Hans Hjelmqvist skriver på ledarsidan i LT 39/2007 om den av regeringen föreslagna utökningen av läkarutbildningen. Läkarförbundet förhåller sig enligt Hjelmqvist positivt till denna, under förutsättning att kvaliteten på utbildningen bibehålls.

Vi i Medicine studerandes förbund (MSF) tycker att det är tråkigt att Läkarförbundet inte håller en mer rakryggad linje i denna fråga. MSFs handledningsenkät från 2006 visar att utökningarna som skett under 2000-talet redan resulterat i en försämrad kvalitet. När det blir trångt på utbildningarna ökar antalet studenter per vårdteam, vilket i hög grad korrelerar med hur mycket praktisk erfarenhet studenterna får möjlighet att tillägna sig.

Att utöka antalet studenter på en så mångfasetterad och resurskrävande utbildning som läkarutbildningen är ingen enkel sak. Det kräver stor eftertanke och ett flertal åtgärder. Det politiska beslutet får konsekvenser inte bara för svenska läkare på en allt hårdare europeisk arbetsmarknad, utan även för Sveriges framtida patienter. Därför måste professionens organisation fylla sin funktion, inte som bromskloss och bakåtsträvare, utan som expertis.

Vad menar egentligen Läkarförbundet med bibehållen kvalitet? Och på vilket sätt ska den säkras? Kvalitet är ett brett begrepp och måste definieras för att bli användbart. Högskoleverket har definierat kvalitet på läkarutbildningen i sin utvärdering av Sveriges vårdutbildningar som offentliggjordes tidigare i år (HSVs rapport 2007:23 R).
Den utgår från sex huvudpunkter. Två av dessa är extra intressanta i detta sammanhang, nämligen Studiemiljö och Kvalitet i den kliniska utbildningen. När man tittar närmare på dessa får man sig en tankeställare.
Har Umeå universitet verkligen presenterat en plan för hur »en god psykosocial miljö ska säkerställas«, när de ska börja utplacera studenter tiotals mil hemifrån? Har Uppsala universitet förklarat hur de med åtta nya platser ska klara att »handledningen skall säkras vad gäller omfattning och kvalitet«, trots att de konsekvent får dåligt betyg i handledningsenkäten?

Vi studenter, som har en daglig inblick i hur utbildningen fungerar, ser inte att kvaliteten kan bibehållas vid en utökning i dagsläget. För tillfället saknas adekvata handlingsplaner för detta. Handledningen av läkarkandidater har redan idag stora brister, och resurser måste skjutas till för att bland annat utbilda handledare, frigöra tid för individuell handledning och inrätta fler kliniska utbildningsavdelningar. Detta bör planeras innan antalet studenter ökas.

Det är vår bestämda uppfattning att en utökning av antalet platser på grundutbildningen i dagsläget kommer att sänka kvaliteten på läkarutbildningen och därmed, på sikt, på den svenska läkarkåren. Det är med besvikelse som vi ser att Läkarförbundet inte ställer sig rakryggat vid vår sida.



Replik: Fel att förlita sig på att läkare med utländsk utbildning skall fylla vakanserna
I en insändare kommenterar Jessica Svefors från MSF Läkarförbundets inställning till en utökad dimensionering av läkarutbildningen.
I stort så finns det betydligt mer som förenar MSFs och Läkarförbundets inställning än vad som skiljer. Läkarförbundet delar självklart åsikten att läkarutbildningens kvalitet inte bara måste bibehållas utan även förbättras.
När förbundet tar ställning för en viss utökning av läkarutbildningen gör vi det under förutsättning att det inte skall gå ut över kvaliteten. I detta arbete är MSFs engagemang, t ex genom den handledningsenkät de genomför, en viktig del av förbundets arbete.

Ser vi på frågan om dimensioneringen så har Läkarförbundet intagit en delvis annan ställning än MSF. Under våren 2007 beslöt både Utbildnings- och forskningsdelegationen och centralstyrelsen att bejaka en viss utökning under ovanstående premisser. Detta beslut var enhälligt och stöddes då av MSF-representanterna.

Anledningen till att vi ser det som nödvändigt med en utökning är den situation vi ser i dag i den svenska sjukvården. Det finns vissa specialiteter och vissa delar av landet där det råder en stor läkarbrist.
Läkarförbundet tycker inte att det är rätt att förlita sig enbart på att läkare med utländsk utbildning skall fylla dessa vakanser. Sverige får inte dränera fattigare länder på deras läkare; därmed inte sagt att vi inte skall vara öppna för en rörlighet inom EU och ett snabbare inträde på arbetsmarknaden för läkare från s k tredje land.

Sammantaget, med hänsyn tagen till både utbildningskvalitet och den framtida sjukvården, har Läkarförbundet alltså bejakat en viss utökning. Oavsett om detta sedan sker eller inte så är det självklart att både MSF och hela Läkarförbundet tillsammans måste fortsätta arbeta för en läkarutbildning som är av minst samma höga kvalitet som dagens.

Eva Nilsson Bågenholm
ordförande i Läkarförbundet

Hans Hjelmqvist
ordförande i Läkarförbundets forsknings- och utbildnings
delegation (UFO)