Innan jag somnade ögnade jag igenom Läkartidningen nr 30-31 och kom att läsa debatten om uppgivenhetstillstånd. Med sömnighet följer en tendens att se saker litet från sidan och se paralleller. Godhet är t.ex. väldigt modernt.
Kihlboms första inlägg läste jag om tre gånger utan att förstå. Först kritiserar han Ahmadi eftersom inte alla barn från områden med stamkulturer blir apatiska när de kommer till Sverige, bara vissa. En spalt senare relaterar han epidemier som stridneuroser, svimningar bland kvinnor och självmord bland läsare av Den unge Werthers lidande och påpekar nogsamt att några men inte alla i samma kultur insjuknade. Antingen är det jag som inte kan läsa eller också motsäger Kihlbom sig själv.
Riksdagsledamoten Ulla Hoffmann (v) refererar ett fall hon ser som citatförfalskning: ett längre citat ur ett dokument där texten är skriven av Lars H Gustafsson, och samma citat fast förkortat i Ahmadis rapport. När man läser dessa citat ser man att den enda skillnaden är att Ahmadi förkortat och utelämnat en del ord som klingar väl men inte ändrar betydelsen. Citatet får inte som Hoffmann påstår en ”helt annan innebörd”, och att det är redigerat framgår av att … satts in där förkortningen gjordes.
Varför blir det så här? Uppenbart är att Ahmadis kritiker drivs av en vilja till godhet som kan vara en källa till engagemang för utsatta patienter men också leda till bristande stringens. Kärnfrågan är som Ahmadi skriver varför över 400 asylsökande barn med ursprung i vissa regioner i världen under en begränsad tidsperiod insjuknat enbart i Sverige. På detta svarar Kihlbom att Ahmadis rapport har politiska konsekvenser eftersom spekulerandet om ”misshandel och manipulation” är mums för en flyktingfientlig opinion (så att rapporten tydligen skall underkännas av den orsaken), och Hoffmann skriver att ”För de barn som flytt till Sverige handlar det om att få säkerhet genom uppehållstillstånd för att signalen att livet är värt att leva skall gå fram. Konstigare än så är det faktiskt inte.”
Allt detta snömos är säkert skrivet i goda avsikter, men det är ju betydligt ”konstigare än så” eftersom detta bara händer i Sverige. Borde inte fakta och forskning spela mera roll än känslor och åsikter? Det är troligt att de apatiska barnen själva far bäst av sanningen utan moralistiska krusiduller. Vilken nu sanningen än må vara.
Läs artiklarna
Trauma som orsak till uppgivenhetstillstånd bortförklaras i asylrapport
Kihlbom redovisar ingen empiri
