Expertgrupper har hittills granskat ett tiotal sjukdomsområden och presenterat nationella indikationer för när olika behandlingar ska sättas in. Arbetet, som leds av Svenska Läkarsällskapet, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, diskuterades under ett av onsdagens symposier (28/11). För obesitaskirurgin har de nya indikationerna inneburit att behovet av kirurgi kommer att öka rejält: 15 000 med kraftig övervikt bör opereras per år jämfört med dagens 1 500. Inom kataraktkirurgin bedöms indikationerna få motsatt effekt: 10 000 färre ögonoperationer per år. För den grupp som ännu inte fått besvär av ”begynnande linsgrumling” och tidig starr har expertgruppen beslutat att man får vänta på operation. De nya behandlingsindikationerna kommer att påverka köerna; inom kataraktkirurgin har de redan minskat rejält och de regionala variationerna i landet har minskat. Marianne Hanning, SKL, som presenterade indikationsarbetet för kataraktextraktion, har i en utvärdering fått positiv respons.
– Många verksamhetschefer såg indikationerna som ett stöd, sa Hanning.
I panelen såg många indikationerna som en hjälp att få en likvärdig tolkning av vårdgarantin i landet. Men Christina Kärvinge, chef för enheten för nationella riktlinjer, Socialstyrelsen, underströk att vårdgarantin bara är en överenskommelse mellan regeringen och SKL, vilket innebär att det är huvudmännen som avgör om de vill tillämpa den. Dilemmat för dem blir att överväga vissa ökade behov mot andra, inflikade hon. Ett exempel enligt henne är den preliminära versionen av de nationella riktlinjerna för hjärtsjukvården, där kirurgisk behandling vid uttalad fetma, BMI >40, fått högre prioritet än läkemedelsbehandling och livsstilsråd. Resultaten av kirurgi visar nämligen på bättre resultat vad gäller viktnedgång.
– Men i jämförelse med andra åtgärder har fetmakirurgi fått relativt låg prioritet, prio 6, eftersom behandlingen inte är riskfri och det hittills saknats studier som visar effekt på insjuknande och död i hjärtinfarkt liksom på total död. Nu har nya studier tillkommit och Socialstyrelsen kommer nu att överväga om det finns skäl att ompröva rekommendationen, sa Kärvinge.
Flera i panelen menade också att om vårdgarantin lagfästs hamnar hela frågan om indikationer i ett nytt läge – och blir en uttalad myndighetsuppgift.
Vid ett annat symposium, ”Kommer vårdgarantin att lösa tillgänglighetsproblemen?”, framkom både etiska och praktiska problem med vårdgarantin, såsom otillräcklig uppföljning, brist på märkbara påföljder, variationer i efterfrågan och risk för att svaga patienter blir osynliga. Andra menade att vårdgarantin var en självklar service i ett solidariskt finansierat system. Läkaren Per Weitz, Centrallasarettet i Västerås, såg dock vårdgarantin som ett ”kraftfullt slag i luften”.
– Jag tycker att den statliga prioriteringsutredningen gav en bra plattform, men den slängde man ut, sa han och tillade:
– Det låter som att bara vi får medicinska indikationer så blir allt bra. Men en medicinsk sanning står sig bara fem år. Vi ska också komma ihåg att vi inte kommer att få mer resurser i vården.