En ändring i Hälso- och sjukvårdslagen ska göra det obligatoriskt för alla landsting att införa någon typ av vårdvalsmodell i primärvården. Redan vid utgången av 2009 ska det bli verklighet, enligt Toivo Heinsoos delbetänkande Vårdval i Sverige (SOU 2008:37) som presenterades den 14 april.
– Mycket positivt att man pressar fram den utvecklingen. Kundval där patienten bär pengarna är i linje med förbundets politik. Men man får beklaga att det inte finns tillräckligt med allmänläkare för att ha kvar det obligatoriska kravet på fast läkarkontakt med en specialist i allmänmedicin, kommenterar Benny Ståhlberg, avgående ordförande i Distriktsläkarföreningen och blivande primärvårdschef i Region Skåne, där en vårdvalsmodell står för dörren.
Hittills finns sådana modeller endast i Halland, Stockholm och Västmanland. Utformning och villkor har varit omdebatterade, särskilt i Stockholm. Nu föreslår Toivo Heinsoo att alla landsting följer efter. Men alla landsting ska inte behöva utforma vårdvalmodellerna precis likadant. Det ska finnas utrymme för utveckling, menar han. Bland annat ska ersättningen kunna bestämmas av det enskilda landstinget.
Att det föreslås finnas utrymme för variationer utifrån lokala förutsättningar är bra, anser Benny Ståhlberg.
På sikt ska dock utvecklingen röra sig mot mer enhetliga villkor över hela landet. Men till att börja med föreslås i betänkandet att Socialstyrelsen fastställer de grundvillkor som alla modeller måste innehålla.
Utredaren har övervägt andra alternativ, bland annat ett familjeläkarsystem liknande det norska fastlegesystemet. Men det är alltför låst till en specifik yrkesgrupp, distriktsläkaren, resonerar Heinsoo. Behov av effektivare vårdkedjor och ett utvecklat teamarbete samt utveckling mot närsjukvård talar emot att fokusera på allmänläkaren. Därtill kommer bristen på specialister i allmänmedicin. Det är argumenten mot ett familjeläkarsystem. Men Heinsoo går även ett steg längre. Kravet i Hälso- och sjukvårdslagen på en fast läkarkontakt i form av en specialist i allmänmedicin kan slopas. Att under överskådlig tid erbjuda alla invånare detta är inte realistiskt, enligt Heinsoo.
Allmänläkaren är dock fortsatt ”en nödvändig kompetens i primärvården”, skriver han, och allmänläkarens särställning kan betonas till exempel genom ”ersättningars utformning och genom särskilt stöd till vidareutbildning”.
Distriktsläkarföreningen betonar dock vikten av en fast läkarkontakt, om inte med en allmänläkare så i alla fall med en läkare med bred specialitet och med samma allmänmedicinska uppdrag, att hålla samman patientens vård. Hur detta överensstämmer med Heinsoos förslag är aningen oklart.
I sitt slutbetänkande ska Heinsoo återkomma bland annat med förslag om stärkt rätt till ”fast vårdkontakt”, som ska fungera som en vårdlots för framför allt multisjuka patienter och andra med sammansatta vårdbehov.
I till exempel Hallands vårdvalsmodell väljer patienten inte mellan läkare, utan mellan vårdcentraler.
En vårdvalsmodell betyder i korthet att den aktör som uppfyller vissa givna villkor har rätt att fritt etablera sig, att samma villkor gäller för såväl privata som offentliga vårdgivare samt att patienten sedan själv väljer mellan de etablerade vårdgivarna.
När landstingen ska införa vårdvalsmodeller föreslås de tillämpa den lag som Frittvalutredningen föreslagit och som nu remissbehandlas. Arbetsnamnet på den är LOV, lagen om valfrihetssystem.
Heinsoos betänkande är ett delbetänkande från utredningen Patientens rätt i vården. Slutbetänkandet väntas senast 15 december 2008.
Läs hela betänkandet Vårdval i Sverige