Jag måste erkänna att jag inte tagit rapporterna om att manlig omskärelse ger ett relativt skydd mot HIV på allvar förrän jag läste Inge Axelssons analys (LT 1516/2006, sidan 1226). Före 1950 utfördes många tonsillektomier och appendektomier i preventivt syfte, för att reducera risken för framtida invalidiserande och dödande sjukdomar. Ingen önskar sig den tiden tillbaka – men HIV och aids är ett växande bekymmer. Jag har levt mitt liv och står med ena foten i graven. Jag tänker inte skiljas från min förhud. Men om manlig omskärelse gör livet säkrare för mina barnbarn och deras avkomlingar så är jag positiv till ingreppet, på samma sätt som jag accepterat ett antal vaccinationer för mina barn.
Det är väl också rimligt att lägga en religiöst neutral omskärelse på den traditionella åttonde dagen efter födelsen.
Vem vet om inte en sådan ordning även skulle ha en relativ skyddseffekt mot kulturell, religiös och politisk fanatism (intolerans)? Dialogen över de osynliga gränserna behöver komma igång [1].