I måndags presenterade Socialstyrelsen för fjärde gången en nationell hälso- och sjukvårdsrapport. Det var fyra år sedan den senaste kom.
Socialstyrelsen konstaterar att mycket ser bra ut: Antalet läkare, sjuksköterskor och barnmorskor sysselsatta inom den svenska hälso- och sjukvården har ökat stadigt sedan 1995. Antalet läkare per invånare är näst högt i norden. Hälso- och sjukvårdkostnadernas andel av BNP har ökat från millennieskiftet, från 9,2 till 9,6 procent. Andelen patienter som får vård på strokeenhet har ökat stadigt och uppgick 2003 till 76 procent, å andra sidan har många landsting så låg täckningsgrad i rapporteringen att det egentligen är svårt att generalisera nationellt om resultaten. Väntetiderna till ortopedisk behandling har minskat, vid förra årsskiftet hade endast 14 procent av diskbråckspatienterna stått i kö mer än ett år för operation, det är fyra enheter mindre än 2002.


Inte allt är bra
Annat ser sämre ut: Inte ens hälften av den svenska befolkningen är tillfredsställd med hälso- och sjukvården. Nästan en tredjedel av alla läkare och tandläkare går i pension inom tio år. Antalet anmälningar till HSAN har ökat med mer än en fjärdedel sedan 1995, Lex Maria-anmälningarna har däremot gått ner. Det saknas vetenskapliga studier som belyser omfattningen av vårdskador i Sverige, Socialstyrelsen drar dock slutsatsen att Sverige troligen inte skiljer sig från andrar länder där sådana studier gjorts. Det finns stora skillnader i förskrivningen till kvinnor och män av en del hjärt–kärl-läkemedel som inte helt går att förklaras medicinskt. Andelen patienter som avled 28 dagar efter insjuknande i stroke har ökat i såväl den yngsta som den äldsta gruppen sedan 2001, detta gäller både män och kvinnor. Antalet vårdplatser i psykiatrin fortsatte att minska till 2003, därefter vet man inte. Landstingens är rent usla på att rapportera in de faktiska väntetiderna till databasen Väntetider i vården, endast fyra landsting fullgjorde sitt uppdrag 2004.
Trots många siffror och fakta menar Socialstyrelsen att dessa säger mycket litet om vårdens kvalitet, effektivitet och säkerhet. Det finns visserligen kvalitetsregister, men eftersom inrapporteringen bygger på frivillighet finns enligt Socialstyrelsen brister även i de bäst fungerande av dessa. Dessutom täcker de endast vissa somatiska diagnoser. Socialstyrelsens egna hälsodataregister är visserligen obligatoriska men ger enligt Socialstyrelsen föga information om vårdens innehåll och utfall. Dessutom täcker inte hälsodataregistren öppenvården. Särskilt problematiskt är det enligt Socialstyrelsen att kunskapen om kvaliteten i primärvården, psykiatrin och tandvården är så låg.


Vill ha tydligare mandat
Bo Lindblom, chef för Socialstyrelsens hälso- och sjukvårdsavdelning önskar sig ett tydligare mandat för Socialstyrelsen att bestämma vilka mått för kvalitet och effektivitet som ska användas.
– Vi vill också kunna ålägga kommuner och landstings att rapportera detta till oss, säger han och fortsätter:
– Problemet med den frivilliga rapporteringen är att den fungerar bra där det finns engagerade och intresserade enheter som deltar, men det är kanske inte där de stora kvalitetsproblemen finns.
Socialstyrelsen hoppas också på en lagändring som slopar anmälningsskyldigheten till HSAN efter Lex Mariaanmälningar. Något som enligt Bo Lindblom antagligen skulle öka benägenheten att göra Lex Mariananmälningar och därmed öka möjligheten att lära av misstagen.

Ladda ner hela rapporten: Hälso- och sjukvårdsrapport 2005