Enligt metaanalysen i JAMA, baserad på fyra randomiserade långtidsstudier med cirka 14 000 patienter, ökar läkemedlet den relativa risken för hjärtinfarkt med 42 procent. Incidensen var 1.46 per tusen behandlade, jämfört med 1.05 per tusen behandlade i kontrollgruppen. När det gäller hjärtsvikt var riskökningen mer än fördubblad. Däremot sågs ingen signifikant skillnad i dödlighet mellan patienter som fick rosiglitazon och övriga.
Samma biverkningar, i synnerhet risken för hjärtsvikt, har uppmärksammats i tidigare studier och föranlett diskussioner om läkemedlets användning.
– Det finns ingen anledning nu för vare sig läkare, hälso- och sjukvårdsansvariga eller patienter att vänta på att läkemedelsmyndigheter ska agera, säger Curt Furberg, epidemiolog och en av studiens författare, i en kommentar till TT.
Läkemedelsverket i Sverige tänker dock inte gå ut med några varningar just nu.
– Data i den här studien är väl kända. Dessutom är det en liten riskökning i absoluta termer, säger Lennart Forslund, gruppchef för medicinsk information på Läkemedelsverket.
Till saken hör att rosiglitazon godkänts centralt inom EMEA. Då är det EMEA som måste ta ställning till eventuella begränsningar, påpekar Forslund.
Och där har man redan ögonen på preparatgruppen, konstaterar han. Exempelvis har myndigheten initierat en egen granskning av biverkningarna. Resultaten ska diskuteras på ett EMEA-möte i London i oktober. Innan dess kommer Läkemedelsverket inte att agera.


När de här riskerna nu är kända och det finns beprövade diabetesläkemedel med lindrigare biverkningar, är det inte lämpligt att stoppa rosiglitazon så som Furberg tycks förespråka?
– Furberg är en demagog. Han vill skapa rubriker. Det utesluter förstås inte att han har rätt. Men som myndighet måste vi verkligen veta vad vi talar om och se till att vi inte gör ont värre. Vem som har rätt och fel i de här sammanhangen är inte alltid självklart. Samma studier, samma data, kan tolkas på olika sätt, säger Lennart Forslund.
Jan Östergren, docent i invärtesmedicin vid Karolinska institutet och medlem i Läkartidningens medicinska fackredaktion, påpekar att rosiglitazon inte är ett förstahandspreparat i Sverige. Han håller med om att studien i JAMA inte tillför så mycket nytt, men säger så här när det gäller den kliniska användningen av rosiglitazon:
– En viktig komponent i behandlingen är att förhindra komplikationer till typ 2-diabetes. Evidensen för detta är tyvärr svag för de flesta diabetesläkemedel, men för preparat som förefaller öka risken för vissa patientgrupper bör man begränsa användningen.

Kommande artiklar

Läkartidningen kommer senare i höst (nummer 43/2007) att publicera två kritiska översiktsartiklar om rosiglitazon.