Snårskogen på väg mot AT

Snårskogen på väg mot AT (fredag)

Vägen till AT diskuteras denna morgon i en paneldebatt med bland annat representanter från universitet och länssjukhus. Ett stort antal studenter har tagit sig hit och flera jag talar med har kommit till riksstämman enbart för detta seminarium. Stundvis går diskussionens vågor höga.

Jag skriver för brinnande livet ner alla råd som ges. Bra referenser är värda sin vikt i guld, och man ska se till att få ett skriftligt omdöme från sin arbetsplats – inte bara anställningsintyg. Kravet på referenser är en av orsakerna till vikariatskarusellen efter examen.

Vid AT-anställning har de flesta i snitt vickat mellan två och sex månader. I storstäderna kan det krävas ett till två år. Tendensen att tillsätta AT-läkare på basis av antal arbetade dagar efter examen kritiserades nyligen i Läkartidningen .
Samtidigt framhåller både AT-läkare och studierektorer det positiva i att ha fått öva ett tag på underläkarrollen innan man går in i en potentiellt stressad AT-situation.

Räknas ingenting annat än vik? Göran Stenlund, studierektor för AT-utbildningen på det populära Eskilstuna sjukhus, menar att tunga meriter på andra områden kan kompensera. Har man forskat kan det vara avgörande för anställning, främst vid universitetssjukhusen. Eskilstuna väger in forskning i helhetsbedömningen tillsammans med andra meriter, exempelvis kårengagemang. Att ha vikarierat är dock ”otroligt viktigt”.

Inser att situationen inte är så lätt för de rekryterande sjukhusen heller. Ett av målen för dem med att erbjuda AT är att hitta framtida läkare till regionen. Därför är det bra att kunna påvisa en lokal anknytning. Bor din mormor i Säffle? Framhåll det om du ansöker där.

Själv har jag inga mor- eller farföräldrar kvar i livet och funderar i dagsläget främst på forskning. Jag är primärt inriktad på Stockholm/Sörmland, men har inget sug efter att vicka alltför länge.

Vägen till AT påminner mer om en snårstig än en Autobahn. Jag tröstar mig med att jag har ett helt år kvar innan jag behöver ansöka. Och som Göran Stenlund säger: ”Om vi säger nej till en sökande brukar vi alltid rekommendera att du vickar ett tag och kommer igen om ett halvår.” Hurra.

Som ett paket mjölk i snabbköpskassan (onsdag)

Dagen börjar med en antiklimax. Jag har suttit på pendeltåget och laddat för att sälla mig till ett lämmeltåg av doktorer som ringlar ut från Älvsjö station, en förkroppsligad procession av Vem är vem i Sveriges läkarkår. I stället ser jag två personer utklädda till enorma gröna sparrisar. De delar ut reklam för ett allergiläkemedel.
Bakom sparrisarna står ett par cirka tolv år gamla barn och håller i plakat. De tjuter: »Sluta droga jordens barn!« De utgör början på ett gatlopp av scientologer som propagerar mot psykiatrin: »Göm era barn, psykiatrin är här! « Får barn användas till vad som helst?

Väl inne på mässan får jag ett passerkort med en streckkod som avläses av entrévärdarna. Jag känner mig som ett paket mjölk i snabbköpskassan. Jag kliver in på riksstämman för första gången och möts av en förväntad explosion av varumärken, föreningar och institutioner.

Vandrar runt i mässhallen som liknar en labyrint där man ska samla poäng i form av olika gratisprylar. Min favorit är Sveriges Kommuner och Landstings skoputs i praktisk rund förpackning. Godis och reklampennor är för amatörer.

På mässor är det alltid lika intressant att analysera hur olika montrar designats. De stora drakarna satsar på luftskeppsliknande annonser i taket. Karolinska institutet satsar på chockrosa öppenhet i sin monter. Precis bredvid bygger Socialstyrelsen in sig i en blå bunker.

»Dra åt skogen! « står det på en vit vägg. Det visar sig vara ett av våra nordligare distrikt som bedriver rekrytering. Det gör även allehanda hyrfirmor – arbetsmarknaden ser god ut för »helsepersonell« som vill »til Norge«.

Någonstans mellan ingångens glöggbar och sektionen för dermatologi börjar det lukta skumt. Montern med en veritabel uppsjö av Foppa-tofflor sprider en air av unket gummi. Jag flyr till Läkartidningens monter för att inta en väldoftande kanelbulle.

Karin Sundström, 25, läser till läkare på termin nio vid Karolinska institutet. Har ett fläckfritt brottsregister! Just nu involverad i ett utvärderingsprojekt på SBU. Deltog under hösten på Bright-konferensen i Stockholm med studenter från hela Europa. Har varit chefredaktör för Medicor, Medicinska föreningens kårtidning, tidigare känd som Bukpressen. Begår sin första riksstämma och tänker kryssa mellan utbudet av pennor och karameller för att samla in tips om hur man meriterar sig för AT.