»Anser Läkarförbundet att operativ läkarmedverkan hos patienten är viktig för dagens och framtidens prehospitala akutsjukvård?« Så lyder den fråga Kongstad på måndagen bad Läkarförbundet svara på. Frågan riktas även till Vårdförbundet, Kommunal och Socialstyrelsen.
– Vi måste få klarhet i hur vi ska organisera arbetet. Ledningen ser många fördelar i läkarnas medverkan, men eftersom sjuksköterskorna har en annan syn vill vi lyfta frågan, säger Poul Kongstad.
Bakgrunden är den organisation som KAMBER, Region Skånes ambulanssjukvård, införde 2005. Den innebär att ambulanssjuksköterskorna kan få råd och hjälp av speciellt utbildade läkare dygnet runt. Läkarna ingår i fyra mobila team som kompletterar 50 sjuksköterskebemannade ambulanser. Teamen åker ut till eller involveras i 8 000 av de cirka 100 000 patienter som ambulanssjukvården besöker årligen.
– På det sättet är Skåne unikt. I resten av landet ingår läkare oftast bara när ambulanshelikoptrar åker ut, och det sker sällan, kommenterar Kongstad.
Idag kräver Socialstyrelsen att ambulanserna är bemannade av legitimerade ambulanssjuksköterskor.

Läkarna mer självständiga
Fördelarna med att ha läkare på fältet handlar inte främst om att kunna rädda fler liv vid trauman, hjärtstopp och liknande, menar Poul Kongstad. Det gör de två personalkategorierna i princip lika bra. Vinsten ligger i att läkarna kan arbeta mer självständigt, bedöma och fördela patienterna till rätt behandlingsnivå.
– Vår vanligaste patient är numera en äldre ofta multisjuk person, till exempel med feber, svullna ben och lätt påverkad andning. Då är det inte alltid självklart var patienten ska vårdas. Här behövs läkarna för att korta vårdkedjorna och avlasta slutenvården.

Sjuksköterskorna skeptiska
Från sjuksköterskehåll har det länge funnits en skepsis mot organisationen.
– Vi behöver läkarna i kluriga fall. Men idag måste vi ringa i tid och otid. Då sitter vi i telefon istället för att arbeta. Det känns som om man inte litar på vår kompetens och att man inte lyssnar på våra invändningar, säger Rickard Uppenberg, ambulanssjukskötare och Vårdförbundets representant i Trelleborg och Malmö.
Missnöjet fick 78 sjuksköterskor att underteckna ett protestbrev till Region Skåne i slutet av juli. Här kritiseras bland annat KAMBER-ledningens direktiv, som man menar saknar relevans i det dagliga arbetet, och att ledningen inte tar personalens frågor på allvar. Kommer ingen ändring till stånd tänker man driva frågan som ett arbetsmiljöproblem, uppger Uppenberg.
– Vi är medvetna om personalens frustration och tar den på stort allvar. Vi har haft dialogmöten under våren för att få en öppen diskussion, säger Kongstad.
– Konflikten har flera bottnar. Vi har infört stora förändringar och kanske inte varit tillräckligt tydliga. Men det finns även inslag av att man ser mer till den egna professionen än till helheten. När situationen nu spetsats till är det nödvändigt att vi får klara besked från de olika förbunden centralt. För det här handlar inte om Skåne, utan om utvecklingen av den prehospitala vården i stort. Om ingen tycker att det är viktigt med läkare så måste vi anpassa oss efter det.

Positivt besked från Läkarförbundet
Beskedet från Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm är positivt:
– Vi tycker att det är bra att läkarna i Skåne driver utvecklingen mot bredare kompetens. Vi har också fått en ny specialitet, akutmedicin. Dessa läkare skulle kunna arbeta parallellt på akutmottagningarna och i ambulanssjukvården . Men organisationen i Skåne måste utvärderas. Därför är det för tidigt för Socialstyrelsen att gå ut med nya regler. I första hand är det upp till landstingen att utveckla den prehospitala vården.


– Det här handlar inte om Skåne, utan om utvecklingen av den prehospitala vården i stort. Om ingen tycker att det är viktigt med läkare så måste vi anpassa oss efter det, säger chefläkare Poul Kongstad och vänder sig till Läkarförbundet.