Det sa juristen och kriminologen Eva Tiby på symposiet ”Heteronormativitet i praktiken” på onsdagsmorgonen.
Som hatbrott betecknas ett brott om det kan visas att angreppet skett på grundval av ras, etnicitet, religion eller sexuell läggning. Då kan straffet skärpas.
Hälften av alla homosexuella, bisexuella och transpersoner upplever sig utsatta för hatbrott, enligt Eva Tiby, som gått igenom uppåt 600 berättelser. Det handlar inte om galna gärningsmän utan mest om vardagshändelser, gärningsmän som ”du och jag”, trakasserier från kolleger och grannar.
– Enligt mina undersökningar är det en genomsyrad struktur.
För den angripne får det stora konsekvenser, som kan sammanfattas i fyra f: fysiska och psykiska skador, flykt, flytt och förvisning.
För att en händelse ska bli betraktad som hatbrott spelar också sjukvårdens bemötande roll. Det är väldigt viktigt att sjukvården fångar upp berättelserna, menade Eva Tiby.

Anna Westerståhl, institutionen för allmänmedicin, Göteborgs universitet, talade om heteronormativitet och om Folkhälsoinstitutets studie ”Hälsa på lika villkor bland HBT-personer?”. Den visar att det finns en större andel med sämre hälsa bland HBT-personer än bland folk i allmänhet.
– Att ha heterosexualitet som norm i sjukvården leder till kunskaps- och bemötandeproblem.
Hon uppmanade publiken att gå hem och fundera över hur ofta de bekräftade heteronormen på sin egen arbetsplats.
– Gräv där du står, det är det viktigaste du kan göra, uppmanade hon publiken.

Carin Holmberg, sociolog, Göteborgs universitet, talade om partnervåld.
– De flesta människor tycker naturligtvis det är jobbigt att berätta om trakasserier och utsatthet. En HBT-person ska dessutom bryta mot normen. Och de har ingen aning om hur ni ska reagera. Det kräver mod från dem och en vilja från er att hjälpa, sa Carin Holmberg.
I en enkätstudie om partnervåld, gjord av RFSL, uppgav en fjärdedel att de varit utsatta för våld i en nära relation.
– Då vågar jag påstå att de flesta som jobbar i vården mött en våldsutsatt HBT-person. Min fråga är: Vet ni om det?
Enligt studien polisanmälde endast 6 procent övergreppet.
En uppföljning visade att de drabbade har följande önskemål om sjukvården: Att personer de möter, till exempel läkare, har HBT-kompetens. Att läkare vet lite om hur det är att leva som HBT-person och de begränsningar det kan innebära, till exempel att om personen dessutom är känd blir personens ”värld” ännu mindre. Alla vill ha möjlighet att tala med sjukvårdspersonalen i enrum, sällskapet kan vara förövaren även om det är en person av samma kön.
Ett tips är också att fråga neutralt, till exempel efter partner, inte efter make.