Med utgångspunkt i hänsynen till patienternas trygghet och förtroendet för sjukvården måste sjuksköterskans handlande anses vara så klandervärt att det innefattar straffbar oaktsamhet. På grund härav kan hon inte undgå ansvar för vållande till annans död.
Så skriver Högsta domstolen (HD) i sin dom mot den sjuksköterska A, som av misstag blandade en infusionslösning med Xylocard så att den blev tio gånger starkare än ordinerat. Det orsakade att ett spädbarn avled till följd av förgiftning av lidokain.
Händelsen inträffade för snart fyra år sedan och A har dömts i såväl tingsrätten som hovrätten. Efter överklagande har målet nu avgjorts i HD.
Frågan i målet är om A är straffrättsligt ansvarig för att av oaktsamhet ha vållat barnets död. Vid prövning av denna fråga saknar det betydelse att det finns ett särskilt disciplinärt förfarande för sjukvårdspersonal, menar HD.
För att A skall kunna fällas till ansvar krävs att hennes handlande vid en samlad bedömning anses så klandervärt att det innefattar straffbar oaktsamhet.

Högre krav i riskfylld verksamhet
Kravet på aktsamhet är generellt sett högre i en riskfylld verksamhet än i andra situationer, konstaterar HD.
Läkemedelshantering är typiskt sett förenad med särskilda risker. Socialstyrelsen har också utfärdat föreskrifter varigenom vårdgivare åläggs ett ansvar för att säkerställa kvalitetssystem som innehåller rutiner för läkemedelshantering. Sådana rutiner fanns dokumenterade vid intensivvårdsavdelningen.
Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonal bär själv ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter. Det ställs således höga krav på sjuksköterskor vid hantering av läkemedel. När en infusionslösning med ett potent läkemedel skall iordningställas för att ges till ett spädbarn krävs eftertanke, kontroll och uppmärksamhet så att patienten inte utsätts för några risker utöver de risker för biverkningar som allmänt är förenade med läkemedel, framhåller HD.
Oavsett om A:s ouppmärksamhet bestod i att hon tog, såg eller räknade fel när hon iordningställde infusionen står det klart att om hon hade läst anteckningen i läkemedelsjournalen noggrannare, räknat noggrannare på den blandning hon tillredde eller gjort en allmän rimlighetsbedömning av koncentrationen, så skulle hon ha insett sitt misstag och de allvarliga konsekvenser det kunde medföra, anser HD.

Rutinbrister begränsar inte ansvaret
Frågan blir då om det har kunnat begäras av A att hon skulle ha handlat på sätt som nu sagts för att upptäcka misstaget.
A är sjuksköterska med 25 års erfarenhet av framför allt intensivvård. Hon har stor vana vid att iordningställa infusionslösningar och även viss erfarenhet av Xylocard. Däremot hade hon inte tidigare använt Xylocard på barn. Att droppet skulle sättas in på ett spädbarn borde därför ha föranlett särskild uppmärksamhet och noggrannhet.
Det var inte någon pressad arbetssituation vid tillfället. Hon hade just gått på sitt pass och avdelningen var väl bemannad i förhållande till antalet patienter. Möjlighet fanns således att ta sig tid för kontroll av ordinationen och beräkningen, bedömer HD.
Både tingsrätten och hovrätten konstaterade att det förelåg allvarliga brister i sjukhusets rutiner. HD håller med om det, men konstaterar att dessa brister emellertid inte har begränsat A:s ansvar för att själv kontrollera att beredningen blev riktig. Hennes misstag kan därför inte anses ursäktligt.
Med utgångspunkt i hänsynen till patienternas trygghet och förtroendet för sjukvården måste A:s handlande vid en samlad bedömning av omständigheterna anses vara så klandervärt att det innefattar straffbar oaktsamhet. På grund härav kan hon inte undgå ansvar för vållande till annans död.
Hovrättens domslut skall därför fastställas, skriver HD. Det innebär villkorlig dom och 50 dagsböter.

»Tragiskt«
Läkarförbundet är emot att misstag i vården blir föremål för prövning i allmän domstol. Förbundet anser att fallen ska utredas och prövas enligt det regelverk och i den instansordning som är anpassad för och har bäst kunskap om sjukvårdens förutsättningar, det vill säga Socialstyrelsen, HSAN, länsrätten, kammarrätten och så vidare.
I en kort kommentar till HD:s dom säger Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm:
– Jag tycker det är synd, minst sagt. Det är tragiskt att HD gick på den linjen.
– Risken finns nu att det blir fler fall som dras i allmän domstol i stället för att tas i systemet med HSAN.
Hon hoppas att HD:s dom inte kommer att innebära en återgång då det gäller avvikelserapporteringen inom vården, men risken är uppenbar, säger hon.

Tidigare artiklar
Mer att läsa om bakgrunden till det här fallet finns i t ex Läkartidningen nr 20 2005 och nr 40 2004. Och i nr 12-13 2005 berättade vi om en psykiater som dömdes för vållande till annans död efter en patients självmord.