändrats och antalet har utökats något,men framför allt har boken blivit tjockare och sidantalet utökats (+81 procent).Detta trots att viss tidigare reklam nu försvunnit. Det är således en imponerande heltäckande bild av arbetsprovet som presenteras,alltifrån arbetsfysiologi och arbetsprovets utförande till dess roll vid myokardskintigrafi och stressekokardiografi. Även en tillämpad statistikdel samt fallbeskrivningar finns med. Standardarbetsprov har skapats Den kanske viktigaste förändringen jämfört med tidigare är nog ändå att man för att tillmötesgå ökade kvalitetskrav har skapat en svensk mall,ett standardarbetsprov.Detta med målet att undersökningar utförda på olika sjukhus och/eller i olika delar av landet säkrare skall kunna jämföras. Vidare har man ändrat något i nomenklaturen,t ex används begreppet »försiktigt arbetsprov «i stället
för tidigare submaximalt dito. Uppslagsverk eller sträckläsningsbok Boken kan med fördel användas som uppslagsbok vid specifika frågeställningar,t ex hur man bäst utför arbetsprov på olika patientkategorier,eller som hjälp att tolka de observationer och fynd som man erhåller.Det går även att som undertecknad läsa boken från pärm till pärm.Man upptäcker med nöje hur mycket kunskap och erfarenhet det finns samlat i ämnet i landet (t ex i det påtagligt utökade dyspnéav3170 Läkartidningen .Nr 40 .2003 .Volym 100 Nya böcker Redaktör: Gun Berefelt, tel: 08-790 34 80, e-post: gun.berefelt@lakartidningen.se
