En förhoppning med viktnedgångsmedlet rimonabant (Acomplia) är att det också ska sänka patienternas risk för framtida utveckling av hjärt–kärlsjukdom. Den aktuella undersökningen, med aterosklerosutveckling som primärt effektmått, ger dock inget stöd för detta.
Studien publiceras i Journal of the American Medical Association, JAMA, samtidigt som den presenteras på det amerikanska hjärtläkarsällskapet ACCs kongress i Chicago och omfattar 839 väldigt obesa män och kvinnor (genomsnittligt BMI cirka 35). Patienterna hade dessutom två eller flera riskfaktorer för metabola syndromet som höga triglycerider, högt blodtryck, lågt HDL-värde eller högt fasteglukosvärde. Samtliga hade en angiografiverifierad förträngning i något av hjärtats kranskärl.
Patienterna randomiserades dubbelblindat till behandling med antingen 20 mg rimonabant eller placebo under 18 månader. Viktnedgången var signifikant men, som visats i tidigare studier, relativt måttlig. De som fick rimonabant gick i snitt ned 4,3 kg jämfört med 0,5 kg i placebogruppen. Men någon skillnad mellan de båda grupperna i utvecklingen av ateroskleros noterades inte.
Kliniskt är det därför lätt att förhålla sig till resultatet, menar Paul Hjemdahl, professor i klinisk farmakologi vid Karolinska Universitetssjukhuset Solna.
– Läkare ska inte använda det här medlet för att förhindra hjärtinfarkt eller stroke, det måste visas i en studie först, säger han.
Vetenskapligt är dock frågan om rimonabants effekter inte avgjord ännu.
– Många av patienterna i studien stod på andra hjärtbehandlingar som statiner och ASA, vilket kan leda till svårigheter att visa effekt på ateroskleros. En sekundär effektparameter på aterosklerosutvecklingen visade också en signifikant skillnad, vilket kan betyda att det ändå finns en effekt, säger Peter Nilsson, docent vid institutionen för kliniska vetenskaper vid Universitetssjukhuset MAS, Malmö.
Både han och Paul Hjemdahl inväntar resultaten i den stora Crescendo-studien som studerar den eventuella preventiva effekten av rimonabant på hjärtinfarkt, stroke och kardiovaskulär död. De kommer tidigast att presenteras 2011. Fram till dess menar Peter Nilsson att rimonabant framför allt bör användas av en begränsad grupp patienter.
– Det kan handla om extremt feta personer som inte är lämpliga att operera, eller personer med svåra symtom av sin fetma, som ledvärk. Men i de flesta fall är det livsstilsåtgärder som ska rekommenderas i första hand, säger han.
Ytterligare ett skäl till försiktighet är den kända risken för psykiatriska biverkningar. I JAMA-studien ingick även patienter som tidigare genomgått psykisk sjukdom för att bättre efterlikna en verklig behandlingspopulation. 43,4 procent av patienterna som fick rimonabant drabbades av psykiatriska biverkningar, jämfört med 28,4 procent i placebogruppen. Ångest och depression var vanligast.
Studien finansierades av läkemedelsföretaget Sanofi-Aventis, som tillverkar och säljer Acomplia.

JAMA. 2008;299(13):1547-60.
http://jama.ama-assn.org/cgi/content/full/299/13/1547

Läs även följande artiklar om Acomplia i Läkartidningen
Fortsatta frågetecken kring bantningsmedlet rimonabant Klinik och vetenskap
Kunskap säkrar korrekt förskrivning av Acomplia (rimonabant) Debatt och brev
Acomplia är indicerat för viktminskning, inte för riskreduktion Debatt och brev