Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Vid
primär bröstcancer finns idag möjlighet att genom profylaktisk , postoperativ behandling med cytostatika och antihormonella medel förebygga återfall i sjukdomen .Rekommendationer beträffande användning av sådana metoder bygger vanligtvis på uppskattning av patientens framtida risk att utveckla recidiv .Riskbedömningen baseras på prognosfaktorer , som oftast är etablerade i material bestående av patienter med kliniskt upptäckta tumörer .I och med att allmänna hälsoundersökningar med mammografi införts har bröstcancerpanoramat förändrats .Tumörerna upptäcks tidigare .Det är möjligt att etablerade prognosfaktorer inte har samma betydelse i en screeningsituation som de hade då alla patienter var kliniskt upptäckta .Denna fråga studerades i ett material omfattande drygt 1 900 finska kvinnor med unilateral , invasiv bröstcancer .Studien var populationsbaserad och omfattade cirka hälften av den finska kvinnliga befolkningen under två år i början av 1990-talet .Hos en dryg femtedel av kvinnorna
hade tumören upptäckts genom mammografiscreening .Patienterna klassificerades med avseende på sedvanliga histopatologiska prognosfaktorer ( typ av cancer , tumörstorlek , axillmetastaser , samt tumörens differentieringsgrad ) .Dessutom analyserades ett antal biomarkörer med hjälp av immunhistokemi på basen av vävnads- « microarrays « ( HER2 , TP53 , Ki-67 ) .Resultaten visade att screeningupptäckt var en oberoende prognostisk faktor ( relativ hazardkvot : kliniskt upptäckta patienter versus screeningupptäckta 1,90 , 95 procents konfidensintervall : 1,15- 3,11 ) även när hänsyn togs till samtliga studerade tumörvariabler .Detta innebär att risken för återfall i sjukdomen överskattas om man inte tar hänsyn till screeningupptäckt , utan enbart förlitar sig på konventionella prognostiska faktorer och biomarkörer .Den omfattande mammografiscreeningverksamheten i Sverige gör att detta resultat i hög grad är relevant även för den svenska bröstcancervården .Lars Erik Rutqvist lars-erik.rutqvist@karolinska.se
