Att lyssna efter blåsljud över karotiderna är en klinisk undersökning som läkare använt sig av i långa tider, främst för att bedöma risk för cerebrovaskulära händelser. Det prognostiska värdet har dock ifrågasatts. Frånvaro av blåsljud utesluter exempelvis inte stenos i kärlet med plack som kan lossna och få omfattande cerebrovaskulära konsekvenser. Undersökningar har också visat att blåsljud som markör för svår stenos i karotiderna har en sensitivitet på endast 20 procent.
Nu har forskare från USA analyserat betydelsen av blåsljud över karotiderna från ett annat perspektiv: som markör för kardiovaskulär sjukdom och död. Resultaten presenteras i det senaste numret av Lancet. Studien är en metaanalys baserad på 22 olika studier utförda mellan 1966 och 2007. Studierna har identifierats via de medicinska databaserna Pubmed och Medline. Sammantaget omfattar de drygt 17 000 patienter, av vilka cirka en tredjedel hade kardiovaskulär sjukdom. Patienterna följdes mellan två och sju år beroende på studie. I genomsnitt uppgick uppföljningstiden till runt fyra år.
Bland patienter med blåsljud över karotis drabbades 3,69 per 100 patienter och år av hjärtinfarkt. Motsvarande siffra för patienter utan blåsljud uppgick till 1,86. Antal fall av kardiovaskulär död uppgick till 2,85 per 100 patienter och år bland dem med blåsljud, vilket ska jämföras med 1,11 hos dem utan blåsljud. En analys visade att en 65-årig manlig rökare med antingen okontrollerad hypertoni eller LDL över 4,9 mmol/l skulle ha samma 10-årsrisk för en kardiovaskulär händelse som den som förmedlas av närvaron av ett blåsljus över karotiderna.
Författarna konkluderar att auskultation efter blåsljud över karotis kan bidra till att selektera de patienter som har mest nytta av en kraftfull strategi för att modifiera kardiovaskulär risk. De tror också att närvaron av blåsljud kan vara en bättre riskmarkör för generaliserad koronarsjukdom än för strokerisk.
I en kommentar till den aktuella artikeln framhävs att resultaten visserligen är uppmuntrande men att fler studier behövs om det prognostiska värdet av blåsljud över karotis inom primär prevention för kardiovaskulär sjukdom. Därtill behövs studier inom området som fokuserar på patienter med känd koronarsjukdom. Ytterligare en relevant aspekt är att det prognostiska värdet av blåsljud över karotis måste ställas i relation till andra kliniska markörer. Blåsljud över arteria femoralis och arteria tibialis posterior har exempelvis visat sig korrelera med ökad kardiovaskulär dödlighet.
I kommentaren konstateras att ökad kunskap till följd av forskning i kombination med allt billigare och effektivare icke-invasiva tekniska metoder för att undersöka kärl (exempelvis ultraljud) har gjort att dessa tekniker utvecklats från rent diagnostiska metoder till att också bli prognostiska markörer. Detta har också resulterat i att ”gammaldags” kliniska metoder som att lyssna efter blåsljud med stetoskop hamnat lite i skymundan. Men givet ökad kunskap om att blåsljud över karotiderna är en riskfaktor för kardiovaskulär sjukdom kan undersökningen förhoppningsvis stärka sin roll, inte minst i fattiga länder där tillgången till teknisk apparatur är begränsad. Därtill kan sannolikt auskultation över karotiderna visa sig vara av värde för att bedöma kardiell risk hos individer med generellt låg risk för att utveckla kardiovaskulär sjukdom, skriver Lancet vidare i sin kommentar.
Lancet. 2008;371:1587-94.
Lancet. 2008;371:1554-6.
